Den Stora Okunskapen

”All the perplexities, confusion and distress in America arise from downright ignorance of the nature of coin, credit and circulation.”

– John Adams till Thomas Jefferson i en brevväxling 1787

Peter H. Diamandis har ordet

Peter H. Diamandis höll en föreläsning på TED Talks om resurser, teknikutveckling och mänsklighetens framtid.

Det är skönt att ibland höra att det trots allt finns hopp om framtiden för det är inte lätt att värja sig mot allt det hot- och eländesmångleri vi ständigt matas med via media och som sen förstärks av lobbygrupper, NGO:er, statsbidragsfinansierade forskare och deras politiker.

Den verklighetsbild många skaffar sig och bygger upp kommer i huvudsak från media. Det är helt enkelt media som styr verklighetsberättelsen för det stora flertalet nyhetskonumerande medborgare. Det kan vara den enkla förklaringen till att så många sköljs med av undergångstänkandets oupphörliga mantra om resurser som är nödvändiga för vår västerländska livsstil skall och håller på att ta slut. Det handlar sällan eller aldrig om begränsningar av resurser, det handlar nästan alltid bara om tillgänglighet (accessability), säger Diamandis.

Läs till exempel berättelsen om Napoleon III och hans bankett för Kungen av Siam och hur hedersgästerna förärades bestick i aluminium medans de andra närvarande fick nöja sig med guldbestick. Aluminium var på den tiden det dyraste (finaste) som gick att upp- och frambringa på denna jord. Vi vet ju alla hur det gick sedan? Den då nyuppfunna och oerhört kostsamma elektrolysprocessen för att utvinna aluminium ur bauxit blev lika vanlig och lättillgänglig och enkel som att tillverka läskeblask.

Det är därför det är viktigt med selekterande, sansade och neutralt resonerande motkrafter som Peter Diamandis till, framför allt, de politiska krafter som vill förstärka speciella hotbilder i media för sina egna syften, t.ex. den hysteriska och frenetiska klimat- och miljöhotsindustrin.

Överflöd kontra knapphet

Resursskapande, framtiden och överflödet av … allt

Det finns en slags religiös ”tro” på att resurser, det är ofta naturresurser som avses, skall ta slut på grund av att Människan (industrisamhället, kapitalismen, frihandel, osv) förbrukar och till slut gör slut på en given och fixerad mängd av nämnda resurser, ungefär som lördagsgodiset.

Ingenting kan vara mer fel, men för att hjälpa alla er som drabbats av det mediala, politiserade Armageddon- och Domedagsvisionerandet och känner avsky för allt vetenskapligt trams och allt annat skeptiskt som kommer i konflikt med era trosföreställningar (ja, ni vet, fakta, empiriska undersökningar, verifierbarhet) så hänvisar jag här till boken ”Abundance – The Future Is Better Than You Think” av Peter Diamandis och Steven Kotler.

Nedan är en intervju av Joe Polish med författarna till boken:

Som förstärkningseffekt vill jag även hänvisa till följande citat från artikeln ”The Growing Abundance of Natural Resources”, av Jerry Taylor.

”Virtually every year since 1800 a book, study, report, or commission has pronounced the imminent depletion of this or that resource on the basis of indices that examine current trends and known reserves. Yet every one of those pronouncements has been not only wrong but spectacularly and embarrassingly wrong.

More efficient technologies that require fewer resource inputs, advanced extraction and harvesting technologies that allow far greater access to resource deposits, and material substitutions that replace scarce resources with far more abundant resources are just a few of the routine advances that mark the entire march of human civilization.

The fundamental flaw in the conservationist paradigm is the premise that global resources are created by nature and thus fixed and finite. Not a single material resource has ever been created by ”nature.” Human knowledge and technology are the resources that turn ”stuff” into useful commodities. What we think of as resources are actually certain sets of capabilities. As De Gregori points ”Humans are the active agent, having ideas that they use to form the environment for human purposes….Resources are not fixed and finite because they are not natural. They are a product of human ingenuity resulting from the creation of technology and science.

The free, competitive marketplace is the most efficient engine of resource creation and conservation because it is the most explosive engine for intellectual and technological advance. Technological advance, the heart of resource creation, depends heavily on the competitive free exchange of ideas, entrepreneurial activity, investments in capital and labor, and a profit mechanism.

The size of our resource pie is determined not by nature but by the social and economic institutions that set the boundaries of technological advance. Closed societies and economies under the heavy hand of central economic planners are doomed to live within the confines of dwindling resource bases and eventually experience the very collapse feared by the conservationists. Liberal societies, built on free markets and open inquiry, create resources and expand the possibilities of mankind.”

Beskatta det här om ni kan

I Forskning och Framsteg framför solforskaren Henrik Lundstedt i artikeln, ”Solens stormar styr den globala uppvärmningen”, en kontroversiell vetenskaplig teori (Det är inte svårt att räkna ut för vilka denna teori är kontroversiell).

Teorin säger att det är solen som styr vårt klimat i stort och därmed det väder vi får i smått runt om på jorden. Solens instrålning tillsammans med molnbildningen är den drivande motorn till jordens alla historiska klimatförändringar.

CO2 är fortfarande, huvudsakligen enbart växtföda och inte någon (gift)gas som har förmågan att välta/tippa över vår planet i kaos och katastrof om det råkar bli nån miljondel för mycket av den i atmosfären.

Henrik Lundstedt, solforskare, säger:

Just nu är solens aktivitet på topp. Den varierande strålningen och de kraftiga plasmautbrotten från solen påverkar klimatet på jorden. Den kan (!) vara orsaken till den globala uppvärmningen.

[…]

I genomsnitt täcks 65 procent av jorden av moln. Förändringar i molntäcket påverkar klimatet på jorden mer än 100 gånger mer effektivt än variationerna i koldioxidhalten i jordens atmosfär. Det som koldioxidhalten skulle behöva 100 år för att åstadkomma med jordens klimat klarar molnvariationen på 3-5 år!

[…]

För att den föreslagna mekanismen för uppvärmning ska förklara den påstådda uppmätta globala uppvärmningen under de senaste 100 åren behöver vi ha haft en ökad solaktivitet och därmed minskad kosmisk strålning. Har vi haft det? Ja, det är precis vad den brittiske forskaren Michael Lockwood hävdar att han har funnit. Han påvisar en ökning för koronans magnetfält med hela 131 procent sedan 1901.

[…]

solaktiviteten har inte bara en 11-årscykel utan också en 80-90-årscykel, den s k Gleissbergcykeln.

[…]

Henrik Lundstedt avslutar artikeln med ett smått politiskt konstaterande om man så vill:

Är detta enbart spekulationer? Min slutsats är att solaktiviteten spelar en mycket större roll än man tidigare hade trott. Jag anser också att arbetet inom den internationella klimatpanelen, IPCC, har försummat solens roll för klimatet på jorden. För kommittén är solen fortfarande en konstant lysande lampa.

Undrar hur mycket statsfinansierade medel solforskning får för att ta reda på om det verkligen är den som orsakar förändringar i jordens olika klimat? Min gissning är att dessa forskare nog får slita ordentligt, vid sidan av sitt esoteriska solforskande, för att överhuvudtaget få ihop stålar för sig och sina kolleger.

Detta är inte en fråga enbart för politiker med ”klimatångest” utan även en plånboksfråga för den enskilde medborgaren. Varje enskild medborgares plånbok är nämligen urkällan till den här ovetenskapliga, politiska erans galenskaper.

Grundbulten

”Problemet med socialism är att andra personers pengar kan ta slut.”

– Margret Thatcher

Datormodeller i centralmaktspolitikens tjänst

För 40 år sedan presenterades en forskarrapport för Club of Rome. Den hette Limits To Growth och ville visa på fem stora trender som var av globalt intresse 1972. Det var bland annat den accelererande industriella tillväxten, den snabba befolkningstillväxten, omfattande näringsbrist, utarmning av icke-förnyelsebara resurser och den försämrade miljön.

Datormodellen tog man givetvis till för att verkligen understyrka i vilket prekärt läge mänskligheten verkligen befann sig i. Samtidigt underströk forskarna att modellen givetvis, precis som alla andra modeller av det här slaget, inte var perfekt, att den var ofärdig och förenklad i överkant.

Artikeln The Limits of The Limits to Growth, av Ronald Bailey, tar sig en närmare titt på hur det egentligen gick med de fem undergångsprognoserna från 1972:

One of the odder features of the Limits computer model is that it basically ignores one of the most robust feedback mechanisms in the world—markets and price systems. The modelers warn against placing our faith in the technological solutions, pointing to the collapse of the whaling industry as an example. They argue that improvements in whaling technology ended up destroying that industry. They completely overlook the fact that whaling occurred in an open access commons (en oreglerad allmänning) in which everyone had incentive to kill as many whales as possible to make sure that their competitors didn’t benefit from them. Similarly, today wherever one identifies an environmental problem, one can be sure that it is occurring in the moral equivalent of an open access commons. In fact, the depletion of whales and rising price of whale oil encouraged entrepreneurs to seek new form of lighting; in this case, turning gooey crude oil into kerosene.

När organisationer som Greenpeace och hela den övriga miljö-. klimat- och naturkrismedvetna skattefinansierade eliten ignorerar den mest robusta och äldsta feedbackmekanismen – marknaden och prissättningsystemen –  i sina prognoser om hur alla icke-förnybara naturresurser skall ta slut, som i Limits To Growth från 1972, så är det inte konstigt att de kan förvrida huvudet på sina organisationers godhjärtade, men ack så naiva och manipulerbara, tonårssoldater.

[…] a recent Reason Foundation study reported [PDF] that the U.N.’s Intergovernmental Panel on Climate Change own analyses find that the scenario in which future temperatures increase the most is also the same world in which the greatest amount of wealth creation occurs. The result is that “by 2100 GDP per capita in poor countries will be double the U.S.’s 2006 level, even taking into account any negative impact of climate change.” This means more technology and wealth will be available to cope with any problems that may occur from climate change.

Kors i taket … Kapitalismen framställs i god dager

George Reisman har läst följande artikel i NewYork Times, Scaling Caste Walls With Capitalism’s Ladders in India.

Han trodde aldrig han skulle leva länge nog för att se detta hända.

Artikeln berättar om en idag rik indisk man i Indien som föddes i kasten ”de oberörbara” och kapitalismens betydelse för hans framgång.