Våld i etablissemangets finkultur kontra våld i folkets masskultur

[…] There has always been violence in art. There is violence in the Bible, violence in Homer, violence in Shakespeare, and many psychiatrists believe that it serves as a catharsis rather than a model. I think the question of whether there has been an increase in screen violence and, if so, what effect this has had, is to a very great extent a media-defined issue. I know there are well-intentioned people who sincerely believe that films and TV contribute to violence, but almost all of the official studies of this question have concluded that there is no evidence to support this view. At the same time, I think the media tend to exploit the issue because it allows them to display and discuss the so-called harmful things from a lofty position of moral superiority.

But the people who commit violent crime are not ordinary people who are transformed into vicious thugs by the wrong diet of films or TV. Rather, it is a fact that violent crime is invariably committed by people with a long record of anti-social behaviour, or by the unexpected blossoming of a psychopath who is described afterward as having been ‘…such a nice, quiet boy,’ but whose entire life, it is later realized, has been leading him inexorably to the terrible moment, and who would have found the final ostensible reason for his action if not in one thing then in another.

In both instances immensely complicated social, economic and psychological forces are involved in the individual’s criminal behaviour. The simplistic notion that films and TV can transform an otherwise innocent and good person into a criminal has strong overtones of the Salem witch trials. This notion is further encouraged by the criminals and their lawyers who hope for mitigation through this excuse. I am also surprised at the extremely illogical distinction that is so often drawn between harmful violence and the so-called harmless violence of, say, ”Tom and Jerry” cartoons or James Bond movies, where often sadistic violence is presented as unadulterated fun. I hasten to say, I don’t think that they contribute to violence either. Films and TV are also convenient whipping boys for politicians because they allow them to look away from the social and economic causes of crime, about which they are either unwilling or unable to do anything.

– Stanley Kubrick in interview with Michel Ciment about the movie A Clockwork Orange

Apropå Svenska Vattenfall

Bloggen har inte speciellt mycket till övers för Bert Karlsson men han påstås ha sagt följande:

”Ge en Svensk politiker en fullt utrustad korvkiosk och han/hon kommer att gå i konkurs på mindre än 14 dagar”.

Att staten får mandat att sköta ekonomi och företagande är sannerligen märkligt med tanke på dess track record.

Vi manipuleras till att tro att livet handlar om att leva och navigera mellan och undvika de två fiktiva, mytiska och inhumana kvarnstenarna Rovkapitalism och fullt utblommad Socialism, som om det inte fanns några som helst andra alternativ för människor att styra sina samhällen, liksom.

Staten är ju polare med båda och ger dem privilegier som försvårar för annan mindre ekonomisk verksamhet, privata företag och i synnerhet småföretagande, men såna oväsentligheter skrivs om med små bokstäver, som det finstilta i försäkringsbolagens kontrakt.

Politikens uppgift är alltså att fördela så att alla får det, inte för bra för det räcker ju inte alla resurser i världen till för, påstås det, så i alla fall drägligt. Marknaden klarar ju inte alls av det påstås det också eftersom då denna fördelning staten håller på med blir snedfördelad!!! Jo, för det ser ju så bra ut nu!

Värre nonsens är det svårt att hitta. Får någon det för bra, heter det dessutom, så har det skett på någons eller några andras bekostnad och förmodligen genom diverse olagligheter, vilket ger ytterligare skäl för politikens närvaro att fördela om människors egna tillskapade resurser (läs: förstöra kapital och tillgångar).

Ja, så där fortsätter det. Endast bristfällig pedagogik och utbildning ända från lågstadiet genererar röstberättigade medborgare som kan svälja propaganda av det här slaget.

Maktens rättvisa och makt som självändamål

Att förneka någonting minskar inte de negativa effekterna av det i verkliga livet. Dagens politiska system gör allt klarare och tydligare för oss medborgare att vi inte har nånting alls att säga till om längre, oavsett hur mycket politikeradeln och deras kompisar än kallar det för Demokrati:

[…] For a government official to make a moral judgment on how we ought to spend our money is an invasion of liberty and privacy which is acceptable only where obvious public harm follows.”

[…] If a businessman pulls a gun on a customer and demands 20 percent more for a product, that is robbery. If a politician intervenes to the same effect, it is fair trade.

[…] Fair trade is based on the doctrine that producers have rights and consumers have duties. Fair trade assumes that the consumer’s freedom of choice is an injustice to the producer. The soul of protectionism is that government should force customers to carry a company that cannot stand on its own two feet. Protectionism is an economic no-fault insurance policy: no matter how often an American company crashes in the marketplace, the consumer must pay the bill.

[…] Federal officials have long talked and acted as if they had a droit du seigneur (”rätten till första natten”) over American consumers. U.S. Deputy Trade Representative Linn Williams declared on December 4, 1989, ”I should also note that the U.S. has ‘contributed’ a substantial part of its domestic market to imported steel.”(89) It is outrageous for a high-ranking government official to speak of the U.S. government allowing some Americans to buy imported steel as a contribution–as if government officials own the consumers’ dollar and can decide to ”contribute” it to whom they choose. That statement epitomizes the notion that government officials own the market they seek to control.

[…] Fair trade essentially substitutes the moral and political values of federal policymakers for the economic values of private citizens. […] Fair trade is an income redistribution system based on the capture of political power. In the end, the morality of fair trade is pure realpolitik–the deification of power as an end in itself.

[…] There is no way that restricting Americans’ opportunity to buy and sell can make America a richer land. Protectionism is the ultimate ”less is more” policy–a policy based on the idea that the United States will become richer if the government forces Americans to pay higher prices for fewer goods. Every trade barrier imposes an opportunity cost on the American economy.

[…] The fundamental issue is not whether foreign govern- ments treat other nations companies fairly but whether a countrys citizens receive fair treatment from their government. Even if trade barriers exist abroad, politicians should not perpetuate them against their own citizens. Any government should cease punishing  consumers for the alleged sins of foreign governments.

Ur Cato Institutets policyanalys 164, ”The Myth of Fair Trade”, av James Bovard, författare till böckerna, ”The Fair Trade Fraud,  Lost Rights: The Destruction of American Liberty, Shakedown: How the Government Screws You from A to Z, The Farm Fiasco, The Bush Betrayal”.

Välj den statistik som passar din agenda

Frivilligheten i civilsamhället kontra tvångsmakten i staten

Dick Erixon på Axess:

[…] Fälldins lugn kan jämföras med den nervösa, irriterade otålighet som präglade Olof Palmes jakt på mer makt. Harry Schein har skrivit om hur vännen Palme ”tyckte om att lägga sig i saker och ting som en statsminister egentligen inte ska lägga sig i. Det gör man för att man tycker det är roligt att bestämma.”

[…] Bonden från Ångermanland såg politiken som en hjälpreda åt medborgaren. Den kunde ordna sådant man inte kan göra själv. Men målet var alltid medborgaren. För Palme blev medborgarna medel för att uppnå en ideologisk ambition. Den socialistiska övertygelsen var så stark att den i sig legitimerade att alltmer av politisk makt centraliserades, och fl yttades från medborgarna till politikerna.

Tänk vad det har spårat ur och apats efter av alla andra partier sedan dess.

Gammalt amerikanskt ordspråk

Det är mänskligt att fela, men för att riktigt ‘fucka upp’ krävs det en politiker

Historiens dom över politiken och dess utövare >>>

Politiska karriärer vid sidan om verkligheten

[…] Ett skäl till att politiker inte grottar ner sig i de detaljerade regler som försämrar företagsklimatet är, tror jag, att det har låg status inom politiken att rodda runt i verkliga problem. Man vill hellre tala i princip, i övergripande termer och i enkla slagord. Det innebär inte karriärframgångar att vara insatt i verklighetens villkor, så som det faktiskt var förr. Många politiker har helt enkelt inte den intellektuella kapaciteten att förstå den verklighet man bestämmer över. […]

– Dick Erixon, ”Sverige – en fet katt”.

Earth Hour: Gör som jag säger, inte som jag gör

Skummade igenom reklamblaskan Metro i morse på nytt personligt rekord (00:53.02 sekunder). Det som stannade kvar i mitt minne var bilden på Ed Norton (USA:s officielle eko-ambassadör 2009) och hans uppmaning till folk att släcka ner elektricitetsslukande lampor och annat strömförbrukande i hemmet.

Förmodligen dyker Norton upp nu igen, 2012, som affischnamn för detta klimat- och planeträddarjippo, som skall få upp ögonen på politiker så att de inser allvaret och kan börja höja skatterna (!) och reglera allt som släpper ut CO2 (precis som om folk inte knäar och mår dåligt redan). De väljer nog Norton igen eftersom han tydligen är så bra på att göra seriösa liknelser om symboliken och allvarlighetsgraden i klimatfrågan och den livsfarliga koldioxiden som människan släpper ut.

Liknelser, tänker ni? Vilka liknelser då? Jo, Norton gjorde ett uppmärksammat uttalande 2009 angående hur viktigt det är att verkligen få politikerna att beskatta vanligt folk mer så att de släpper ut mindre CO2, frågan är lika allvarlig som den/de civila medborgarrättsmarch/er som gjordes mellan Selma och Montgomery 1965.

If you think about things in our national history, the march on Selma in the Civil Rights Movement, the march itself, unlike some of the boycotts they did was not a, was not an act in itself meant to change the problem. It was a symbolic act and I think this is for my generation, for many people around the world who care about this issue, I think we’re looking for those kind of symbolic acts that show how many people are, are concerned about this.

Vem som helst med fullgjord grundskola i bagaget skulle säga att Medborgarrättsrörelsen i USA var lite mer än bara symboliska händelser.

Elektricitet och elektriskt ljus, välfärdssymbolerna nummer ett i den här världen. Strömkriget mellan Teslas växelström kontra Edisons likström. Den enskilda uppfinning på den här jorden som revolutionerat och förbättrat livet för miljarder människor … det vill eko-dårarna att vi skall använda mindre av för att vi frigör CO2 vid produktionen av elektricitet. Någon som har hört talas om den säkra svenska kärnkraften? Energibehovet minskar liksom inte och då kan man inte komma dragandes med väderkvarnskraft som energiproducent i en allt mer högteknologisk och energikrävande värld. Ja, vi snackar ansvar nu, ja.

CO2 är en livgivande spårgas vars förekomst i atmosfären mäts i miljondelar (ppm – parts per million) och den är förutsättningen för att växter skall kunna växa och producera syre. Denna livgivande spårgas har ekomupparna, med politikernas goda minne, lyckats få en stor del av den lätt påverkansbara, samvetstyngda och kunskapsmässigt försvarlösa delen av befolkningen och en stor del av folk i övriga delen av världen att tro är livsfarlig.

En vetenskaplig abnormalitet och ett politiskt framavlat fantasifoster om farligheten i det nettotillskott som människan tillför av CO2 påstås vara skadligt och katastrofalt klimatförändrande … MEN det finns en lösning, nämligen om politikerna får mer skattepengar från biltullar och bensinskatt, biogasskatt och moms på skatten från oss bilkörande och elektricitetsslukande och vettlösa miljö-zombiesar … DÅ kommer de att rädda världen från undergång.

Pam Meister, kolumnist på Big Hollywood, säger:

Global warming has become a popular cause because it’s easy to tell other people how to live their lives while not necessarily making changes in yours. Just by ”getting the word out” you’re helping. If Arianna Huffington doesn’t have to live the life of a global warming paragon, why should anyone else? And since you don’t have to have a complicated scientific degree (one only needs to look to Al Gore’s successful global warming career), just about anyone who ”cares” can be an expert. Sheryl Crow, Laurie David, Leonardo DiCaprio and Carmen Diaz are just a few of the glitterati to lend their names to the global warming cause.

[…] By the way, the economy includes movies and television. I wonder how big Hollywood’s carbon footprint is? How much does global warming owe to all of the electricity needed to run the hot lights, cameras, editing equipment, and air conditioning (or heating) for the stars’ individual on-set trailers? Not to mention all of the gasoline that is used traveling to and from site locations and to run the cars and other vehicles featured in the films and shows.

[…] If Norton and others are looking for a way to lessen the threat we face from global warming, how about making the ultimate sacrifice by shutting down the entertainment industry as we know it? Actors and actresses could instead turn to live theater, giving daytime plays outdoors for maximum earth-saving benefit. They could travel around the country by wagon train to further shrink their carbon footprints. And just think of all the electricity we could save by there being no more movie theaters and no need for televisions, DVD players, cable boxes and so on in our homes.

GreenMuze i artikeln, ”Celebrity Eco-Hypocrites” kan vi läsa om Hollywood- och hela underhållningsetablissemangets koldioxidmättade livsstilar.

[…] Eco-celebrities, movie stars and television personalities, with their enormous influence and carbon intense lifestyles, could put some serious climate change efforts where their big mouths are – why not green their production studios, films, ad campaigns or talkshows?

Det stämmer som en av kommenterarna säger på GreenMuze: ”… They need to put up or shut up”. Och på tal om det, Biltema rear visst ut 500 watts bygglampor nu.

God Jul vindkraftsindustrin, önskar …

de fria marknadskrafterna i Tyskland (de få spillror som finns kvar, vill säga).

I Tyskland har till dags dato bortåt 5000 företag i denna den minst lukrativa branch som nånsin sett dagens ljus på denna jord gått i putten, vilket i det här fallet innebär i runda slängar, 20 000 jobbtillfällen. I USA händer samma konstiga saker om ni kommer ihåg Solyndraskandalen. Det är inte lätt att få sånt här att fästa i minnet då tunga media sällan skriver nåt om’et, eller hur?

James Delingpole har mer att säga i artikeln, More bad news for the anti-energy, green greed brigade:

Whenever I make this point, the menagerie of trolls who congregate below this blog go into paroxysms of self-righteous rage, accusing me of heartlessness. No, trolls: heartless is when governments confiscate money from taxpayers and squander it on creating fake (aka ”green”) jobs in fake industries which go bust the second the exchequer realises it no longer has enough money to keep them on the life support machine.

– Det stora problemet med Grön Energi är att den är begravd under hålet där alla pengar skyfflas ner.  /okänd

Ett formulering och insikt som säger det mesta om hur liten respekten är för våra skattepengar och hur lätt den nonchaleras för ett tveksamt högre lovvärt intresse, att rädda planeten. Om nu planeten hade varit i fara så tror jag inte att någon framtida samhällsekonomi baserad på Gröna ideal, i synnerhet ekonomiska sådana, skulle ha kapacitet eller kunskap nog att eliminera dessa hot. Deras enda förmåga är att sia och göra profetior i skräckvisoner om en eventuell framtid som endast en centralstyrd global världsordning verkar ha förmågan att hantera … om den får tillräckligt mycket pengar.

Maktens högre syften spelar tillsammans med det näringsliv de har moraliska hållhakar på och får dem båda att framstå som ädla och kämpandes mot de mytologiska krafter de menar förstör jorden (kapitalismen, industrin, börsen, vinster).

De vill att du ska tänka grönt i synnerhet när det kommer till ekonomiska frågor. Du skall helst inte bry dig om pengar, ekonomi, vinster, lönsamhet, sparande och investeringar. Sådana oväsentligheter bryr bara den onda, planetförstörande ”andra sidan” sig om.

Får dom dig att tänka så, ja, då gynnar både du och dina tankar och förhoppningsvis i förlängningen även dina handlingar deras fortsatta skattefinansierade olönsamheter uppe på Parnassen. Och när propaganda till slut inte fungerar, ja då stiftar de lagar. Och när lagarna inte fungerar, ja, då står vi, som den insiktsfulle läsaren säkert inser, redan på tröskeln till avgrunden, och då behövs det bara en liten knuff … för att makten ändå till slut skall få som den vill.

Ändamålet helgar alltid medlen för rätt maktutövare. Dom av rätta virket är däremot svårare att finna på.

Kors i taket!

Ariana H skräder inte orden om Obamas jobbåtgärder, ”It´s all a Show!”

Ariana har puttat på den första brickan. Skall vi förbereda oss på en politisk dominoeffekt i USA, kanske? Skall slöjan dras undan? Skall ljuset upplysa de bedragna?

– via Breitbart

Följ pengaspåret

– via James Delingpole

——–

Ovanstående var ett svar hos Jo Nova på NY Times-artikeln ”A Map of Organized Climate Change Denial”.

Lägg märke till hur uttänkt det är att använda ordet ”organized” i sammanhanget. För den uppmärksamme leder det tankarna direkt till ”organized crime” (organiserad brottslighet) precis på samma sätt som ordet ”förnekare” skall få tankarna att dra iväg till sådana avskyvärda personer som förnekar förintelsen av sex miljoner judar (Holocaust deniers).

Tidens mantra är följande: Det går inte att förneka klimat/-et. Skeptiker förnekar ingenting. Skeptiker är skeptiska och/men skulle aldrig får för sig att i vetenskaliga sammanhang säga att någonting är odiskutabelt, fastslaget eller slutdiskuterat.

Det är på grund av denna inställning alarmisterna stupar platt på näsan i backen. Ingen med ett avlönat jobb, utbildning och försörjningsplikt köper kostsamma politiska åtgärdspaket baserad på alarmistisk skrämseltaktik och ovetenskap i syfte att skuldbelägga folk i största allmänhet och medborgare i synnerhet.

Jo Nova skriver i Weekend Australian att ”Monopoly-science is not the way to seek the truth”:

”Monopolies don’t deliver: not in markets, religion, or government either (think “EU”).  We need competition.”

Eller så här: Utopian reality check

Kravspecifikation på en politiker

It should come as no surprise that Nicolas Sarkozy is economically ignorant, but the key factor for success in politics is not economic competence, intellectual rigour or integrity of character. The successful politician is simply the master of charismatic sophistry who can convince the unthinking masses that he will give them more of “something for nothing” than the other guy (and when he fails, he can find a suitable scapegoat to vilify).

– Citat från Libertarian View och artikeln, ”Sarkozy Price Regulation and The “Evil” Speculators

De Fördömdas Planet och obekväma faktum

Walter Starck, en av de ledande forskarna och pionjärerna kring korallrevsforskningen i världen, skriver intressant i På Quadrant Online om Antropogenic Global Warming

Sammanfattningsvis visar artikeln på hur demokratiska människors ökande insikt om att AGW är en bluff och enbart framställer demokratier i dålig dager. Kan detta vara ett av kommunistinternationalens syften? Nåväl, …

Starck radar upp de vanligaste variationerna på undergångs- och förstörelsetemat som kablas ut i TV, radio och tidningar med jämna mellanrum och sågar dem jämns med fotvårtorna:

[…] Climate alarmists claim that the global climate has warmed by about 0.7°C over the past century and that this is entirely due to the greenhouse effect of fossil fuel emissions. Even if one ignores the sundry uncertainties involved in the amount and cause of any such warming and accepts the entire fraction of a degree as real and due solely to the use of fossil fuels, why should this be so alarming? 0.7° is only a small fraction of the warming which occurs daily between night and day or winter and summer or from one day to the next.  It is an amount which commonly occurs while one is eating breakfast or within a few minutes of the sun emerging from behind clouds.  As an annual average it is about what one might expect from moving a two hour drive along the coast or a hundred metres downhill.  In other words, it’s barely perceptible, trivial in either detriment or benefit and totally incommensurate with all the dramatic claims being made.

[…] The idea that a few degrees of warming will somehow wreak havoc on the environment arises from the postmodern mythology of nature as fragile and existing in a delicate state of balance which is vulnerable to collapse at the slightest disturbance. If caused by humans, any detectable effect is described as an impact.

[…] This fairy tale view of nature has found strong appeal with the large population of urban non-producers which our increasing prosperity has spawned. Environmentalism offers them a satisfying sense of righteousness and absolves any need of gratitude for the effort from others their way of life demands or guilt about the massive impact it imposes on nature.  In reality, the delicate fragile myth bears little relation to the tough, hard, messy and often tragic struggle which is life in nature. This is also the reality with which primary producers must cope in order for the urban cocoon to exist. Without a constant flow of energy, food and water the condition of life in the huge modern urban areas would become desperate within a few days; and ironically, it is where the naïve demands of climate alarmists would quickly lead if fully implemented.

Det är en insiktsfull analys Starck ger av hur den miljö- och klimatindustri fungerar som har till syfte att ”omvända” oss syndfulla naturförstörande urbana lättingar.

De övriga käpphästarna du säkert hört varianter på i media är hur havsnivån ökar och hotar att dränka bosättningar och ödelägga tusentals människoliv. Utrotning av av tusentals djurarter påstås givetvis också vara en konsekvens av ökande värme på jorden.

Korallrevens påstådda oerhörda känslighet inför mänsklig indirekt påverkan är en annan viktig banérförare i kampen mot och avvecklandet av den västerländska välståndsmaskinen. Starck har dock en annan historia att berätta för oss demokratiska medborgare om orsakerna till de vitblekta korallreven:

[…] Coral reefs have survived everything from asteroid impacts to ice ages and even extensive reconfiguration of the oceans and continents by plate tectonics. Nevertheless, the self-appointed experts of climate change tell us that coral bleaching due to a barely detectable warming threatens reefs with extinction and is already devastating them through coral bleaching events. […] What the doomscryers have failed to recognise is that the warm water associated with bleaching events does not come from heating of the atmosphere but is a result of periods of extended calm weather when normal wave driven mixing ceases and a shallow surface layer heats up from the sun. A week or more of calm weather can result in the upper metre or two of the ocean becoming bathtub warm. […] The strong bleaching events claimed to be due to climate change have all been the result of this kind of El Niño associated calms which have nothing to do with atmospheric co2 […] Scars from numerous past bleaching events can be seen in the skeletons of corals over the past thousand years and also in fossil corals from millions of years ago.

Där ser man. Undanhållandet av obekväma faktum går uppenbarligen igen i all verklighetsbeskrivning hos våra människoälskande planeträddare. De ljuger inte men de säger inte heller hela sanningen. De anser säkert att de arbetar med helgade medel.

Så därför använder jag mig av den ännu mänskliga rättigheten (men ännu ej den demokratiskt politiska förmånen) att betacka mig för denna sortens människors allomfattande politiska avsikter, som denna natur-, miljö- och klimatalarmism till syvende och sist kokar ner till.

Starck fortsätter sina smått prosaiska sågningsövningar av alarmisterna genom att avhandla de mest kända käpphästarna och påstådda hoten som vi matas med och det är allt ifrån metangasutsläpp från nötboskap, alternativ energi och mediafenomenet att Goda Nyheter på det här området är Dåliga Nyheter och hur klimatexperterna fungerar.

Han fortsätter med en styckerubrik som handlar om ClimateGate, en annan om hur Peer-Review går till, en annan om var forskarpengarna på området kommer ifrån (Starck lär ju veta). Litanian verkar inte ha någon ände men han avslutar faktiskt med den nästan viktigaste punkten i hela bluffen och det är kvalitén på vetenskapen som bedrivs, den urusla alltså.

Det är mycket intressant läsning och ger en AGW-kritiker en rejäl arsenal av argument.

Så till exempel är ju Stora Barriärrevet ett av medias käraste och tydligaste exempel på hur fruktansvärt vi människor indirekt skadar vår planet, eller hur? Saken är  bara den att det finns inga synliga bevis, inte om man skall tro det som står i Walter Starcks artikel från 2005 i alla fall, ”Great Barrier Reef threatened: so where is the evidence?”

Om inte den mediala sanningen befriar dig är det nåt fel på de filter den måste passera igenom!

Keynesianismens globala förstörelsekraft

The monopoly entity that rules and devastates society for its own benefit.

Idag, den 14 Juli 1789

Från Wikipedia:

Frankrikes långsiktiga problem

Kungamakten i Frankrike byggde på ett feodalt samhälle där kungen enligt traditionell föreställning fått sin enväldiga makt av Gud, absolutismen. Den katolska kyrkan hade stort inflytande, och de som tillhörde de högre stånden, präster och adel, var befriade från skatt och kunde även driva in skatter för eget ändamål. Frankrikes skattebörda vilade helt på de lägre bonde- och borgarstånden. Dessa var utestängda från statens ämbeten, vilka var förbehållna adeln. Konflikterna med England, senast i de amerikanska kolonierna där fransmännen hjälpt amerikanerna till uppror, hade tvingat regeringen att ytterligare höja skatterna.

I England hade den industriella revolutionen gjort sitt intåg, men den franske kungen, Ludvig XVI, ville inte uppmärksamma eller acceptera de nya idéerna. Samtidigt spreds upplysningsidéerna bland akademikerna inom borgarståndet och därmed tankar om att man skulle kunna införa en konstitutionell monarki och erövra rättigheter åt andra i samhället än kungen och adeln. Den gamla samhällsordningen, l’ancien régime, med en absolut kungamakt och feodala institutioner, hade under 1700-talet blivit alltmer föråldrad och ineffektiv. Skatterna var orättvist fördelade både klassmässigt och regionalt. Den jättelika statsapparaten hade blivit ett självändamål för en privilegierad ämbetsmannaklass. Skillnaderna mellan hovets och högadelns slösaktiga lyxliv och de stora massornas halvsvält gav upphov till missnöje.

Det är dock svårt att passa in de olika aktörerna i enkla kategorier. Även inom det första ståndet fanns det många som ville få till ett systemskifte. Adeln var inte en homogen grupp utan bland dem fanns det grupper som ville ha konstitutionell monarki och till och med republik. Bland borgarna fanns dessutom många som ägde mark under samma villkor som aristokratin, samtidigt som det fanns adelsmän som utan vidare kan betraktas som företagare med borgerlig livsstil. Även benämningar som ”folket”, ”arbetarna” eller ”bönderna” är av liknande skäl problematiska.

Alla insatser ligger på liknande nivåer idag, eller hur? Skillnaden är bara att vi idag har ett högre utgångsläge eller har vi blivit för bekväma för att inse det? Samma aktörer som det gjordes uppror mot 1789 finns ju kvar idag och de börjar räfsa åt sig allt mer av samma typ av privilegier och anta likvärdiga typer av medborgarkontroll som då. Metoderna är idag likvärdiga i sitt syfte men givetvis mer tekniskt sofistikerade och förslagna.

För att istället göra en lång utvikning kort så kan vi nog enas om att upplysningens idéer om den förnuftiga människan, demokrati, mänskliga rättigheter, ett fungerande rättssystem, frihet från ofrivilligt tvång, privatlivets helgd, en ekonomiskt sund och begränsad statsapparat är företeelser som dagens medborgare borde värna om lite mer högljutt än vad vi gör. Tyvärr är det svårt att vaccinera sig mot de mest vanliga virusen i den moderna välfärdsstaten: lättja, likformighet och nånannanismen.

Fråga därför dig själv om du anser att din representativa politiker är den du förtjänar. Just det, det var väl det jag trodde. Du kan däremot vara säker på att din representativa politiker tycker att du är en mönstermedborgare som låter honom eller henne (Nånannan) göra hela tankearbetet.

Bisarr intervju med Labourledaren

Labourledaren Ed Miliband verkar bara ha övat in ett svar inför den här intervjun eller så är det här ett försök till Political Live Reality Humour. Han ger exakt samma svar till alla frågor under intervjun. Helt bisarrt. Är han en robot? Har det blivit överslag i kablaget? Felprogrammering?

————————————————————————————————————————

I en vänstermediavärld

Det är skillnad på vad för saker och vilka politiker vänstermedia sätter strålkastar ljuset på.

Medborgarna känner det därför lättare att gå till en sån kille som Andrew Breitbart än till de stora mediakonglomeraten.

Det är särskilt belysande i ett fall som ”Weinerskandalen”.

Samhällsnyttan med insiderhandel

Följande myt underhåller och vårdar marxistmedia och ger näring åt titt som tätt som om det vore ett nyss upphittatt nyfött spädbarn i skogen: Myten om det samhällsskadliga med insiderhandel med aktier. Man förstår varför etablissemanget styr och avstyr utbildning av folket, i synnerhet ekonomisk utbildning.

¤   ¤   ¤   ¤   ¤

Laws against Insider Trading Give Government Arbitrary Power

Crackdowns on insider trading are harmful because they chill the cultivation of superior knowledge and speculative correction of market prices. Beyond this loss of general economic efficiency, insider-trading laws are insidious because of the arbitrary power they give to government officials.

To repeat, stock-market speculation is not a zero-sum activity. Even though we can look at any particular transaction and tally up the ”winners” and ”losers,” the presence of speculators enhances the overall functioning of the stock market.

More generally, Murray Rothbard argued that every firm on Wall Street is technically engaging in ”insider trading.” If they literally relied only on information that was available to the public, how could they make any money? Thus, the government has the statutory authority to harass or even shut down anybody in the financial sector who doesn’t play ball.

In general, however, the practice of ”insider trading” would not be a criminal offense, because it is impossible to define the concept in a way that wouldn’t bar legitimate speculative research and trading. In practice, these laws give the government a very blunt club with which to knock down any profitable firm it wishes.

Murray Rothbard säger i Making Economic Sense: […] it is literally impossible to stamp out insider trading, or Wall Streeters talking to another, just as even the Soviet Union, with all its awesome powers of enforcement, has been unable to stamp out dissent or ”black (free) market” currency trading. But what the outlawry of insider trading (or of ”currency smuggling,” the latest investment banker offense to be indicted) does is to give the federal government a hunting license to go after any person or firm who may be out of power in the financial-political struggles among our power elites. (Just as outlawing food would give a hunting license to get after people out of power who are caught eating.) It is surely no accident that the indictments have been centered in groups of investment bankers who are now out of power.

De tio mest skrämmande orden i en mening

”I’m from the government and I’m here to help you”

– Ronald Reagan

Jag-har-inget-att-dölja-argumentets snäva synsätt

Vi måste lära oss att ta hänsyn till integritetens pluralistiska karaktär, dess många olika aspekter, annars kommer vi bara fortsätta prata förbi varandra och ”jag-har-inget-att-dölja-argumentet” kommer fortsätta framstå som det enda förhållningssättet för alla dom som inte orkar bry sig i frågan.

Så här skriver Daniel Solove i sammanfattningen på kompendiet, ”I´ve Got Nothing To Hide and Other Misunderstandings of Privacy”:

[…] As I have sought to demonstrate in this essay, understanding privacy as a pluralistic conception reveals that we are often talking past each other when discussing privacy issues. By focusing more specifically on the related problems under the rubric of “privacy,” we can better address each problem rather than ignore or conflate them. The nothing to hide argument speaks to some problems, but not to others. It represents a singular and narrow way of conceiving of privacy, and it wins by excluding consideration of the other problems often raised in government surveillance and data mining programs. When engaged with directly, the nothing to hide argument can ensnare, for it forces the debate to focus on its narrow understanding of privacy. But when confronted with the plurality of privacy problems implicated by government data collection and use beyond surveillance and disclosure, the nothing to hide argument, in the end, has nothing to say.

Flummig och vilseförande New Age-retorik

Så här desperat och vilseledande  informationsspridning kan ett svenskt kvasipolitiskt flumparti sprida till folk när dom ser sin makt försvinna bort mot horisonten.

Det är den ovederhäftiga och desperata tonen i deras budskap till förmodat vuxet folk som avslöjar deras desperation inför höstens val.

Istället för att tala om vad de vill göra i sak, konkret, för att du som medborgare (och därmed samhället i stort) skall få en högre och ännu bättre levnadsstandard och rörlighet och frihet gentemot politikeradelns allt mer inskränkade högskattepolitik, så lägger de tid på att smutskasta motståndaren.

Det är tyvärr så att de är så andefattiga och politiskt fantasilösa att de endast vill ha makten så att DOM sen kan sätta sig ner och börja nedmonteringen av DIN välfärd och istället börja bygga på den välfärd som dom anser att Den Starka Staten skall bygga upp åt oss ALLA. Men One Size Does Not Fit All. Det är tyvärr nåt som varken kvasisocialister eller andra socialister nånsin kommer att kunna få in i sina söta små huvuden.

När de väl fått makten så inbillar dom sig att dom kan sätta sig ner och börja anpassa verkligheten efter sina teorier, dogmer och jämlikhetsdekret som i grund och botten bara går ut på att bestämma åt dig vad som är bäst för dig i din vardag och hur du skall spendera dina sparade och intjänade pengar.  Ja, rent av hur du skall leva DITT liv.

För att göra allt detta måste dom ta en ännu större andel av din intjände lön. Dom anser nämligen att du inte vet hur du skall använda dina egna pengar.

Och som en travesti på Göran Perssons bevingade ord är inte heller den som är fattig, inte heller fri. Vem som helst som en gång fått börja ta ansvar för sina egna handlingar och frihetsmedel (pengar) reagerar reflexmässigt med ryggmärgen när någon annan kommer och talar om vad DU skall göra med DINA pengar.

En sak är dock säker. Jag har ingen lust att försörja x antal verklighetsfrånvända gröngölingar i riksdagen som dessutom har nära på fri förfoganderätt över allmänna skattemedel.

Politiskt naiv opportunism och Statens uppgift

Dilsa Demirbag-Sten säger alltid kloka och genomtänkta saker i debatter där hon deltar och artiklar hon skriver. Bland annat skriver hon så här i artikeln, ”Islam kollektiviserar fria muslimer”, i Svensk Tidskrift.

Men för några rastlösa, vilsna och trängda människor har politisk islam blivit en politisk kraft och ett medel. Dessa är tillräckligt många och högljudda för att bevara bilden av islam som intolerant, och ibland utgör de även konkreta säkerhetshot. De som har religion som politiskt projekt kommer alltid att vara de som i en demokrati och en sekulär stat utmärker sig i debatten om religion, och det är de som kommer att kräva kollektiva rättigheter i religionens namn. Oavsett religion.

Hon fortsätter med att hävda att det idag kontroversiella, politiska islam i Europa lätt hade kunnat falla samman om vi européer verkligen menade vad vi säger:

En sak är i alla fall säker; om vi verkligen hade sett individuella fri- och rättigheter som självklarheter skulle det politiska islam ha fallit samman.

Ett exempel på att politiker emellanåt uppträder som okunniga fåntrattar är deras opportunism när det gäller väljarsiffror:

Politiker vänder sig till gärna till organiserade grupper för att bredda väljarbasen. Det är grunden för alla politiska kampanjer; de försöker tala till så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Muslimer har blivit en sådan grupp. Samtalet kring integration i Sverige har kommit att allt mer handla om muslimer, som därför ses som en viktig målgrupp. I själva verket kommer de flesta invandrare i Sverige från Finland.

[…] För att nå ut till muslimer, som av alla partier ses som en stor väljargrupp, har man riktat in sig på att föra dialog med muslimska företrädare. Dessa har inte varit sena att utnyttja det förhandlingsliknande samtalet och krävt religiösa rättigheter. Såväl denna som den föregående regeringen har vänt sig till självutnämnda företrädare som gärna ger röst och ansikte åt ”muslimers” kränkthet och krav. Inga andra grupper knyts så hårt till religionen som muslimer. Till exempel vänder sig få till den katolska kyrkan för att föra en dialog med svenskar med sydamerikansk bakgrund.

[…] Det verkar som om våra politiker blandar ihop migrera och invandrare. De senare får egenskaper som är specifika för invandrade personer, så även deras barn. Invandrare blir en viss sorts människor bara för att vi inte är födda av svenska föräldrar i Sverige. Man anar stanken av en rasbiologisk retorik. I Sverige är man invandrare i två generationer, i USA bara i några år. Blodsband och kulturella kopplingar gör någon till europé, eller svensk, medan man blir amerikan eller kanadensare genom att leva som en.

Dilsa avslutar artikeln med ett kort konstaterande om Statens grundläggande roll:

Statens roll är att inte diskriminera medborgarna, utan att garantera deras fri- och rättigheter. Samma för alla, varken mer eller mindre. Oavsett varifrån deras föräldrar kommer. Om vi lyckas med det, är halva jobbet gjort.

COP15 – AntiCapitalists of the World Unite

Är det någon som börjar se mönstret nu då? Är det någon som längre tvivlar på vad den rödgröna röran har för ambitioner med sin klimatagenda och allt tjat om miljön i vår värld?

Västvärldens politiker är bakbundna av sina demokratiska bojor och sneglar nog lite avundsjukt på sina mindre nogräknade kolleger som använder klimatcirkusens träffar för sina egna syften. En talare som formligen rev ner applåder under sitt tal i Köpenhamn uttrycker sig bland annat så här:

”This meeting in Copenhagen is not democratic, it is not inclusive, but isn’t that the reality of our world, the world is really and imperial dictatorship…down with imperial dictatorships”

När applåderana lugnat sig något och efter han överträtt den stipulerade taltiden med 15 minuter avslutar han med att uttrycka sig så här:

”…our revolution seeks to help all people…socialism, the other ghost that is probably wandering around this room, that’s the way to save the planet, capitalism is the road to hell….let’s fight against capitalism and make it obey us.”

***         ***          ***         ***          ***          ***

Det är dags att inse vilka ni lierar er med, ni maktens duktiga oavlönade fotsoldater  som i er allomfattnade godhet går omkring och proklamerar hur miljövänliga ni är, hur mycket ni sopsorterar, sparar på vatten, byter ut glödlampor, sänker inomhustemperaturen, betalar diverse ”klimatavgifter”, handlar ekologiskt…FÖR mijlöns och klimatets skull, pyttsan!.

Ni pratar så lättvindligt om hur rätt och riktigt det är att göra allt detta för att hjälpa och skydda oss i framtiden mot klimatkatastrofernas härjningar och varför vi måste göra något NU, på momangen och ”ställa om” den västerländska vålståndskulturen, som har givit oss allt det välstånd vi har.

Inser ni inte vad för slags temperament denna retorik och dessa kollektivistiska uppmaningar har sitt ursprung? Är ni alla så poliskt och historiskt glömska, döva och förblindade? Har ni redan glömt de spöken, med sin retorik, som gått över den europeiska kontinenten i historisk tid?

För att återknyta till inledningsfrågorna så handlar allt till syvende og sidst om pengar. Det handlar inte om Klimatet. Människan kan inte påverka klimatet i global skala, varken förstöra det eller rädda det. Tro aldrig något annat.

Det handlar bara om den politiska makten. Det handlar om att få tillgång till de politiska styrmedlen över en allt frigjordare och rikare medelklass i världen, en medelklass som tenderar att bry sig allt mindre om vad deras (stolliga) politiker har för sig med deras pengar. Det är detta alla dessa politiska toppmöten är till för. En desperat politikeradel som håller på att tappa greppet och försöker få med ALL annan politikeradel världen över. Hela cirkusen framstår som mer trovärdig då, ja, alltså om de lyckas skapa konsensus, för då är det ju demokrati.

Lyssna inte på vad de säger. Titta på vad de gör istället. Släpp relingen nån gång, för tusan!

———————————-

Inspiration: Dick Erixons, ”Klimatmötet gav Hugo Chavez stående ovationer”

Media, forskare och myten om ”Peak Oil”

Myten om Peak Oil drivs av generell okunskap om oljeindustrins verksamheter och den forskningsterminologi som finns tillgänglig på området.

Detta är dock ingenting som bekymrar media som villigt och overifierat sprider vidare Peak Oil-rörelsens advokaters myter om att oljan skall ta slut och att vi måste ”ställa om”.

Ja, inte alla. I en NYT op-ed, ”Peak Oil Is a Waste of Energy” förklarar Michael Lynch hur det blivit så att folk på fullt allvar går omkring och tror att oljan skall ta slut inom deras livstid.

A careful examination of the facts shows that most arguments about peak oil are based on anecdotal information, vague references and ignorance of how the oil industry goes about finding fields and extracting petroleum. And this has been demonstrated over and over again: the founder of the Association for the Study of Peak Oil first claimed in 1989 that the peak had already been reached, and Mr. Schlesinger argued a decade earlier that production was unlikely to ever go much higher.

Lynch beskriver vidare hur en annan rapportör och underhållare av Peak Oil-myten, författaren Paul Roberts, förfasades över att den vätska som till stor del kommer upp ur borrhålen i Saudi-Arabiens största oljereservoar i Ghawar-fältet är saltvatten. Han brydde sig inte om att ta reda på eller nämna att orsaken till detta är att man pumpar in saltvatten i borrhålen för att hålla trycket uppe och därmed göra det lättare att få upp oljan.

En annan kritiker och konsult Matthew Simmons är bekymrad över att ojeprospekterarna använder sig av s.k. ”Fuzzy Logic” (ung. ‘grumlig logik’) för att hitta olja. ”Fuzzy Logic” är ett programmeringsmetod som har varit känd i många år och används där många sökta faktorer är svårfångade och varierande – allt från fysik till internationella relationer – och har visat sig framgångsrik för sitt syfte.

Lynch nämner att det ovan nämda bara är de allra senaste argumenten som fabricerats fram och håller fram de tre vanligaste huvudargumenten hos Peak Oil-rörelsen:

[…] for the most part the peak-oil crowd rests its case on three major claims: that the world is discovering only one barrel for every three or four produced; that political instability in oil-producing countries puts us at an unprecedented risk of having the spigots turned off; and that we have already used half of the two trillion barrels of oil that the earth contained.

Och Lynch fortsätter att metodiskt beskära och såga av de vilt växande mytskapande grenarna i Peak Oil-skogen.

I slutklämmen på sin artikel gör Michael Lynch en prognos för framtiden som är ljusare än någon svensk politker någonsin kunnat förutspå, än mindre ana eller ens vågat sig på att tänka i sin numera nästan allomfattande inställsamma, politiskt korrekta, ”ställa om”-kreativitet:

[…] Oil remains abundant, and the price will likely come down closer to the historical level of $30 a barrel as new supplies come forward in the deep waters off West Africa and Latin America, in East Africa, and perhaps in the Bakken oil shale fields of Montana and North Dakota. But that may not keep the Chicken Littles from convincing policymakers in Washington and elsewhere that oil, being finite, must increase in price. (That’s the logic that led the Carter administration to create the Synthetic Fuels Corporation, a $3 billion boondoggle that never produced a gallon of useable fuel.)

Förmynderiets ansikte

Dick Erixon klär av stockholmsvänstern och deras syn på vad höjda skatter har för effekt i våra plånböcker och hur det påverkar våra konsumtionsmönster.

Vänstern har en patologisk felsyn på det här med frihet det är alldeles uppenbart. Dom anser på fullaste allvar att det är dom (makten) som skall bestämma vad vi medborgare skall konsumera … i ett fritt samhälle.

Givetvis stoppar det ju inte med att bara styra konsumtionsmönster, de vill ju styra och ställa i precis allt vi gör men det är i plånboken allting tar sin början. Så pass begriper även socialister av ekonomi. Pengars värde däremot är det sämre ställt med eftersom de är så vana att slänga andras pengar omkring sig.

Vänstern verkar mer se till Maktens frihet att diktera medborgarnas handlingar in i minsta detalj. På så vis kan de ju dessutom cementera sin egen maktposition för långa tider, trots att vi har ”demokrati”… jag menar, det är dom ju så vana vid att det säkert utvecklats till traditions- och vanetänkande.

Dom är offer för och förblindade av sin egen patologiska politiska felsyn om hur man ser till medborgnas väl och ve för att istället som nu, prioritera sin egen maktpolitiska situation den närmaste mandatperioden.

Om detta må vi upplysa, utbilda och informera medborgarna.

Klimatalarmister, vindflöjlar och döda fiskar…

Det hettar till i klimathysterin.

Stephen H. Schneider, biologiprofessor vid Stanford University, är en av de som idag skriker högt om Global Uppvärmning.

Det som hettar till sakernas tillstånd i den här frågan är att han skrek lika högljutt för trettio år sedan, men då var det: -”The Iceage Is Coming”, och att vi kanske borde smälta ner de enorma istäckena vid polerna.

Schneider hotade producenterna av filmen ”Not Evil Just Wrong”, Phelim McAleer och Ann McElhinney, med advokater och åtal om de inte klippte bort det stycke i filmen där han i ett program från 70-talet varnar för den kommande Istiden.

Moderna Myter har klippet där den bortredigerade (censurerade) passagen från den slutliga filmversionen kan ses.

Det är så här alarmisterna gör politik av vetenskap och när det blir obekvämt hotar man med munkavle och censur.

Gore, t.ex.  ger bara intervjuer med godkända journalister och där han har fått se frågorna i förväg. James Hansen (NASA:s numera utfryste forskare) har tappat all trovärdighet. Ben Santer snyggar till data för att passa sin agenda, och ljuger om vad vetenskapen kan intyga. Mann, Gavin och Briffa skyler över allvarlig vetenskaplig ordelighet med rekonstruktioner av temperaturer med hänvisning till trädringar.

Dessa herrar behöver sen bara vicka lite grann på sitt pekfinger åt medias håll så kommer naiva journalister rusandes och prånglar ut deras budskap på nyhetsplats i både tidningar och TV, i featureartiklar och i dokumentärer.

Tre-stegsraketen vänsterforskare – vänsterpolitiker – vänstermedia har blivit en ”Match Made In Heaven”. Man behöver inte ha speciellt livlig fantasi för att inse att när detta äktenskap väl etablerats fungerar resten som ett självspelande piano.

Men allt kanske bara är så enkelt som att när man jobbar i en grönsakshandel, så säljer man grönsaker, jobbar man hos en bilförsäljare, så säljer man bilar, jobbar man i en klädaffär, så säljer man kläder och jobbar man för IPCC, så säljer man…och då behövs ingen j-la vetenskap för att övertyga.

__________________           ********            _________________

ClimateDepot ges intressanta fakta om hur forskarsleven svängdes på 70-talet i fråga om klimatförändringar och de kraftfulla åtgärder som skulle behövas för att ”rädda” jorden … från nedisning (!).

Att tongångarna var så här på 70-talet förnekas givetvis starkt av nutidens ”bättre vetande” uppvärmningsideologer och deras godtrogna lärjungar.

De gör nämligen allt som krävs för att bilden av dom som maktambitiösa, opportunistiska vindflöjlar absolut aldrig skall få fotfäste i medvetandet hos den moderna mediakonsumerande mänskligheten.

***   ***   ***

Schneider har även gjort ett uttalande i Discovery Magazine 1989 som säkert hamnat i klimatalarmismens Hall of Shame:

On the one hand, as scientists we are ethically bound to the scientific method, in effect promising to tell the truth, the whole truth, and nothing but — which means that we must include all the doubts, the caveats, the ifs, ands, and buts. On the other hand, we are not just scientists but human beings as well. And like most people we’d like to see the world a better place, which in this context translates into our working to reduce the risk of potentially disastrous climatic change. To do that we need to get some broadbased support, to capture the public’s imagination. That, of course, entails getting loads of media coverage. So we have to offer up scary scenarios, make simplified, dramatic statements, and make little mention of any doubts we might have. This ‘double ethical bind’ we frequently find ourselves in cannot be solved by any formula. Each of us has to decide what the right balance is between being effective and being honest. I hope that means being both.

—-

Å ena sidan är vi etiskt bundna, som vetenskapsmän, till den vetenskapliga metoden som innebär att vi måste säga sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen – vilket då även innebär att vi måste inkludera all den tvekan och osäkerhet som vi ser i våra forksningsresultat. Å andra sidan är vi inte bara vetenskapsmän utan även vanliga människor och som de flesta människor vill vi att världen skall bli ett bättre ställe, vilket kan översättas till att vårt arbete går ut på att reducera potentiell katastrofal klimatförändring. För att göra det behöver vi ett brett stöd, så vi kan fånga allmänhetens fantasi och föreställningsförmåga. Det betyder att vi får en massa mediatäckning. Vi måste framställa skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska påståenden och vara väldigt tysta om de tvivel vi kan ha. Detta dubbla etiska koppel vi så ofta befinner oss i kan inte lösas med någon formel. Var och en av oss måste bestämma vad som är den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara ärlig. Jag hoppas det betyder att man är båda.

All In the Name of…CO2

Bloggen The Climate Scam pekar på en artikel i The Economist, ”Fewer feet, smaller footprint”, som tar upp de rödgrönas lösningar på det dom anser vara nutida springande och starkt akuta problem, nämligen överbefolkning (!) och utsläpp av CO2 (klimatkatastrof).

Forskaren Thomas Wire menar att för att komma åt den globala uppvärmningen är den familjeplanering han föreslår fem gånger effektivare än de vanliga åtgärderna de rödgröna basunerar ut via sina mediamegafoner.

Mr Wire points out that if all women who wanted contraception were provided with it, it would prevent the release of 34 billion tonnes of carbon dioxide between 2010 and 2050.

Visst. Det stannar säkert vid att bara dela ut kondomer och andra preventivmedel. Behöver läsarna påminnas om historia som verkar upprepa sig? Behöver läsarna påminnas om Gunnar och Alva Myrdal? Behöver läsarna påminnas om socialistiska befolkningsteorier?

Skapa bara ett tillräckligt stort yttre hot där det krävs åtgärder NU och som ALLA måste samlas kring eftersom det är akut. Det räcker för att alla locka fram de mest avskyvärda tänkarna och forskarna och de mest maktgalna och skrupellösa politikerna.

Jag höll på att glömma att det även lockar fram den rätta färgen på vissa journalister:

Given the myriad of other reasons to limit human fertility […], your correspondent (alltså artikelförf. min anm.) cannot help but commend the report to mandarins meeting in Bangkok on September 28th to discuss the forthcoming United Nations Climate Change Conference in Copenhagen.

Sarkozy ska rädda mänskligheten…

genom att tillfoga ytterligare en tegelsten i den mur av dårskap som allt fler ser sig nödgade att delta i byggandet av.

Tänk på att det är i förvissningen om att få lägga vantarna på våra pengar som lockar honom o hans polare till att ge sig på detta hjältedåd.

Varför röstar ni på dom?

Å andra sidan har han givit sitt löfte att leda kampen mot global uppvärmning. Ett löfte? Från en politiker? Jag tror inte vi har nåt att oroa oss för egentligen.

GM – en spegelbild av USA:s färdriktning

George Reisman ger sin syn på GM, slöseriet med miljarder dollar och den generella färdriktningen på välståndsutvecklingen i landet som president Obama är satt att regera, i inlägget ”GENERAL MOTORS, RIP”:

…”What has happened to General Motors is symbolic of what is happening to the United States. The United States is being destroyed economically and culturally by irrational theories and policies. The standard of living of its people is falling. Government officials are preparing to accelerate the fall by means of the imposition of insane policies designed to curtail energy consumption and roll back the production of wealth. The American people have elected a President who has expressed regret that the Supreme Court “never entered into the issues of redistribution of wealth” because it “didn’t break free from the essential constraints that were placed by the Founding Fathers in the Constitution.” […]

På grund av Googles uppenbara inkompetens, oansvarighet och feghet så kommer Reisman att flytta sin blogg till WordPress.

[…] Whatever the explanation, Google in this case has shown itself to be incompetent, grossly irresponsible, and cowardly. It apparently does not care about the consequences of its actions or show any readiness to correct them or willingness even to hear about them. Nothing less than a public campaign is required to get its attention. This is not a good performance for a company whose motto is supposedly, “Don’t Be Evil.” What Google has done in this case is evil.

Vi behöver förändring för landets och folkets väl

Historikern Gunnar Wetterberg skickar en bredsida mot utformningen på och arbetssätten i den svenska riksdagen i artikeln, ”Färglösa ledamöter förlamar riksdagen”. Wetterberg skriver:

Jag tror att proportionaliteten bär en stor del av ansvaret, men det brukar inte vara lätt att få riksdagen att reformera sig själv. Varje gång valmetoden kommit på tal har närsynta partitaktiker omedelbart räknat på utfallet för egen del. När enkammarriksdagens storlek skulle fastställas tog man till en rejäl siffra för att så många som möjligt av de gamla kamrarnas medlemmar skulle kunna överleva väljarnas dom.

De förändringar som behöver göras menar Wetterberg är följande:

Tydligare koppling mellan väljare och valda!

Färre ledamöter!

Koncentrera utskotten!

Grilla regeringen!

Jag kan riktigt se hur alla de, vars omedelbara tillvaro och verklighet, som kan tänkas bli berörda av dessa förändringar skruvar på sig av obehag och olust.

Känslan infinner sig att folkets och landets väl och ve på nåt sätt kommer att sättas i andra hand om den rådande arbetsordningens företrädare skall sättas att såga av väl valda grenar i den yviga, spretiga och framför allt oerhört kostsamma riksdagsbuskens arbetsformer.

Ett mer globaliserat (och svävande) sätt att uttrycka det hela på är att utropa: We Need Change!