I VälfärdsStaten: Småföretagande bland baptister och spritsmugglare

Thomas DiLorenzo berättar om unga företagare i Delray Beach, Florida som startade, The Downtowner, en bussfirma med små batteridrivna och ombyggda golfbanebilar, miljövänliga och allt, som kör turister fram och tillbaka från stranden, bland annat.

Givetvis var detta en nagel i ögat på det lokala näringslivs- och politikeretablissemanget i Delray Beach som tyckte och trodde att de redan mutat in all möjlig service och nödvändig handel som turister kunde tänkas behöva i området.

Så givetvis startar kommunen i Delray ett bussbolag, Roundabouts, som kör folk ”gratis”(!). Denna skattefinaniserade, kommunala verksamhet sker under förespegling att det stimulerar den lokala handeln och företagsamheten samtidigt som det lättar upp trafikstockningar (tillskottet av gratis bussar borde ju snarare ha ökat på trafikstockningarna!?).

[…] The Delray Beach city government claimed that the purpose of the “Roundabouts” is to stimulate local business and reduce traffic congestion. It is an example of a “bootleggers and Baptists” coalition, in other words. Economist Bruce Yandle coined the phrase to describe the proponents of alcohol prohibition in the 1920s: Bootleggers wanted prohibition because it kept them in business, and “Baptists” represented people who opposed alcohol consumption for religious reasons. In this case the “bootleggers” are local merchants who think government-subsidized bus service will bring them more business; the “Baptists” are environmentalists and urban planners who think the buses will reduce traffic congestion and air pollution.

Lagen om oförutsedda konsekvenser adderade givetvis en farsartad realitet till den verklighet vi vanliga medborgare befinner oss i och som alltid uppstår när Stat och Kommun ger sig in i affärsverksamhet. I det här fallet visade det sig att bussarna för det mesta gick tomma på dagarna men att beläggningen kvälls- och nattetid var desto bättre, dock av ett klientel som de fina människorna i Delrays handelskammare och kommunfullmäktige nog inte avsett:

[…] It seems that they have being running empty most of the day and night except for a group of homeless people who have decided that sitting in an air-conditioned bus all afternoon is better than being out on the street in the middle of the summer in South Florida. This has caused a panic among the city’s political dispensers of corporate welfare because the homeless people are apparently deterring others from using the Roundabouts, the ostensible reason for the million dollar boondoggle in the first place. The politicians are afraid that city taxpayers might start questioning the propriety of using tax dollars to run empty buses (except for one or two homeless persons) back and forth through town all day and night, so they are proposing to start charging $1 each way.

The best use for the Delray Beach Roundabouts would be to take them out to sea and dump them some place where they can form a reef and fish habitat. It will be good for the environment and good for (non-subsidized) business in the city.

Den allomfattande välfärdsstatens förutsättningar

De lyckliga slavarna är frihetens bittraste fiender

Henrik Alexandersson, svensk journalist, bloggare, liberal samhällsdebattör, och piratpartist.

Budskap till borgare och socialister: Beskatta förluster istället för vinster, om ni är så ”sociala” som ni säger

[…] By rendering their enterprises profitable, the consumers shift control of the factors of production into the hands of those businessmen who serve them best. By rendering the enterprises of the bungling (ung. dåligt skötta) entrepreneurs unprofitable, they withdraw control from those entrepreneurs with whose services they disagree. It is antisocial in the strict meaning of the term if governments thwart these decisions of the people by taxing profits. From a genuinely social point of view, it would be more “social” to tax losses than to tax profits.”

– Ludwig von Mises – The Ultimate Foundation of Economic Science

Vi förstår ju att det i grund och botten inte handlar om att vara social för det decentraliserade samhällets och medborgarnas väl i första hand. Det handlar primärt för socialister och borgare att komma åt makten genom förföriska politiska budskap, sen blir det andra bullar när de får riksdagsmajoritet.

Och nu … stöörsta möööjliga tyyyystnad … vi skall strax få se …

… ett av det amerikanska miljöetablissemangets största aktörer (EPA) utföra ett otroligt svårt men mycket uppskattat trick: nämligen hur man får det politiskt inkorrekta att plötsligt framstå som helt politiskt korrekt utan att det minsta ljud hörs … någonstans.

Till sin hjälp har miljöartisterna den pålitliga och nära vännen och tillika mediaartisten, Main Stream Media eller Tunga Media, som han gärna, dock blygsamt, kallar sig själv.

Och nu mina damer och herrar, cirkusgruppen The Establishment, ge dem en stor applåd … ja, här kommer alltså strax, The Eeestablishmeeeent … men var är dom, varför kommer dom inte, vet nån var dom är, nämen, det här är ju … OK, men kör vidare med vad vi har då. Va? Har vi bara bizjournal?:

North Dakota tribal group plans $400M oil refinery

The tribes plan to use 190 acres of the land to build a refinery that will take crude oil from the nearby Bakken region and produce up to 13,000 barrels a day of diesel fuel, gasoline and propane, the Bismarck Tribune reported.

I en värld där oljeraffinaderier i princip inte byggs längre borde det här vara en mega-nyhet när det dessutom är nord-amerikanska indianstammar som gått ihop om att både borra och raffinera olja.

På grund av det politiska läget är det otroligt dyrt att bygga raffinaderier idag säger, Lynn Westfall på Tesoro:

[…] If you were to ask us to go build a brand new refinery anywhere in the world, I would tell you you’d be lucky to have it up and running in six or seven years,” Westfall says. ”And then you’d need 10 to 15 years of today’s margins to pay it back. So building a new refinery is a 20-year bet that margins are going to remain very high.” Few companies are willing to make that bet, …

[…] World Crude Oil Refining Capacity was 83.1 million barrels per day. But, to keep pace with rising demand this capacity has to reach the level of 93 million barrels per day by 2010.
This means the global Oil Refinery Industry has to grow at an average Growth Rate of 1.8% per year.

Nä, sånt här anses verkligen inte som nyheter och ännu mindre som varandes av allmänt intresse. Det gäller att, ähum, pumpa upp sol- och vindindustrin, istället. Undrar om amerikanska staten skjuter till pengar om det visar sig att raffinaderiet inte bär sig ekonomiskt? Har indianerna fått något starta-eget-bidrag, tro?

Via länkarna nedan finns mer att läsa om olja för den som vill spä på eller möjligen smörja upp sina bakgrundskunskaper i ämnet:

Sänkta skattesatser ger större intäkter

Heritage Foundation och Daniel J. Mitchell visar i artikeln, ”The Historical Lessons of Lower Tax Rates”, att folk och i synnerhet de rika betalar mer när anledningarna att gömma undan pengarna minskar.

Men politisk handlingskraft och viljan att visa styrka (klämma åt skatteparadisen) är större än viljan att vilja komma till rätta med Välfärdsstaternas fiskala inkontinens.

Kan staten slå två flugor i en smäll genom att både ha kvar och till och med höja skatterna och samtidigt dra några in några hundra miljarder till från skatteparadisen så gör de hellre det än sänker skatterna och ser pengarna från skatteparadisen komma tillbaka av sig själva och söka sina investeringar i landets affärsverksamheter.

Pengarna som sådana gör ju lika stor/liten nytta i skattepardiset som i statens ekonomiskt ineffektiva fickor. Manövern med alla avtal som nu skrivs med skatteparadisen världen över kan därför inte ses som nåt annat än en vulgär demonstration av makt och styrka.

Leviathan blir bara mer hungrig ju mer mat han får.

The Bono Syndrome

James Delingpole berättar om en journalist, Lucy Bannerman, på The Times som haft en pratstund med Bob Geldof om hans u-landshjälp, hans skatter och inkomster. Det blev tydligen mer snack kring det förstnämnda och absolut inget snack om det sistnämnda.

Hennes frågor om Geldofs skattemoral gjorde till slut att deras samtal mynnade ut i en sur och åt journalisten pekfingerviftande Bob Geldof och ilskna utrop om hur vågar hon föreläsa för Sir Bob Geldof om moral i ekonomiska spörsmål:

He explodes with rage. “I pay all my taxes. My time? Is that not a tax?

Delingpole svarar:

[…] Geldof seems to have fallen victim here to The Bono syndrome: the delusion that his saintly outreach work among the world’s poor and oppressed somehow renders him beyond the realm of ordinary mortals.

So, for example, when you or I slave away at our jobs, the time we spend at work is just time.

But when Geldof expends his own time it’s so valuable it magically transubstantiates into a form of taxation. Give us a break, Bob.

Geldof believes that our government should give more of it (ekonomiskt bistånd. min anm.). But since our government has no money of its own […] what he’s actually saying is that he thinks that we poor bloody taxpayers should give more of our money to the third world. Those of us unfortunate enough not to have non-dom status, that would be.

[…] when it comes to the issue of our money, that is not your affair, but our affair. It is not for rock stars to urge our government to squander it on schemes to help struggling Indians to buy more fighter jets or African dictators to buy more ebony and platinum statues of themselves modelled on Julius Caesar because most of us who have read anything about the subject happen to be aware that it is a complete ****ing waste of time.

Trade, good. Free markets, good.

Aid, bad. Tax, bad.

Economics 101 over. Now shut up and leave us alone.

Bloggen Tax Research UK, säger följande:

Actually Bob, lots of us would like to lecture you on your tax morals if you don’t pay in full what somebody else living in the UK might owe. I stress we don’t know whether you do or not, but you had the option of saying you do and got angry instead, which makes me think you’ve got something to get angry about.

Old Skool Democracy, Löfven tar Per-Albin Hansson åter

Dick Erixon har skrivit en knivskarp analys i artikeln, ”Socialdemokratin kommer att spricka”. Dick spekulerar kring varför Lövfén är så tyst och om den svenska socialdemokratins förestående sönderfall på grund av den radikala falangen inom partiet och dess bristande förmåga till pragmatism (denna så viktiga politiska egenskap).

Erixon menar att Lövéns mediala tystnad bara är exempel på att han förbereder sig för den kommande inre striden i partiet.

Den nye och hyllade partiledaren Stefan Löfven kommer att vara den utlösande faktorn till ett inbördeskrig som slutar i Socialdemokratins sönderfall. Inte därför att han skulle ha några sådana avsikter, naturligtvis inte. Men han personifierar den gamla, patriarkala, pragmatiska, teknik- och tillväxtvänliga arbetarrörelse som dominerade svenskt 1900-tal. […] Han är en återgång till Socialdemokratin före Olof Palmes radikalisering. En återgång till Per Albin Hansson – landsfadern och den S-ledare som mer än någon annan förstod att hålla nere skattetrycket och inte lägga för stora bördor på företagen. […] Stefan Löfven fick redan före tillträdet intern kritik. Och i nya numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tvärdrag framgår att kraven växer i ”rörelsen” på att ifrågasätta privat äganderätt och göra demokrati till en fråga om kollektivisering och förstatliganden. […]

Ja, där ser man. Säkert inte många politiskt slöintresserade som kände till att det dväljs såna progressiva, radikala och samhällsförstörande tendenser inom det gamla ”hederliga” arbetar- och samhällsbyggarpartiet socialdemokraterna.

För att förstå sin nutid och fortfarande kunna fortsätta vara en politisk kraft i Sverige bör socialdemokratin vända sina blickar bakåt i sin egen politiska historia och hämta idéer, kraft och inspiration. De måste blicka bortom agitatorn Olof Palme och de politiska galenskaperna från 1968.

Så enkelt är det. Frihandel, globalisering, pragmatism, anpassning, förmåga att se till realiteter är de saker som gäller om man vill bygga samhället för folket, istället för att använda samhället som en socialekonomisk experimentverkstad för elitens nyckfulla samhällsteorier som sker på skattebetalarnas allt större bekostnad (de få skattebetalare som finns kvar när de härjat färdigt, vill säga).

På ett annat vis förstår man också att Löfven är ett tecken på skademinimering inom partiet, rädda det som räddas kan, slicka såren och gör det som måste göras, för annars sjunker skutan … på grund av att den seglat, alldeles för länge, helt i otakt med tiden och Folk(et)s vilja.