Våld i etablissemangets finkultur kontra våld i folkets masskultur

[…] There has always been violence in art. There is violence in the Bible, violence in Homer, violence in Shakespeare, and many psychiatrists believe that it serves as a catharsis rather than a model. I think the question of whether there has been an increase in screen violence and, if so, what effect this has had, is to a very great extent a media-defined issue. I know there are well-intentioned people who sincerely believe that films and TV contribute to violence, but almost all of the official studies of this question have concluded that there is no evidence to support this view. At the same time, I think the media tend to exploit the issue because it allows them to display and discuss the so-called harmful things from a lofty position of moral superiority.

But the people who commit violent crime are not ordinary people who are transformed into vicious thugs by the wrong diet of films or TV. Rather, it is a fact that violent crime is invariably committed by people with a long record of anti-social behaviour, or by the unexpected blossoming of a psychopath who is described afterward as having been ‘…such a nice, quiet boy,’ but whose entire life, it is later realized, has been leading him inexorably to the terrible moment, and who would have found the final ostensible reason for his action if not in one thing then in another.

In both instances immensely complicated social, economic and psychological forces are involved in the individual’s criminal behaviour. The simplistic notion that films and TV can transform an otherwise innocent and good person into a criminal has strong overtones of the Salem witch trials. This notion is further encouraged by the criminals and their lawyers who hope for mitigation through this excuse. I am also surprised at the extremely illogical distinction that is so often drawn between harmful violence and the so-called harmless violence of, say, ”Tom and Jerry” cartoons or James Bond movies, where often sadistic violence is presented as unadulterated fun. I hasten to say, I don’t think that they contribute to violence either. Films and TV are also convenient whipping boys for politicians because they allow them to look away from the social and economic causes of crime, about which they are either unwilling or unable to do anything.

– Stanley Kubrick in interview with Michel Ciment about the movie A Clockwork Orange

Apropå Svenska Vattenfall

Bloggen har inte speciellt mycket till övers för Bert Karlsson men han påstås ha sagt följande:

”Ge en Svensk politiker en fullt utrustad korvkiosk och han/hon kommer att gå i konkurs på mindre än 14 dagar”.

Att staten får mandat att sköta ekonomi och företagande är sannerligen märkligt med tanke på dess track record.

Vi manipuleras till att tro att livet handlar om att leva och navigera mellan och undvika de två fiktiva, mytiska och inhumana kvarnstenarna Rovkapitalism och fullt utblommad Socialism, som om det inte fanns några som helst andra alternativ för människor att styra sina samhällen, liksom.

Staten är ju polare med båda och ger dem privilegier som försvårar för annan mindre ekonomisk verksamhet, privata företag och i synnerhet småföretagande, men såna oväsentligheter skrivs om med små bokstäver, som det finstilta i försäkringsbolagens kontrakt.

Politikens uppgift är alltså att fördela så att alla får det, inte för bra för det räcker ju inte alla resurser i världen till för, påstås det, så i alla fall drägligt. Marknaden klarar ju inte alls av det påstås det också eftersom då denna fördelning staten håller på med blir snedfördelad!!! Jo, för det ser ju så bra ut nu!

Värre nonsens är det svårt att hitta. Får någon det för bra, heter det dessutom, så har det skett på någons eller några andras bekostnad och förmodligen genom diverse olagligheter, vilket ger ytterligare skäl för politikens närvaro att fördela om människors egna tillskapade resurser (läs: förstöra kapital och tillgångar).

Ja, så där fortsätter det. Endast bristfällig pedagogik och utbildning ända från lågstadiet genererar röstberättigade medborgare som kan svälja propaganda av det här slaget.

Maktens rättvisa och makt som självändamål

Att förneka någonting minskar inte de negativa effekterna av det i verkliga livet. Dagens politiska system gör allt klarare och tydligare för oss medborgare att vi inte har nånting alls att säga till om längre, oavsett hur mycket politikeradeln och deras kompisar än kallar det för Demokrati:

[…] For a government official to make a moral judgment on how we ought to spend our money is an invasion of liberty and privacy which is acceptable only where obvious public harm follows.”

[…] If a businessman pulls a gun on a customer and demands 20 percent more for a product, that is robbery. If a politician intervenes to the same effect, it is fair trade.

[…] Fair trade is based on the doctrine that producers have rights and consumers have duties. Fair trade assumes that the consumer’s freedom of choice is an injustice to the producer. The soul of protectionism is that government should force customers to carry a company that cannot stand on its own two feet. Protectionism is an economic no-fault insurance policy: no matter how often an American company crashes in the marketplace, the consumer must pay the bill.

[…] Federal officials have long talked and acted as if they had a droit du seigneur (”rätten till första natten”) over American consumers. U.S. Deputy Trade Representative Linn Williams declared on December 4, 1989, ”I should also note that the U.S. has ‘contributed’ a substantial part of its domestic market to imported steel.”(89) It is outrageous for a high-ranking government official to speak of the U.S. government allowing some Americans to buy imported steel as a contribution–as if government officials own the consumers’ dollar and can decide to ”contribute” it to whom they choose. That statement epitomizes the notion that government officials own the market they seek to control.

[…] Fair trade essentially substitutes the moral and political values of federal policymakers for the economic values of private citizens. […] Fair trade is an income redistribution system based on the capture of political power. In the end, the morality of fair trade is pure realpolitik–the deification of power as an end in itself.

[…] There is no way that restricting Americans’ opportunity to buy and sell can make America a richer land. Protectionism is the ultimate ”less is more” policy–a policy based on the idea that the United States will become richer if the government forces Americans to pay higher prices for fewer goods. Every trade barrier imposes an opportunity cost on the American economy.

[…] The fundamental issue is not whether foreign govern- ments treat other nations companies fairly but whether a countrys citizens receive fair treatment from their government. Even if trade barriers exist abroad, politicians should not perpetuate them against their own citizens. Any government should cease punishing  consumers for the alleged sins of foreign governments.

Ur Cato Institutets policyanalys 164, ”The Myth of Fair Trade”, av James Bovard, författare till böckerna, ”The Fair Trade Fraud,  Lost Rights: The Destruction of American Liberty, Shakedown: How the Government Screws You from A to Z, The Farm Fiasco, The Bush Betrayal”.

Välj den statistik som passar din agenda

Frivilligheten i civilsamhället kontra tvångsmakten i staten

Dick Erixon på Axess:

[…] Fälldins lugn kan jämföras med den nervösa, irriterade otålighet som präglade Olof Palmes jakt på mer makt. Harry Schein har skrivit om hur vännen Palme ”tyckte om att lägga sig i saker och ting som en statsminister egentligen inte ska lägga sig i. Det gör man för att man tycker det är roligt att bestämma.”

[…] Bonden från Ångermanland såg politiken som en hjälpreda åt medborgaren. Den kunde ordna sådant man inte kan göra själv. Men målet var alltid medborgaren. För Palme blev medborgarna medel för att uppnå en ideologisk ambition. Den socialistiska övertygelsen var så stark att den i sig legitimerade att alltmer av politisk makt centraliserades, och fl yttades från medborgarna till politikerna.

Tänk vad det har spårat ur och apats efter av alla andra partier sedan dess.

Gammalt amerikanskt ordspråk

Det är mänskligt att fela, men för att riktigt ‘fucka upp’ krävs det en politiker

Historiens dom över politiken och dess utövare >>>

Politiska karriärer vid sidan om verkligheten

[…] Ett skäl till att politiker inte grottar ner sig i de detaljerade regler som försämrar företagsklimatet är, tror jag, att det har låg status inom politiken att rodda runt i verkliga problem. Man vill hellre tala i princip, i övergripande termer och i enkla slagord. Det innebär inte karriärframgångar att vara insatt i verklighetens villkor, så som det faktiskt var förr. Många politiker har helt enkelt inte den intellektuella kapaciteten att förstå den verklighet man bestämmer över. […]

– Dick Erixon, ”Sverige – en fet katt”.