Avarten: Regleringsdemokratin

Regulatory Democracy:

[…] In a fully developed regulatory democracy, power has passed entirely from citizens into the hands of a shadowy elite that runs the country via mercantilism, by pulling the regulatory levers of government for its own benefit. The more regulations there are, the more actual control this elite has. Finally, citizens are entirely bound by regulation; their every action controlled by an unelected bureaucracy and their lives tightly ruled by what they can and cannot do. Their estates are stripped by taxes; their children come under the mind control of public schools; their sons and daughters, having matriculated, join the military for lack of better employment and are sent overseas to pursue foreign wars; their professional venues are controlled by the options offered to them by regulatory democracy – and these venues often reinforce the worst and most petty aspects of the degenerating society itself.

Intellektuellt och mentalt sladdtrassel i (c)

Dick Erixon analyserar centerpartiet i sitt senaste inlägg, ”Teknikoptimism kontra miljöregleringar”.

[…] Om detta gör C-programmet ingen analys alls. Man föreslår både centralism (”verkningsfulla internationella spelregler för klimatpolitiken”) och tilltro till människorna (”höga ambitioner stärker entreprenörskap, utveckling av miljöteknik och initiativ inom civilsamhället”). Därmed erkänner programmet just den centralism man säger att C är en reaktion emot.

[…] Snacka om hyckleri! MP är bara för folkomröstning när det passar partiet, inte när det passar folket. På samma sätt är C emot centralism, utom i hjärtefrågor som miljö där man ställer sig i armkrok med V om att centralisera makten.

Democrats: Not responsible enough … to own a gun!

Vapenhandlaren Cope Reynolds i Pinetop, AZ vill inte göra affärer med de som röstade på Obama i valet. Farbrorn har nog lackat ur på grund av den socialism han ser komma krypandes från Washington och Vita Huset.

Hr Reynolds är nog mer exakt sur på de vapenlagar han anar vid horisonten och de generella regleringar för småföretagare som kommer införas.

While anticipation of stricter gun control may be a contributing factor to the letter, the gun shop will be affected by President Obama’s other policies and regulations just like any other small business.

Det där med vapen är ju rätt farligt. Särskilt i händerna på ansvarsfulla människor i medelklassen som bara vill skydda sig och de sina och sin egendom när polisen inte kan göra det.

En annan syn på saken ger signaturen, USMC:

The only time the liberals tolerate guns is when they’re in the hands of street gangs or terrorists.

En reformistisk sosse-ekonom talar ut

Assar Lindbäck samtalar om sin självbiografi med Gunnar Wetterberg.

Som den vänsterekonom han är säger han trots allt en del kloka saker om politikens tanklöshet med sina ekonomiska regleringar och dessa regleringars indirekta och skadliga effekter som politiker sällan förstår. Han nämner också marknadsekonomi och pluralism som viktiga ingredienser för att ha en vital demokrati. Lindbeck beskriver även marknader och prisbildning som raffinerade, enkla, sätt att koordinera miljarder beslut från hushåll, enkilda medborgare och företag.

Assar Lindbäck har en lösning på euro-krisen, nämligen de slutsatser hans kommission kom fram till på 90-talet för Sveriges del. Han beskriver euron som något helt annat idag än den vi röstade om (index 19:29). Alla staket är ju rivna idag, stabilitetspakten framstår som ett skämt. Ett stort politiskt svek med andra ord.

Bostadspolitiken får sig också en rejäl skopa (index  10:45), – ”Ett sjuttio år långt misslyckande”, likaså löntagarfonderna får sig en avhyvling (index 13:52).

Visst är det nåt speciellt med alla före-dettingar, emeritusar och pensionerade experter som arbetat nära och intimt med det politiska etablissemanget?

De har alltid åsikter om nånting som efter ”tjänstgöringstiden i värmestugan” går stick i stäv med det rådande etablissemangets värderingar när de inte längre har nånting att förlora eller riskerar att bli utfrysna.

Det drar onekligen omkring mer än ett virus i det tysta landet Sverige.

Hong Kong-modellen under hot

Y C Richard Wong har ett klarsynt perspektiv på Hong Kongs ekonomiska historia. Han sitter även på första parkett och kan bevittna hur en aldrig förr skådad och mer framgångsrik ekonomisk modell håller på att luckras upp av allt mer regleringar och anta en alltmer svulstig och omfattande flora av byråkratvälde.

Han berättar att den rådande administrationen visar tecken på att ha allt svårare att stå emot trycket från de grupper som vill intervenera i ekonomin genom regleringar:

What is not so widely recognized is that fewer regulations also leads to a smaller public sector and a more efficient economy.

First, regulations have to be enforced and this would imply a larger public bureaucracy and possibly a busier judiciary.

Second, regulations that are adopted tend to be political compromises between various interest groups. None of the affected parties are fully satisfied with the outcome and often continue to lobby for further regulatory changes. Additional time, effort and resources are inevitably spent on amending and modifying the initial regulations.

Third, adopted regulations, no matter how well conceived, or how thorough the public consultation, inevitably suffer unforeseen third party effects. In other words, parties who have no direct interest may well be affected unintentionally. Further mitigating measures are therefore introduced to correct the unforeseen consequences. This process can continue ad infinitum. Regulations therefore beget regulations. The public bureaucracy expands.

Regulations are essentially another way of redistributing resources within society without resorting to the taxation-spending-deficit financing mechanism. They are rules that force one person pay another directly thus avoiding indirect resource transfers through government.

[…]

Hong Kong today is becoming a more regulated economy and is indirectly growing its government. The administration has proven unable to resist the lobbying for more intervention through regulation. Its attention has been focused on resisting attempts to increased taxes and spending, and avoiding deficits, but not the proliferation of regulations, the growing burden of which will inevitably reduce the flexibility of Hong Kong’s legendary open market.

[…]

Hong Kong’s political system is showing signs of a government divided against itself. This bodes ill for the future of our economy. Citizens on the Mainland sometimes misunderstand this as the incompetence of our civil servants and sometimes mistake it as a failure of our system of government. Hong Kong’s democracy advocates blame the problem on a half-baked democractic system. But I am not sure anyone has the correct answer. The problem is a diffcult one and we face an enormous challenge in understanding our predicament and overcoming it.

En läxa att lära för EU kanske? Skillnaden ligger dock i det omvända för EU:s del; de gör istället allt för att upprättahålla sin ineffektiva socialistiska centralstyrning. Hong Kong kan istället vara på det sluttande planet mot att glida ner i käftarna och offras, i demokratins namn, på det offentliga byråkratiska ekonomiska spenderingsaltaret á la EU:s modell.

För en liten ekonomisk region av HKSAR:s typ får man förmodligen anta att det finns nån slags naturlag eller kritisk övre gräns kring när ett framgångsrikt välståndsprojekt, fritt styrt och fungerande enligt de grundläggande marknadsmässiga reglerna, styrt av lagen och med minimal administrativ politisk [byråkratisk] inblandning blir för stort.

Det måste finnas nån slags tröskel i fysisk utbredning (New Territories?) som överskrids och sen skickar signaler till välståndets och överflödets byråkratgamar och parasiter vilka sen bildar parti och börjar blåsa i regleringstrumpeterna och kräva sin lön och att någon annan skall börja betala för deras medlemmars särintressen för att genomdriva och upprätthålla regleringarna.

Denna avundsjukans hindrande och omdistribuerande styresform har sina försvarare och de menar att Hong Kong är ett flagrant exempel på hur illa det kan gå för en stad/region ur alla [mänskliga] aspekter då flertalet invånare väljer att minimera politikens inverkan i sina liv.

Good Luck, Hong Kong!

Den kontinentala byråkrathydrans senaste galenskap

EU: Vatten förhindrar inte uttorkning

De som tillverkar buteljerat vatten får hur som helst inte påstå det. Det har EU:s överbetalda byråkrater bestämt.

Marknadsentreprenörer, Fri marknad och Oberoende kapitalism kommer att rädda världen

Free-market capitalism is a network of free and voluntary exchanges in which producers work, produce, and exchange their products for the products of others through prices voluntarily arrived at. State capitalism consists of one or more groups making use of the coercive apparatus of the government… for themselves by expropriating the production of others by force and violence.

— Murray N. Rothbard, The Logic of Action (1997)

På Mises.org kan man läsa en intressant artikel, The Truth About The Robber Barons, om anti-kapitalisternas myter om den tid i USA då de så kallade Rövarbaronerna verkade.

Cornelius Vanderbilt, John D. Rockefeller och mindre kända Grenville Dodge, Leland Stanford, Henry Villard, James J. Hill och en rad andra industrialister har kommit att baktalas (vissa av dem rättmätigt) av socialister i USA som om det de gjort och skapat och arbetat för var samhället till skada.

To most historians writing on this period, these entrepreneurs committed thinly veiled acts of larceny to enrich themselves at the expense of their customers. Once again we see the image of the greedy, exploitative capitalist, but in many cases this is a distortion of the truth.

De flesta som använder sig av det nedsättande begreppet Rövarbaron för att beskriva den här tiden i USA och dessa industrialister är generellt förvirrade angående kapitalismens roll i ett samhälle, för att inte säga helt okunniga eler ovilliga att förstå.

Det dessa personer har svårt att skilja mellan är kreativa, vidsynta, visionära och hårt arbetande marknadsanpassade entreprenörer (Steve Jobs?!) och de politiska entreprenörer som inte vill eller klarar av att verka på en fri och öppen marknad:

A pure market entrepreneur, or capitalist, succeeds financially by selling a newer, better, or less expensive product on the free market without any government subsidies, direct or indirect. The key to his success as a capitalist is his ability to please the consumer, for in a capitalist society the consumer ultimately calls the economic shots. By contrast, a political entrepreneur succeeds primarily by influencing government to subsidize his business or industry, or to enact legislation or regulation that harms his competitors.

Vem tror att Occupy Wall Street-folket och resten av världens alla socialister har den blekaste aning om eller ens förmåga eller vilja att se att det är systemet med de politiska entreprenörernas lobbyverksamhet och särintressestyrda härjningar som är orsakerna till den nuvarande ekonomiska problematiken i världens alla kostsamma välfärdsstater? Dom skäller på Wall Street när det är Washington 1600 det är dom borde rikta sin livsfrustration mot.

Varför vill och kan  de inte se att det är regeringen/-ar som är samhällets ekonomiska problemkreatör? Det beror på att de inte kan det. De har inte förmågan för att de är socialister och socialister tänker inte i ekonomiska spörsmål, de kräver bara av staten som små fågelungar, och anser därför att allt gott för folket kommer enbart via statliga regleringar, dekret eller påbud.

I synnerhet på den välståndsskapande entreprenöriella marknaden har de snart sagt ett patologiskt oskick att smeta ut sina förstörande regleringar och hindrande lagar i tron att de förbättrar någonting.

Var kommer då myten om de kapitalistiska, giriga rövarbaronerna ifrån? En sak är säker och det är att myten inte härrör ur lagbrott, lurendrejerier och skumraskaffärer som marknadens fria entreprenörter gjort sig skyldiga till för att få detta nedsättande epitet.

Det är givetvis de till den politiska regeringsmakten närstående entreprenörerna som är de rötägg som förstört jordmånen och ryktet för kapitalismen världen över ända in i vår tid. Med god hjälp, skall väl tilläggas, av socialister världen över.

Leland Stanford t.ex. som nämndes innan var kalifornisk politiker, senator och guvernör som stiftade lagar och regler som gynnade hans egen järnvägsverksamhet (Ayn Rand – Atlas Shrugged). Han var/är ett typexempel på en politisk entreprenör som aldrig borde givits tillåtelse att verka på marknaden:

In some cases, of course, the entrepreneurs commonly labeled ”robber barons” did indeed profit by exploiting American customers, but these were not market entrepreneurs. For example, Leland Stanford, a former governor and US senator from California, used his political connections to have the state pass laws prohibiting competition for his Central Pacific railroad,[1] and he and his business partners profited from this monopoly scheme.

Så enkelt var det att avliva den myten om kapitalismens negativa verkningar i vär värld. Myten om och spridandet av det nedsättande begreppet Rövarbaron har alltså sitt ursprung i politisk smutskastning och den bygger helt enkelt på socialismens inprogrammerade oförståelse för kapitalismens roll i samhällets välståndsbygge. Eller kan det kanske bero på att de inser dess roll i välståndsbygget alldeles för väl?

Tänk om all världens OWS-folk suttit kvar i sina skolbänkar några fler lektionstimmar istället för att upprätta gapiga och skrikiga jag-vill-ha parlament på gatorna.

De är inget annat än det samhällsförstörande socialistiska förtryckets okunniga verktyg. Stackare.

Artikeln avslutas med ett par sanningens ord:

[…] It is absolutely perverse that historians usually look at these men as crooks or cheaters while praising and advocating ”business/government partnerships”, which can only lead to corruption and economic decline.