Egoism kontra altruism, kollektivism och oförnuft

Den grundfråga som ligger bakom valet mellan egoism och altruism är denna: ”Är livet till för att levas eller är livet till för att offras?”

Redan 1988 föreslog Per-Olof Samuelsson att den förlovning Moderaterna trasslade in sig i med altruismen inte borde få leda till det äktenskap det sedermera gjorde. Men det är ju opportunistiska politiker och deras universitetsutbildade experter vi har att göra med, så givetvis lyssnade ingen på hans logiska förnuftsresonemang:

[…] Men moderata samlingspartiet, sådant det ser ut idag, är ett försök till äktenskap mellan dessa båda oförenliga ideologier. Ett öppet ställningstagande för egoismen skulle göra ett lyckligt fullbordande av äktenskapet omöjligt. Men detta äktenskap är under alla förhållanden dömt att bli olyckligt, och jag vill förorda ett brytande av förlovningen, ju förr dess hellre.

Min besvikelse (för att sluta cirkeln) ligger i att både Folke Schött (m) och Germund Hesslow (filosof) tillhör den ”extremt” marknadsliberala falangen inom borgerligheten. Ändå piper de med i det marknadsfientliga (och i sista hand förnufts- och livsfientliga) socialistiska (bloggens anm.) råskället mot egoismen. De borde begripa bättre.

 […] Varför är egoismen en så ”het potatis” för moderaterna (precis som för socialisterna, bloggens anm.)? Skälet är för mig tämligen uppenbart. Den syn på egoismen som jag ovan skisserat är väl förenlig med den klassiska liberalismens ideal. Jag vill gå ännu längre: denna typ av liberalism kan inte överleva utan en ”egentlig” egoism som moralisk grund. Men synen är helt oförenlig med traditionell konservatism (och nyreligiös, singulär centralallsmäktig socialism, bloggens anm.). Varför? Därför att konservatismen har starka religiösa rötter som inte låter sig dras upp – och detta innebär att den bygger på att människan avsvär sig bruket av sitt förnuft. För en sådan syn är egoismen en fara, just därför att egoismen är rationell, grundad i och lierad med förnuftet.

Socialisterna har även sin nyreligiösa, politiserade anti-materialistiska anknytning i sin politik. Så här resonerar Per-Olof Samuelsson:

[…] Ett rationellt sätt att bemöta socialdemokraternas kampanj, ”Hjärtligt trött på egoismen”, vore att   säga: ”Socialismen leder till misär; och en av orsakerna till detta, kanske den mest grundläggande orsaken, är att den vädjar till människornas osjälviskhet, m.a.o. till deras vilja att avstå från allt som skulle kunna skänka dem lycka här i livet, m.a.o. deras villighet att leva – just det! – i misär.” En sådan   motkampanj skulle kunna göra nytta. Den kan t.o.m. komprimeras i ett kort   och slagkraftigt valbudskap: ”Hjärtligt trött på uppoffringar!”

Någon sådan kampanj kommer vi inte att få se – inte på länge än. I stället väljer man att möta det onda på halva vägen – och därmed hjälpa till att göra världen trygg för parasiter och politruker.

Den ekonomiska bloggaren Danne Nordling gav sig för länge sen på att försöka bringa reda i, verkar det som, nåt slags eget upprättat tvådimensionellt värderings- och koordinatsystem avseende de båda oförenliga begreppen altruism och egoism. Han ger sig alltså på ett tappert men fallerat försök att på nåt sätt väva ihop dessa begrepp samtidigt som man skall vara uppmärksam på deras skillnader. Samuelsson kan bara konstatera att det hela mynnar ut i förvirrande och intrikata tankar liknande spelteori enligt det kända ”fångarnas dilemma”:

[…] Summan av kardemumman är att Nordling inte betraktar frågan ”egoism vs altruism” som en endimensionell ”antingen-eller-fråga”; den har två dimensioner, och den måste åskådliggöras med ett koordinatsystem eller en matris, där ena axeln får representera graden av rationell solidaritet, den andra graden av offervilja. För att bestämma den optimala punkten i detta koordinatsystem, eller den optimala rutan i matrisen (där optimum bestäms av kriteriet ”välståndsskapande”) tar Nordling sin tillflykt till ett välkänt spelteoretiskt resonemang: ”fångarnas dilemma”.

[…] Och detta ger oss en ledtråd till det grundläggande misstaget i Nordlings resonemang. Det är samma misstag som jag har påpekat i andra sammanhang, och det består i att alla förväntas att utan diskussion, godta tesen att egoismen är ond. Därför måste allting som är gott (samarbete mellan människor, långsiktighet, hjälpsamhet mot vänner, etc.) till varje pris definieras som ”icke-egoism” eller ”anti-egoism”. Och sedan måste t.o.m. Ayn Rand pressas in i denna anti-egoistiska mall – oavsett vad hon själv har skrivit eller sagt.

– Per-Olof Samuelsson, Nattväktaren, i artiklarna, ”Det är precis så anstötligt som det låter”, ”Naturlig och egentlig egoism”

De vanligaste och felaktiga uppfattningarna bland folk i allmänhet är väl att altruism, självuppoffring, är nån slags högre och finare form av snällhet, godhet och respekt för andras rättigheter och som endast nunnor, präster och munkar orkar leva upp till. Så är det inte, enligt Ayn Rand:

[…] Do not confuse altruism with kindness, good will or respect for the rights of others.  These are not primaries, but consequences, which, in fact, altruism makes impossible.  The irreducible primary of altruism, the basic absolute, is self-sacrifice—which means; self-immolation, self-abnegation, self-denial, self-destruction—which means: the self as a standard of evil, the selfless as a standard of the good.

[…] The basic principle of altruism is that man has no right to exist for his own sake, that service to others is the only justification of his existence, and that self-sacrifice is his highest moral duty, virtue and value.

– Ayn Rand Lexicon

[…] It is your mind that they want you to surrender—all those who preach the creed of sacrifice, whatever their tags or their motives, whether they demand it for the sake of your soul or of your body, whether they promise you another life in heaven or a full stomach on this earth.  Those who start by saying: “It is selfish to pursue your own wishes, you must sacrifice them to the wishes of others”—end up by saying: “It is selfish to uphold your convictions, you must sacrifice them to the convictions of others.”

– Ur Virtue of Selfishness av Ayn Rand

Om religion

Religions were invented to stop the thinking man from going mad

/okänd

Agenda 21 och den religiösa klimat- och miljöfrågan

Spirit and Nature: Why the Environment Is A Religious Issue – En bok från 1992 där Steven Rockefeller (!) är medförfattare.

På Gulag Bound – ”The Plan – Agenda 21: The Death Knell of Liberty” ges långrandiga (dock inte mindre osanna) sammanfattningar kring denna världsomspännande (konspiratoriska?) omställningsprocess och i artikeln The History of the Global Warming Scare.

Det är nästan så att klimatskeptiker och konspirationsteoretiker börjar upphöjas till honnörsord, det är hur som helst bland dessa den mesta och bästa researchen görs i ämnet. The Internet Reformation har verkligen börjat komma folken och medborgarna till del i exponerandet av dessa politiska och ekonomiska eliters förehavanden eftersom MSM ju fullständigt äter ur dessas händer.

Frihet o Lycka: Populär politisk doktrin

Vilket annat land i världen har inskrivet tankar/principer om lycka i sin konstitution?

Här är en helt underbar liten dokumentärfilm om ett USA vi sällan tar del av.

Varje år ansöker och får 1 miljon människor ett bevis på medborgarskap i United States of America.

Vi måste börja fråga oss varför så många människor från världens alla hörn söker sig till USA? Vi måste börja fråga oss varför andra länder inte ens är i närheten av samma slags immigrationstryck.

För vissa är svaren enkla. Andra vill komplicera sina svar. Andra bryr sig inte. En del förstår inte vad man menar med att överhuvudtaget diskutera en sån här sak. Andra ser det som ett hot och ett varnande exempel på nåt vi inte skall ta efter.

Det finns helt enkelt nästan lika många synsätt på hur och varför USA:s folkmängd ökar så som den gör och lika många synsätt på om detta är nåt bra, dåligt eller rent av ett varningsexempel på hur illa det kan gå.

Den demokratiska välfärdsstatens diskreta charm

”Anti-intellectualism has been a constant thread winding its way through our political and cultural life, nurtured by the false notion that democracy means that my ignorance is just as good as your knowledge.”

— Isaac Asimov

Känslor är makt, inte kunskap

Ett kort meddelande från avdelningen Absurditeter-och-missuppfattningar-bortom-Orwells-1984-eftersom-den-inte-var-en-instruktionsbok.

Skolstyrelsen (Dep. of Education) i New York bannlyser 50 ord i standardiserade tester för att inte någon elev skall ta anstöt av dessa farliga, känsloframkallande ord.

Ordet ”terrorism” (barn med anhöriga som dog i 11/9), ”födelsedag” (Jehovas vittnen firar inte födelsedagar), ”dinosaurie” (Kreationister tror jorden bara är 6000 år), ”dans” (associerar för mycket till sex, förutom balett, då), ”Skilsmässa” (ja, gissa själv), är några av de ord som anses olämpliga att finnas med i ett standardiserat kunskapstest.

Detta måste vara en ”anka” eftersom det är valår i USA. Det finns inga rimliga möjligheter att detta kan hända i vänster(liberala), progressiva New York.

Vad är vitsen med förutsättningslös utbildning annars? Vad är meningen med objektiv (och opolitiserad) vetenskap? Vad är meningen med universell kunskap om livet och det vi tillåts veta enbart skall handla om indoktrinering, uteslutning och skyddandet av det egna sekteristiska tänkandet?

Här ser vi alltså ytterligare en effekt av den politiska inkompetensens välmenande försiktighetsåtgärder som leder rakt ner i kunskapsmörkret, Upplysningens motsats.

Det är inte svårt att veta vilket gammalt etablissemang som önskar oss alla dit

Religiös inspiration … i Iran

Apropå en tidigare artikel om varför så många brittiska kvinnor konverterar till islam vill jag göra en uppdatering på ämnet:

Tony Blair’s sister-in-law Lauren Booth converts to Islam after a ‘holy experience’ in Iran

Det är svårt att övertyga folk med (ut)bildning om att Lauren Booths konvertering är något annat än ett politiskt ställningstagande.

Islam är politik och inget annat. Islam är religion införlivad i politiken kan man kanske sträcka sig till. Sånt rimmar illa i sekulariserade, moderna, jämlika och demokratiska samhällen.

De mest uppenbara ingredienserna i denna politiska religion är den som det sällan talas om i offentligheten och/eller media men som kvinnor likt Lauren Booth inte lärt sig hålla tyst om. Istället väljer hon att kokettera med det.

Ju snabbare vi lär oss mer i det här ämnet, desto mer informerade beslut kan vi göra som medborgare vid valurnorna.