Fasciststatens samhällsekonomiska irrfärder

I vänstersocialist-staten (socialism/kommunism) ägs produktionsmedlen av staten och numera vet man av erfarenhet att det ekonomiska systemet med tiden går käpprätt åt helvete just för att det styrs av företagsekonomiskt blinda politrucker.

Det mest absurda är nog att de begriper sig på ekonomi men ogillar det ”de fria” fascistekonomierna i väst åstadkommer för samhället och för enskilda människor i stort.

Om vi är riktigt uppmärksamma nu, så är ju ”de fria ekonomierna” enbart högersocialismens, något mer framgångsrika ekonomiska övningar. DDR byggde ju av rädsla och avundsjuka sin ”anti-fascistiska skyddsvall” rakt genom Tyskland och Berlin. Man kan ju bara föreställa sig avundsjukan hos vänsterpolitruckerna om de fick se vad Liberalismens fria handel (inte frihandel) och anarkokapitalism på sunda och minimalt och objektivt reglerade marknader kan åstadkomma för folk och samhälle. Vad fascistekonomi åstadkommer för internationella storbolag och Stater vet vi redan, det är rena mumman för de inblandade gängen.

I höger-socialisternas (fascisternas) stat går det lite bättre. Där kontrolleras och beskattas och styrs nämligen de som äger och förstår sig på produktionsmedlen istället. Ägande involverar så mycket oönskat ansvar. Därför låter man de som förstår sig på ägande, underhåll, tillverkning, marknadsföring, ekonomi och allt annat som hör företagandet till att sköta det dom är bäst på.

Här tillkommer även en bonuspoäng för fascisterna; när det går dåligt för näringslivet har politikerna en syndabock på köpet som det går att snickra kreativ beskattnings- och regleringspolitik utav i evighet. Det är denna insikt många före detta sovjetkommunister kommit till insikt om efter de befunnit sig ett tag i Väst. Skillnaden nu är bara att de måste ge sken av att jobba för sina politiska målsättningar i ”fri västerländsk demokratisk anda”, vilket kan vara nog så jobbigt … om man inte har statliga privilegier på sin sida vill säga.

Kontroll och regleringssocialism måste ju vara en bättre lösning än vad de där kommunisterna sysslar med, tänker fascisterna. Att fascism primärt sysslar med nationalism och segregering av människor i staten är enbart propaganda från deras socialistiska kusiner längre ut på vänsterkanten. Fascisternas ekonomiska övningar vill vänster-socialisterna sällan prata om.

Eftersom vi nu är i Sverige så är allt en salig blandning av än det ena och än det andra, så ingen kan ha riktigt rätt i sin samhällsanalys. Alla kan peka finger åt alla och alla kan ha lite rätt eftersom alla missförhållanden som dessa båda socialistiska ismer ställer till för oss medborgare manifesterar sig i Sverige.

I fasciststaten instrueras och påverkas alla till att tänka på helheten, nationen, kroppen (corpus, korporativism) gruppen (fasces).

Då finns oxå bara utrymme för ett slags tänkande, då bygger inte längre samhällstanken på att ena åsiktsmässigt oliktänkande och ekonomiskt fria medborgare utan då gäller som högsta ideal istället folklig politisk aktivism där klasskampen för gruppens rättigheter sipprat ner i de djupare folklagren på behörigt avstånd från de styrande i toppen. Nere hos folket gäller principerna om att dela och splittra och vinna över medborgare i olika läger och rättighetsgrupper samtidigt som Staten roffar åt sig äran och lägger armen om dem som lyckas skrapa åt sig mest och störst rättigheter på den generella rättvisans och det allmännas bekostnad.

Detta är viktigt att ha i tankarna (!) när man läser om följande absurditeter i Aftonbladet.

Nu får alla etanolbilsägare läsa om hur lurade de blivit. Är det nån som frågar sig varför just Aftonbladet har den nyheten? Är alla samhällsduktiga AB-läsare sossar och miljöpartister, måhända? Utan att göra vidare efterforskning om vad AB skrivit om etanol tidigare, så vågar bloggen sig kanske på en gissning om att AB pushat sina läsare att köpa etanolbil eftersom det är så miljövänligt.

Om de har gjort det så har de med all sannolikhet säkert inte berättat om de utbud- och efterfrågeaspekter som styr den av fasciststaten skattetyngda och sönderreglerade globala biobränslemarknaden, ja, alla marknader egentligen. Givetvis är det den rena otyglade och giriga kapitalismen som återgigen får spela syndabock när tokvänsterns ekonomiska irrfärder med småfolkets pengar kör i diket.

Etanolbränsleboomen är alltså över. Ekonomisk hållbarhet var det ju aldrig fråga om, det visste alltför många redan från början. Det där med ekonomisk hållbarhet har aldrig legat för varken vänster eller höger-socialister. Funkar det inte så betalar ju staten mellanskillnaden, så i deras virtuella verklighet fungerar det ju med Disneylandekonomi.

Robert Collin:

[…] Svensk etanol- och biogasproduktion ser just nu ut att vara mycket dyra äventyr. Dyra för skattebetalarna, som betalat det mesta av notan, och dyra för dem som lurades att köpa etanolbilar.
[…] Det har gått så långt att en del tillverkare, som Ford, uppmanat ägarna att köra på bensin. Andra tillverkare rekommenderar en tank ren bensin för att tvätta ur motorn efter två, tre tankar E85. Bilisterna blev försökskaniner i ett projekt som aldrig borde ha ägt rum. Det är inte konstigt att Lantmännen överväger att stänga fabriken.

Lurades att köpa etanolbilar!? Det låter det. Jag vet inte hur många ställen i socialisternas rättighetskatalog man kan åberopa angående det här. Givetvis kommer besvärade politiker återigen hänvisa till den besvärliga och otillräckligt reglerade kapitalismen och den trilskande, dumma marknaden.

Alla som nu känner sig skamsna men fortfarande vill ha ett ord med i debatten kommer att skylla på de enda två saker i den här världen som politiker förstört så till den grad att ingen längre vet eller förstår vad ”fri” som försättsord innebär i ekonomiska sammanhang, än mindre hur detta kan rädda mänskligheten från en återgång till nån modern avart till senmedeltida privilegie- och feodalsamhälle där byteshandel återuppstått igen.

Man förstår med lätthet att bevarandet och konsolideringen av den fascistekonomiska och politiska maktbasen överglänser allt annat i prioritet, speciellt när man läser Henrik Alexanderssons, ”TTIP: Slaget om demokratin och den fria ekonomin”.

En liten passus till Henrik bara; ekonomin har aldrig varit fri, den har alltid varit i händerna på socialister, speciellt i de korporativa höger-socialisternas händer eftersom …

Free Markets and Capitalism are perpetual revolution. You need socialism to keep the establishment in place

[…] The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

 

Den Statliga Ludovico-kuren

Mikko Hyppönen på TED Talk talar om övervakningsstaten:

[…] People who say, -”I have nothing to hide”, simply haven´t thought about this long enough. ‘Cos we have this thing called privacy, and if you think that you really have nothing to hide, please tell me that the first thing you do because then I know that I shouldn´t trust you with any secrets because you can´t obviously keep a secret.

[…] people are more brutally honest with search engines than they are with their own family. A search engine know more about you than your family does.

[…] Privacy is non-negotiable, it should be built in.

[…] Frankly, Kimberly. What I´m sending is none of your business and it shouldn´t be none of your gov´s business either.

– Mikko Hyppönen

De som försvarar staten och deras myndigheters beteende med att det ändå inte är nåt att bry sig om bör därför lämna diskussionen och istället återgå till sitt statligt påbjudna Clockwork Orange-tänk.

[…] Alex represents the unconscious: man in his natural state. After he is given the Ludovico ‘cure’ he has been ‘civilized’, and the sickness that follows may be viewed as the neurosis imposed by society.

[…] The government eventually resorts to the employment of the cruellest and most violent members of the society to control everyone else — not an altogether new or untried idea. […] The Minister, played by Anthony Sharp, is clearly a figure of the Right. The writer, Patrick Magee, is a lunatic of the Left. ‘The common people must be led, driven, pushed!’ he pants into the telephone. ‘They will sell their liberty for an easier life!’

But these could be the very words of a fascist (a right-wing socialist).

Yes, of course. They differ only in their dogma. Their means and ends are hardly distinguishable.

[…] Somehow the prison is the most acceptable place in the whole movie. And the warder, who is a typical British figure, is more appealing than a lot of other characters.

The prison warder, played by the late Michael Bates, is an obsolete servant of the new order. He copes very poorly with the problems around him, understanding neither the criminals nor the reformers. For all his shouting and bullying, though, he is less of a villain than his trendier and more sophisticated masters.

Stanley Kubrick interviewed by Michael Ciment

h/t – henrik alexandersson

Fasciststatens aningslösa represenTanter

Kapitalism är evig revolution. För att hålla etablissemanget på plats krävs socialism

Dick Erixon analyserar Barbro Hedvalls funktionssocialistiska tankar i artikeln, ”Kommer valet verkligen handla om jobben”. Erixon påstår att hon är socialliberal. Den beteckningen är en snällare, modernare och finare politisk etikettering i tider då den centralplanerande Fascismen gör allt större framsteg just på grund av att den inte längre kallar sig Fascism. Beteckningen socialliberal är dessutom ett hån mot allt vad liberalism står för.

Bloggen menar att Hedvall bara är ett av den moderna fascismens försvarare och Centralstatens aningslösa represen[tant].

Hedvall tillhör dom som försvarar rikemanssocialismen (Fascism) och det ekonomiska centralstatsplanerandets principer, sen får hon och hennes gelikar kalla sig precis vad de vill för att det skall låta fint i den politiska marknadsföringen. De försöker inbilla sig att de är vänster-humanist-socialister som vill alla väl … bara de får lägga beslag på allas pengar först. Deras skattefinansierade välmenande ekonomiska missbruk och det privilegiesamhälle de skapat har vi väl sett resultaten av allt för länge nu. Att Sveriges statsfinanser går relativt sett bättre ekonomiskt än omvärlden tar många bedömare till intäkt för att de skall tillåtas fortsätta med sina centralplanerande galenskaper. Att medborgarnas köpkraft decimeras är av mindre betydelse för dem. Du kan ju alltid vända dig till någon av Statens alla institutioner om det krisar privatekonomiskt.

Hur som helst, de kan lura flertalet ett tag men inte alla hela tiden. Det är ändå i ord och handling såna här personer till slut avslöjar sig.

Som belägg för dessa påståenden står bland annat hennes uttalanden (Erixon inleder):

[…] Och Hedvall – som den socialliberal hon är  – vänder sig mot valfriheten och vill se mer politisk centralstyrning. Hon använder vänsterns retorik (”svårt att förstå att valfrihet skulle förutsätta vinster på Caymanöarna”) för att tala mot att medborgarna ska få göra egna val. Ja, hon menar att väljarna inte vill göra egna val (politiker har “en attityd som antyder att vi, medborgare, inte har förstått finessen att vi helt enkelt måste lära os att uppträda som kunder. Vi måste förstå att uppskatta entreprenörerna” skriver hon sarkastiskt).

På vänsterns vis ser hon mer makt till medborgarna som något negativt:

[V]alet borde handla om vilken samhällsmodell vi vill ha: vill vi vara kunder eller medborgare?

Isaac Asimov – Stiftelsen och Hari Seldons Psychohistory: The Rise of the Fascist State Marketplace

På Onlinemagasinet Townhall Finance hittade bloggen en artikel med följande rubriksättning, ”The Rise of the American Fascist State”.  Artikeln tar avstamp i Isaac Asimovs sci-fi-epos Stiftelsen och matematikern Hari Seldons matematiska sidogren, kallad, psykohistoria.

[…] Many of you may be familiar with the Foundation series by Isaac Asimov. In it, mathematician ”Hari Seldon spent his life developing a branch of mathematics known as psychohistory. Using the laws of mass action, it can predict the future, but only on a large scale; it is error-prone on a small scale.”

In practice, we can see that this would be theoretically correct: we study history precisely because human nature is relatively the same and the same events recur with the same predictable responses. If history really were chaos–a muddle of events appearing randomly and being resolved in unpredictable ways–there would be no point in studying it.

The Concise Encyclopedia of Economics definierar Fascism på följande sätt:

As an economic system, fascism is socialism with a capitalist veneer. […] In its day (the 1920s and 1930s), fascism was seen as the happy medium between boom-and-bust-prone liberal capitalism, with its alleged class conflict, wasteful competition, and profit-oriented egoism, and revolutionary Marxism, with its violent and socially divisive persecution of the bourgeoisie. Fascism substituted the particularity of nationalism and racialism—“blood and soil”—for the internationalism of both classical liberalism and Marxism.

Where socialism sought direct totalitarian control (ownership) of a society’s economic processes […] fascism sought that control indirectly, through domination of nominally private owners. Where socialism nationalized property explicitly, fascism did so implicitly, by requiring owners to use their property in the “national interest”—that is, as the autocratic authority conceived it. (Nevertheless, a few industries were operated by the state.) Where socialism abolished all market relations outright, fascism left the appearance of market relations while planning all economic activities. Where socialism abolished money and prices, fascism controlled the monetary system and set all prices and wages politically. In doing all this, fascism denatured the marketplace. Entrepreneurship was abolished. State ministries, rather than consumers, determined what was produced and under what conditions.

Nu när du har läst och förmodligen omvärderat den vida spridda, vänster-socialistiska, mytiska bilden om deras höger-socialistiska, politiska kusin som de älskar att hata eftersom fascisterna anser sig ha en ”bättre” lösning på hur man skall råna och förtrycka folket, så vill bloggen att ni överväger följande utdrag ur en artikel på The Huffington Post, ”Taxpayer Dollars Paid A Third of Corporate CEOs”:

[…] More than one-third of the nation’s highest-paid CEOs from the past two decades led companies that were subsidized by American taxpayers, according to a report released Wednesday by the Institute for Policy Studies, a liberal think tank.

”Financial bailouts offer just one example of how a significant number of America’s CEOs owe much of their good fortune to America’s taxpayers,” reads the report. ”Government contracts offer another.”

IPS has been publishing annual reports on executive compensation since 1993, tracking the 25 highest-paid CEOs each year and analyzing trends in payouts. Of the 500 total company listings, 103 were banks that received government bailouts under the Troubled Asset Relief Program, while another 62 were among the nation’s most prolific government contractors.

Notera hur nästan 40% av amerikanska företagsledare har fått sin inkomst betald av amerikanska skattebetalare. Är det sannolikt att det fungerar på helt annorlunda, bättre och mer moraliska sätt i andra västerländska fascistiska beskyddarekonomier? Sånt här är inget annat än flagranta uttryck för hur den fascistiska statens styresmän ser på hur marknaden och företagen skall skötas … med folkets pengar.

Betrakta följande statistik från The Wall Street Journal: a) År 1982 utgjorde nya företag ungefär hälften av alla amerikanska företag, enligt folkräkningsdata. År 2011 stod de för drygt en tredjedel, b) från 1982 till 2011 minskade den andel av arbetskraften som arbetar på nya företag till 11% från mer än 20%, c) det totala investerade riskkapitalet i USA föll nästan 10 % förra året och ligger fortfarande under sin prerecession topp, enligt PricewaterhouseCoopers.

Liknande siffror och statistiska samhällsekonomiska mönster hittar den nyfikne anti-fascisten i alla västerländska ekonomier.

Med allt detta i åtanke vill bloggen därför bara göra en liten anteckning om hur svårt det är att argumentera för att det bara är slumpen som styr och att all oro i världen beror på den otyglade kapitalismens inneboende svagheter och att det är den som ger upphov till ekonomisk otrygghet. Det krävs en alldeles särskild form av religiöst präglad politisk indoktrinering för att sådan propaganda och mytbildning skall kunna slå rot i en hel nations folkmentalitet, ja i all fall till skrämmande stor del. Allt börjar i skolan, kanske redan på lekis och i lågstadiet och med det som småskolefröknarna (såväl manliga som kvinnliga) tutar i de små liven av sin införskaffade och instuderade livskunskap.

Det är dags att börja kalla det samhällssystem vi lever i för det namn det rätteligen bör ha.

FREE MARKETS AND CAPITALISM ARE PERPETUAL REVOLUTION TO THE BENEFIT OF THE PEOPLE. YOU NEED SOCIALISM TO KEEP THE ENRICHING PARASITIC ESTABLISHMENT IN PLACE

Till sist, av anledningar som inte har bäring på nånting alls som skrivits i detta inlägg, vill bloggen  bara hänvisa till en alldeles utmärkt blogg kallad, Political Calculations.

Socialistisk Frihet: Vilken form av diktatur väljer du?

Ayn Rands lexicons beskrivning av fascism/communism/socialism:

[…] It is obvious what the fraudulent issue of fascism versus communism accomplishes: it sets up, as opposites, two variants of the same political system; it eliminates the possibility of considering capitalism; it switches the choice of “Freedom or dictatorship?” into “Which kind of dictatorship?”—thus establishing dictatorship as an inevitable fact and offering only a choice of rulers. The choice—according to the proponents of that fraud—is: a dictatorship of the rich (fascism) or a dictatorship of the poor (communism).

Bakom ridån, i det fördolda, spelas fienderollen väl

The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

– E. C. Riegel

Här har vi alltså det största hotet mot den moderna Individens Frihet i det tredje Årtusendet; fasciststatens ekonomiskt förslavade och moraliskt kidnappade storföretagsetablissemang. Dagens Kapitalism i västvärlden lider av allvarligt Stockholmsyndrom.

Det Riegel beskriver är inget annat än det osunda förhållandet mellan den funktionssocialistiska Staten (korporativism) och ägarna av de stora företagen. De borde befinna sig på en konkurrensutsatt marknad istället för att huka under statlig beskyddarverksamhet för att få handla och/eller bedriva ekonomisk verksamhet på ett visst geografiskt område. Det vi ser är inget annat än gammal osund merkantilism i ny tappning, där hela skådespelet går ut på att förmera de statliga finanserna på de övriga och mindre ekonomiska aktörernas bekostnad.

Denna funktionssocialistiska stats politiska överstepräster (moderater, likaväl som sossar, miljöpartister som sverigedemokrater) i vårt moderna post-representativa pseudo-demokratiska system kommer aldrig säga upp sin vänskap med och kontrollmakt över de kapitalister som äger produktionsmedlen i alla företag (fienderollen är bara ett politiskt skådespel) eftersom det är en mer lukrativ affärsuppgörelse dem emellan om de som kan sköta företag och förmera pengar (ta ut vinster) gör det istället för ideologistyrda politruker med företagsekonomisk gråstarr.

Beskyddarpengarna i det här fallet har man döpt om till ”skatt”, en liten obetydlig avgift storkapitalet gärna betalar för att få åtnjuta alla de fina privilegier Staten ger dem. Statlig Kontroll är alltså lättare och mer inkomsbringande än besvärligt statligt ägande och ger mer klirr i kassan. En insikt inte allt för svår att linda tanken runt för en engagerad politiker.

Att denna affärsuppgörelse är till ekonomiskt och utvecklingsmässigt förfång för alla andra i samhället bekommer dem föga då deras utkablade politiska omfördelningsretorik och övriga ”rättvise”propaganda säger något helt annat.

Den röstande massan vars intressefokus sällan riktar in sig på esoteriska bryderier som den här bloggen fokuserar på, köper därför villkorslöst det riggade omoraliska systemets återkommande valfläsksretorik i den naiva tron att beskyddet och säkerheten kommer att bli bättre den här gången än vad den blev förra gången de lovade samma sak.

Den stora röstande massan tror också att det är så här det bör fungera i ett samhälle; att man måste ge upp sin frihet för att åtnjuta fysiskt beskydd, personlig trygghet och ekonomisk säkerhet. Det är sorgligt hur lurade så många har blivit.

Det intellektuella försvarsmekanismen hos de uppgivna är varianter på Churchills åsikt om demokrati som ett skitsystem, men det är det bästa vi har att tillgå, så vad kan vi göra.

Klassisk liberalism, som lösningen på alla samhällsproblem orsakade av socialism (fascism) har blivit så dissad och baktalad genom decennierna att folk har glömt att det finns alternativ till eländesvalet mellan fascism och socialism, och visar enbart hur omfattande och djupt infekterad den svenska samhällskroppen blivit av deras propaganda och omoraliska idéer.

Följande länk leder till ett klipp på UR där ett samtal förs mellan Göran Hägg och Mårten Blomkvist apropå Häggs bok, ”Italien, ett alldeles särskilt land”.

Hägg ställer här till rätta en rad missuppfattningar och myter om Italien. Vi får bland annat ta del av Göran Häggs research om fascismen och Mussolini och Tony Blair, vilket bör ge en och annan socialdemokrat anledning att göra ideologisk vårstädning och värderingsmässig revision.

Morally, the promise of an impossible “right” to economic security is an infamous attempt to abrogate (upphäva) the concept of rights. It can and does mean only one thing: a promise to enslave the men who produce, for the benefit of those who don’t. “If some men are entitled by right to the products of the work of others, it means that those others are deprived of rights and condemned to slave labor.” (“Man’s Rights” in Capitalism: The Unknown Ideal.) There can be no such thing as the right to enslave, i.e., the right to destroy rights.

– Ur Ayn Rand Lexicon – Word: The Welfare State

Ljusets fiender är Mörkrets vänner

I en nyutkommen bok av Johan Lundberg, docent i litteraturvetenskap vid Stockholms Universitet, som heter, ”Ljusets Fiender, Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten” (2013), gör författaren upp med det kritiska tänkandets skuggsida i den svenska samhällsdebatten:

[…] Men att delar av det svenska etablissemanget relativiserar totalitära ideologier är ingenting nytt, skriver Lundberg. ”Solzjenitsyn får inte bli den enda rösten från Sovjet, ej heller får han bli en slutstation i diskussionen om socialismen”, skrev DN:s dåvarande chefredaktör Olof Lagercrantz 1974, i en sågning av Alexandr Solzjenitsyns Gulagarkipelagen. En uppdatering av tredje ståndpunkten som var särskilt vanlig på 1950-talet, där man vägrade välja sida mellan västvärldens liberala demokratier och Sovjetunionens kommunism. Visst, det ansågs hemskt med sovjetiska arbetsläger, men var livet verkligen så mycket bättre i USA eller Sverige? Tredje ståndpunkten finns ännu kvar i denna form. När Vänsterpartiets fyra partiledarkandidater 2011 – Ulla Andersson, Rossana Dinamarca, Hans Linde och Jonas Sjöstedt – fick frågan om vilket land som var mest demokratiskt av Kuba och USA förmådde ingen av dem ge ett rakt svar.

[…] När Ayatollah Khomeini från sin sjukbädd utfärdade en fatwa mot Salman Rushdie år 1989 slöt de flesta svenska debattörer och kulturskribenter upp bakom författaren. Yttrandefriheten och det sekulära samhället försvarades närmast mangrant. Nästan 20 år senare tecknade Lars Vilks sin rondellhund. Av vänstern – akademiker, journalister och kulturskribenter – fördömdes den nästan unisont. I dag har fatwan internaliserats på svenska universitet, kultursidor och i statliga utredningar. Tanken om en islamofobisk västvärld har slagit rot. I sin bok Ljusets fiender – Västvärldens självkritik och den svenska idédebatten (Timbro) visar Johan Lundberg hur ställningstaganden som Myrdals inte längre är en avvikelse, utan snarare tillhör den ideologiska mittfåran.

Är det för långt ifrån sanningen om bloggen påstår att det är människor med liknande eller rent av samma politiska temperament som också kritiserar Hanne Kjöller för hennes fullständigt omoraliska och totalt oförlåtliga faktafel i boken, ”En halv sanning är också en lögn”, istället för att prata om det boken handlar om?

Egoism kontra altruism, kollektivism och oförnuft

Den grundfråga som ligger bakom valet mellan egoism och altruism är denna: ”Är livet till för att levas eller är livet till för att offras?”

Redan 1988 föreslog Per-Olof Samuelsson att den förlovning Moderaterna trasslade in sig i med altruismen inte borde få leda till det äktenskap det sedermera gjorde. Men det är ju opportunistiska politiker och deras universitetsutbildade experter vi har att göra med, så givetvis lyssnade ingen på hans logiska förnuftsresonemang:

[…] Men moderata samlingspartiet, sådant det ser ut idag, är ett försök till äktenskap mellan dessa båda oförenliga ideologier. Ett öppet ställningstagande för egoismen skulle göra ett lyckligt fullbordande av äktenskapet omöjligt. Men detta äktenskap är under alla förhållanden dömt att bli olyckligt, och jag vill förorda ett brytande av förlovningen, ju förr dess hellre.

Min besvikelse (för att sluta cirkeln) ligger i att både Folke Schött (m) och Germund Hesslow (filosof) tillhör den ”extremt” marknadsliberala falangen inom borgerligheten. Ändå piper de med i det marknadsfientliga (och i sista hand förnufts- och livsfientliga) socialistiska (bloggens anm.) råskället mot egoismen. De borde begripa bättre.

 […] Varför är egoismen en så ”het potatis” för moderaterna (precis som för socialisterna, bloggens anm.)? Skälet är för mig tämligen uppenbart. Den syn på egoismen som jag ovan skisserat är väl förenlig med den klassiska liberalismens ideal. Jag vill gå ännu längre: denna typ av liberalism kan inte överleva utan en ”egentlig” egoism som moralisk grund. Men synen är helt oförenlig med traditionell konservatism (och nyreligiös, singulär centralallsmäktig socialism, bloggens anm.). Varför? Därför att konservatismen har starka religiösa rötter som inte låter sig dras upp – och detta innebär att den bygger på att människan avsvär sig bruket av sitt förnuft. För en sådan syn är egoismen en fara, just därför att egoismen är rationell, grundad i och lierad med förnuftet.

Socialisterna har även sin nyreligiösa, politiserade anti-materialistiska anknytning i sin politik. Så här resonerar Per-Olof Samuelsson:

[…] Ett rationellt sätt att bemöta socialdemokraternas kampanj, ”Hjärtligt trött på egoismen”, vore att   säga: ”Socialismen leder till misär; och en av orsakerna till detta, kanske den mest grundläggande orsaken, är att den vädjar till människornas osjälviskhet, m.a.o. till deras vilja att avstå från allt som skulle kunna skänka dem lycka här i livet, m.a.o. deras villighet att leva – just det! – i misär.” En sådan   motkampanj skulle kunna göra nytta. Den kan t.o.m. komprimeras i ett kort   och slagkraftigt valbudskap: ”Hjärtligt trött på uppoffringar!”

Någon sådan kampanj kommer vi inte att få se – inte på länge än. I stället väljer man att möta det onda på halva vägen – och därmed hjälpa till att göra världen trygg för parasiter och politruker.

Den ekonomiska bloggaren Danne Nordling gav sig för länge sen på att försöka bringa reda i, verkar det som, nåt slags eget upprättat tvådimensionellt värderings- och koordinatsystem avseende de båda oförenliga begreppen altruism och egoism. Han ger sig alltså på ett tappert men fallerat försök att på nåt sätt väva ihop dessa begrepp samtidigt som man skall vara uppmärksam på deras skillnader. Samuelsson kan bara konstatera att det hela mynnar ut i förvirrande och intrikata tankar liknande spelteori enligt det kända ”fångarnas dilemma”:

[…] Summan av kardemumman är att Nordling inte betraktar frågan ”egoism vs altruism” som en endimensionell ”antingen-eller-fråga”; den har två dimensioner, och den måste åskådliggöras med ett koordinatsystem eller en matris, där ena axeln får representera graden av rationell solidaritet, den andra graden av offervilja. För att bestämma den optimala punkten i detta koordinatsystem, eller den optimala rutan i matrisen (där optimum bestäms av kriteriet ”välståndsskapande”) tar Nordling sin tillflykt till ett välkänt spelteoretiskt resonemang: ”fångarnas dilemma”.

[…] Och detta ger oss en ledtråd till det grundläggande misstaget i Nordlings resonemang. Det är samma misstag som jag har påpekat i andra sammanhang, och det består i att alla förväntas att utan diskussion, godta tesen att egoismen är ond. Därför måste allting som är gott (samarbete mellan människor, långsiktighet, hjälpsamhet mot vänner, etc.) till varje pris definieras som ”icke-egoism” eller ”anti-egoism”. Och sedan måste t.o.m. Ayn Rand pressas in i denna anti-egoistiska mall – oavsett vad hon själv har skrivit eller sagt.

– Per-Olof Samuelsson, Nattväktaren, i artiklarna, ”Det är precis så anstötligt som det låter”, ”Naturlig och egentlig egoism”

De vanligaste och felaktiga uppfattningarna bland folk i allmänhet är väl att altruism, självuppoffring, är nån slags högre och finare form av snällhet, godhet och respekt för andras rättigheter och som endast nunnor, präster och munkar orkar leva upp till. Så är det inte, enligt Ayn Rand:

[…] Do not confuse altruism with kindness, good will or respect for the rights of others.  These are not primaries, but consequences, which, in fact, altruism makes impossible.  The irreducible primary of altruism, the basic absolute, is self-sacrifice—which means; self-immolation, self-abnegation, self-denial, self-destruction—which means: the self as a standard of evil, the selfless as a standard of the good.

[…] The basic principle of altruism is that man has no right to exist for his own sake, that service to others is the only justification of his existence, and that self-sacrifice is his highest moral duty, virtue and value.

– Ayn Rand Lexicon

[…] It is your mind that they want you to surrender—all those who preach the creed of sacrifice, whatever their tags or their motives, whether they demand it for the sake of your soul or of your body, whether they promise you another life in heaven or a full stomach on this earth.  Those who start by saying: “It is selfish to pursue your own wishes, you must sacrifice them to the wishes of others”—end up by saying: “It is selfish to uphold your convictions, you must sacrifice them to the convictions of others.”

– Ur Virtue of Selfishness av Ayn Rand

Framtiden: Brave New Citizens och Statens livsstilsinstitut

Avdelningen: De-fiktiva-uppgifter-den-Fria-Marknaden-inte-klarar-av:

Michelle Minton på Daily Caller berättar om Statliga Behavioral Insight Teams i articeln, ”Today it´s ‘nudge squads’, tomorrow it´s Enforcement”.

[…] But as Fox News revealed in July, it has moved a step closer in creating a “nudge squad,” or as it is officially known, a behavioral insights team. According to a document obtained by Fox, the team will consist of  “4-5 experts in behavioral science and experimental design and evaluation” tasked with “design[ing] public policies that work better, cost less, and help people to achieve their goals.”

Det är alltså statliga arbetsgrupper av beteendeforskare och experter på experimentell design och utvärdering som skall sammanställa statligt påbjudna riktlinjer som fungerar bättre, kostar mindre och hjälper folk att nå sina mål (!). Vågar sätta en peng på att brännvidden på det målsökande kikarsiktet inte understiger 600mm.

Givetvis menar, Minton, att det här är kännetecknande för hur den klåfingriga övervaknings- och välfärdsstaten lägger sig i vanligt folks levnadsvanor genom att försöka få dem att göra bättre livsstilsval. Det handlar alltså om val av livsstilar som inte skall belasta de allmänna försäkringsystemen. Folk skall lära sig äta, dricka bättre (det lär bli ekologisk dyrmat då, får man förmoda. Ett sånt här tillfälle lär de inte försätta).

Det vi kan se här är egentligen inget annat än korporativism eller socialfascism i sin prydno. Det här är strävanden mot att skapa den perfekte, friska medborgaren som inte ligger samhällssystemen till last genom att leva enligt någon opåkallad, osund livsstil som inte subventioneras av Staten, som jobbar hårt, betalar sin skatt och för övrigt snällt och lydigt ställer upp på allt som Staten tutar i The Brave New Citizens. Vågar man gissa på att de hämtat inspiration från ett redan existerande livsstilsinstitut.

[…] But there is a serious problem here that demands our attention. Right now, government is content to nudge or slowly restrict. But eventually, it will want to give orders on what we can and can’t eat or drink. That will mean less choice for consumers, less innovation by food producers and, of course, less freedom for Americans. Because, really, shouldn’t we be deciding the goals we want to accomplish instead of the government?

I VälfärdsStaten: Småföretagande bland baptister och spritsmugglare

Thomas DiLorenzo berättar om unga företagare i Delray Beach, Florida som startade, The Downtowner, en bussfirma med små batteridrivna och ombyggda golfbanebilar, miljövänliga och allt, som kör turister fram och tillbaka från stranden, bland annat.

Givetvis var detta en nagel i ögat på det lokala näringslivs- och politikeretablissemanget i Delray Beach som tyckte och trodde att de redan mutat in all möjlig service och nödvändig handel som turister kunde tänkas behöva i området.

Så givetvis startar kommunen i Delray ett bussbolag, Roundabouts, som kör folk ”gratis”(!). Denna skattefinaniserade, kommunala verksamhet sker under förespegling att det stimulerar den lokala handeln och företagsamheten samtidigt som det lättar upp trafikstockningar (tillskottet av gratis bussar borde ju snarare ha ökat på trafikstockningarna!?).

[…] The Delray Beach city government claimed that the purpose of the “Roundabouts” is to stimulate local business and reduce traffic congestion. It is an example of a “bootleggers and Baptists” coalition, in other words. Economist Bruce Yandle coined the phrase to describe the proponents of alcohol prohibition in the 1920s: Bootleggers wanted prohibition because it kept them in business, and “Baptists” represented people who opposed alcohol consumption for religious reasons. In this case the “bootleggers” are local merchants who think government-subsidized bus service will bring them more business; the “Baptists” are environmentalists and urban planners who think the buses will reduce traffic congestion and air pollution.

Lagen om oförutsedda konsekvenser adderade givetvis en farsartad realitet till den verklighet vi vanliga medborgare befinner oss i och som alltid uppstår när Stat och Kommun ger sig in i affärsverksamhet. I det här fallet visade det sig att bussarna för det mesta gick tomma på dagarna men att beläggningen kvälls- och nattetid var desto bättre, dock av ett klientel som de fina människorna i Delrays handelskammare och kommunfullmäktige nog inte avsett:

[…] It seems that they have being running empty most of the day and night except for a group of homeless people who have decided that sitting in an air-conditioned bus all afternoon is better than being out on the street in the middle of the summer in South Florida. This has caused a panic among the city’s political dispensers of corporate welfare because the homeless people are apparently deterring others from using the Roundabouts, the ostensible reason for the million dollar boondoggle in the first place. The politicians are afraid that city taxpayers might start questioning the propriety of using tax dollars to run empty buses (except for one or two homeless persons) back and forth through town all day and night, so they are proposing to start charging $1 each way.

The best use for the Delray Beach Roundabouts would be to take them out to sea and dump them some place where they can form a reef and fish habitat. It will be good for the environment and good for (non-subsidized) business in the city.

Frihetens dödsfiender

Bloggen vill rekommendera en bok som alla som är det minsta samhällsintresserade borde läsa. Det är Frédréric Bastiats pamflett, ”The Law”:
 
Ur förordet:
It is remarkable, in reading “The Law,” how perfectly accurate Bastiat was in describing the statists of his day which, it turns out, were not much different from the statists of today or any other day. The French “socialists” of Bastiat’s day espoused doctrines that perverted charity, education, and morals, for one thing. True charity does not begin with the robbery of taxation, he pointed out. Government schooling is inevitably an exercise in statist brainwashing, not genuine education; and it is hardly “moral” for a large gang (government) to (legally) rob one segment of the population, keep most of the loot, and share a little of it with various “needy” individuals. Socialists want “to play God,” Bastiat observed, anticipating all the future tyrants and despots of the world who would try to remake the world in their image, whether that image would be communism, fascism, the “glorious union,” or “global democracy.” Bastiat also observed that socialists wanted forced conformity; rigid regimentation of the population through pervasive regulation; forced equality of wealth; and dictatorship. As such they were the mortal enemy of liberty.
 

På den ”fria marknaden”: Utmana inte statens kompisars etablerade företag

Via Lew Rockwell och Gary North hittar vi till följande absurditet på den påstått friaste och mest kapitalistiska marknaden i världen: ”Teens Start Rental Car Company That Undercuts Avis And Hertz. Get Sued By City Of San Francisco For “Unfair Business Practices.”

Ungdomar i San Francisco hade en affärsidé om att hyra ut bilarna folk parkerade på flygplatsen medans de var bortresta till turister som kommer till San Francisco på besök. Så de startade en firma som givetvis fick de etablerade biluthyrningsfirmorna Avis och Hertz att reagera på denna konkurrent och uppstickare. Att de var billigare gillades inte alls. Att de dessutom inte betalade procentpengar på sin inkomst till stadens flygplats gjorde att staden SF stämde det uppstartade ungdomsföretaget.

Anklagelsen är att de utsätter de etablerade biluthyrningsfirmorna för ”osund konkurrens”.

Den liberalt sinnade vet att det inte existerar något som heter ”osund konkurrens” på en fri marknad. Det är bara på en planstyrd, ofri, sönderreglerad och av staten privilegiestyrd marknad och ekonomi som liknande begrepp kan brukas för att svartmåla konkurrenter som försöker komma med bättre och billigare affärsidéer för konsumenterna.

Bloggens budskap: Lär er konkurrera på en fri marknad eller flytta på er!

Ur kommentarerna på artikeln i Liberty Crier:

ANCAP308: I live in San Francisco. A beautiful city filled with political morons. This is a city of socialist […]. The Board of Supervisors is almost entirely outwardly socialist. My next door neighbors are socialist and the wife is a grade school principle, next to them is a high school teacher who is a proud Marxist. I encounter communist at the neighborhood cafe routinely. This is a town of spineless men and women. I have been here 26 years and can’t take it anymore. I am an Anarcho-Capitalist , this is my hell.
Det nya innovativa uppstickarföretaget FlightCar bråkar med San Franciscos flygplats om den procentandel flygplatsen anser sig ha rätt till från företag av det här slaget, ”som drar nytta” av flygplatsens existens, heter det.
[…] The startup continued to resist airport regulations, which require off-airport car rental agencies to pay the airport 10 percent of gross profits and a $20 transportation fee for each rental car transaction; fees currently paid by SFO’s more traditional off-airport car rental companies including Advantage, Airport Van Rental, and Pay Less.

Låt sökandet efter sanning ske på bästa sätt

KEYNES

AT

HARVARD

Economic Deception
as a Political Credo

[…] Keynesian measures in the United States proceeded at full speed. Keynes’ influence was tremendous. A swarm of those who had been associated with the Socialist Party and its various divisions (League for Industrial Democracy, Rand School for Social Science, etc.) and their sympathizers entered various government agencies by the thousands. Keynesism was a respectable cover for emergency measures that were really designed for socialist purposes, as was realized by Frankfurter, Lippmann and their associates who could count on the help of Fabian minded persons like the President’s wife and Labor Secretary Frances Perkins.

Det korrumperade Centralbankssystemet

Thomas J. DiLorenzo skriver på Mises i artikeln, ”The Corrupt Origins of Centralbanking”:

[…] Central banking has been a corrupt, mercantilist scheme (idag lämpligt ihopsydd med korporativismen) and an engine of corporate welfare from its very beginning in the late 18th century. The first central bank, the Bank of North America, was ”driven through the Continental Congress by [congressman and financier] Robert Morris in the Spring of 1781,” wrote Murray Rothbard in The Mystery of Banking (p. 191). The Philadelphia businessman Morris had been a defense contractor during the Revolutionary War who ”siphoned off millions from the public treasury into contracts to his own … firm and to those of his associates.” He was also ”leader of the powerful Nationalist forces” in the new country.

The main objective of the Nationalists, who were also known as Federalists, was essentially to establish an American version of the British mercantilist system, the very system that the Revolution had been fought against.

 

Det stavas även: M E R K A N T I L I S M …

Daily Bell granskar och analyserar i artikeln, ”Nationalize Banking, or apologize for the suggestion … ”

[…] Since Money Power thrives on mercantilism – using government for private purposes – more government and more public power suits the elites just fine. One can make the argument that those advancing these solutions are actively working on behalf of the same Money Power they purport to despise.

För att göra hela problematiken och grundbulten till kärnproblemet alldeles tydlig och klar så kommer här en översättning till svenska:

[…] Eftersom den ekonomiska eliten frodas i det markantilistiska systemet – använda sig av regeringsmakt för privata syften – så passar mer och större överstatlighet och offentlig makt denna elit alldeles utmärkt. Man kan göra påståendet att de personer som för fram dessa lösningar (nationalisera banker o dyl.) aktivt arbetar för samma ekonomiska elit som de påstår sig avsky.

Alltså, sossar och moderater är enbart marionettdockor som spelar teater inför oss medborgare och de sprattlar precis på det sätt som eliten vill, när eliten vill.

[…] This is really incredible. The problems in the world are mostly the result of a lack of competition. The Invisible Hand has been chopped off at the elbow. Without restraint, the four horsemen of the financial apocalypse – Cronyism, Mercantilism, Corruption and Authoritarianism – ride abroad and leave ruin in their wake.

Från kommentarerna och signaturen bionic mosquito:

”Democracy is the false belief that you and your wife have twice the political pull than someone named Rockefeller”.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

The Marriage of Mercantilism and Corporatism: When Free Trade Is Not ‘Free’

[…] Sophisticated oligarchs do not need to send real tanks against their people. They can accomplish the same objectives using fraud, debt, and corruption. Control the supply of money and care not who makes the laws. But it helps to have the lawmakers and regulators on the payroll.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

Capitalism, Corporatism, Mercantilism

[…] One of the biggest problems I run into when talking to leftists about capitalism is that their idea and my idea of what capitalism is are completely different. I usually try to point out that the system that we’re practicing is actually mercantilism, but I think that’s a losing battle since most people don’t really know what mercantilism is.

¤¤¤¤     ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

Corporatism vs. Capitalism

[…] We all know that there are many irrational and misguided capitalist haters in the world who see our current state of affairs as perhaps the end of the free market and capitalism.  I can sympathize, because I loath corporatism and I know that they are seeing corporatism and mistaking it for capitalism.  I can sympathize with Marxists for wanting to overthrow the capitalist exploiters, because I do think that there is rampant corruption amongst big business.  I think though, that it is incredibly important to stress to these misguided multitudes that it is the state where the fault lies and that without the state, it’s many bureaucracies and central bank, this wouldn’t be happening.  It is fascism.

¤¤¤¤    ¤¤¤¤    ¤¤¤¤

American Power Act – Mercantilism or Corporatism?

[…] the bottom line is rather simple.  The state cannot and should not be in the business of creating jobs, regardless their classification as green, white, blue, or yellow.  To believe otherwise is to endorse a command and control economy run at the behest of a central planning board of bureaucrats or politburo. […] Rather, these policies are more in line with the economic philosophy of either Mercantilism or Fascist Corporatism.

Mercantilism was best described by the late Murray Rothbard as:

Mercantilism, which reached its height in the Europe of the seventeenth and eighteenth centuries, was a system of statism which employed economic fallacy to build up a structure of imperial state power, as well as special subsidy and monopolistic privilege to individuals or groups favored by the state. Thus, mercantilism held exports should be encouraged by the government and imports discouraged. (Mercantilism: A Lesson for Our Times?, The Freeman, 1963)

Fascist corporatism is described as:

Fascism’s theory of economic corporatism involved the management of sectors of the economy via government or privately controlled organizations (corporations). Each trade union or employer corporation would, in theory, represent its professional concerns, especially through negotiation of labor contracts and the like. (via Wikipedia)

Centralbank är centralplanering och prisreglering

Daily Bell om fenomenet med Centralbanker i, ”Centralbanking is Central Planning”:

[…] Central banks fix the price of money and its value. And price fixing never works. The Fed, controlling the world’s reserve currency, is the most powerful central bank and the most destructive. The destruction accomplished under Bernanke will linger long after he slips away.

[…] The result is threefold. First, there are literally trillions locked away on bank books that can circulate if and when Western economies become more active. Second, when the money DOES begin to circulate, interest rates will inevitably begin to move up, causing countries like the US to devote more and more cash to interest payments.

Finally, so much money printing has almost terminally distorted the US’s economic picture. Companies that should have failed have not and markets – especially stock markets – have moved up hard because so much paper and electronic money has been printed.

[…] When one looks back at the current era of ruinous Fed policies, one will be struck by two things: The rashness of Ben Bernanke’s actions and the surprising consensus surrounding him regarding perhaps the most egregious example of money printing ever launched within a modern establishment context.

Det vi ser världen över är den eskalerande perfekta ekonomiska globala krisen. När tillräckligt många katastrofer skadat det nuvarande finansiella och ekonomiska systemet innebär det bara att det är moget för ännu större och ännu mer av globalisternas centralplanerande åtgärder.

Framtiden i frälsningens och glädjens rike

Mises om den goda imperialismen, den socialistiska imperialismen i, ”Nation, Socialist Imperialism”:

[…] Socialist imperialism outdoes every earlier imperialism in scope and depth. The inner necessity that has caused it to arise, rooted in the essence of the socialist gospel of salvation, drives it to fundamental boundlessness in every direction. It cannot rest before it has subjugated the entire inhabited world and before it has annihilated everything reminiscent of other forms of human society.

[…] Modern socialism does not come forth in propaganda as a rationalist demand; it is an economic-policy position that presents itself as a doctrine of salvation in the manner of religions. As an economic-policy idea it would have had to compete intellectually with liberalism; it would have had to try to invalidate the arguments of its opponents logically and to turn aside their objections against its own doctrines. Individual socialists have done that, too. By and large, though, socialists have scarcely bothered themselves with scientific discussion of the advantages and disadvantages of the two conceivable systems of social production. They have proclaimed the socialist program as a doctrine of salvation. They have represented all earthly suffering as an emanation of the capitalist social order and have promised, with the implementation of socialism, the removal of everything painful. They held the capitalist economy responsible for all shortcomings of the past and present. In the state of the future all longing and hoping will be fulfilled; there the restless will find rest; the unhappy, happiness; the inadequate, strength; the sick, cure; the poor, wealth; the abstinent, enjoyment. In the state of the future, work will be a pleasure and no longer a torment. In the state of the future, an art will flourish of whose magnificence ”bourgeois” art gives no idea, and a science that will solve all riddles of the universe without remnant. All sexual need will disappear; man and wife will give each other happiness in love that earlier generations never dreamed of. Human character will undergo a thoroughgoing change; it will become noble and spotless; all intellectual, moral, and bodily inadequacies will fall away from mankind. What flourishes for the German hero in Valhalla, for the Christian in God’s bosom, for the Moslem in Mohammed’s paradise?socialism will realize all that on earth.

[…] In this sense, comparing socialism with Christianity was thoroughly justified. Yet the Kingdom of Christ is not of this world; socialism, on the contrary, wants to establish the kingdom of salvation on earth. Therein lies its strength, therein, however, its weakness too, from which it will collapse some day just as quickly as it has triumphed.

Historiska lögner och manipulation om samhälle, ekonomi och politik

[…] When one uses the logical framework of Austrian, free-market analysis to analyze the Way the World Works in the modern age, one inevitably comes to the conclusion that modern society is built around fundamental untruths. The first one is economic: It is the idea that central bankers can efficiently and effectively set the price of money. They cannot.

The second lie is that laws and regulations are necessary and that they can save society from ”anarchy.” In fact, anarchy is only the absence of government. That’s the real definition.

The third lie is that government is essential for purposes of defense and defending its citizens. But a quick survey of modern wars shows a disturbing tendency of governments – especially certain Western governments – to foment the very wars that citizens believe they’re being protected from.

Det är lätt att avfärda och håna dom som pekar på just den här typen av konspiration. Det beror på att sanningen om vad som hänt och händer i den här trötta gamla världen är så chockerande att de flesta helt enkelt inte kan eller vill förmå sig att tro på det. Det som skrämmer oss blir föremål för hån, spott och spe … från alla håll. Det är en försvarsmekanism, det inser man enkelt med lite vardagspsykologi.

Financial Illiteracy of Those Who Mock Conspiracy Theorist

[…] Every part of modern society, from its basic economic building blocks to its liturgical belief in dysfunctional ”laws and regulations” to its deep-seated reverence for the manipulated destruction of war, is questionable on a factual basis.

The reality of modern society is increasingly pathological – and the ones with the pathology are those who lead the rest of us along using paradigms that are evidently and obviously dishonest and dysfunctional.

Ur kommentarerna:

Posted by dave jr on 01/29/12 10:16 AM

Hey SPPS (Social Psychological and Personality Science), talk about contradictory thinking.

To theorize is to keep an open mind, to consider new evidence and explaination. It is to hold off on any particular belief in order to allow fact or data to be collected. It is a practical method for seeking truth when the offical narratives carry contradictions.

To believe is to close the mind, to reject further evidence and explaination. It is to lend faith to others. It is to surrender the mind to authority.

To believe without fact of sound evidence is blind faith. THIS is not just ”nutty”, but irresponsible and dangerous to society at large. It seems ”belief systems” have plagued mankind since the beginning of recorded history. It is also the foundation of institutions.

It is the State that wages war against other States and/or belief systems. It requires people to surrendered their mind, to support and fight for the institution. And it is the people, all people who are harmed.

Det behöver givetvis inte vara en konspiration, man kan kalla det vad man vill egentligen, för så fort en regering och centralmakt bildats någonstans så strävar den per automatik att växa i omfattning och vilja att kontrollera sin omgivning i allt större detaljrikedom.

Till slut har det gått så långt att Makten och dess representanter totalt förlorat perspektiv på vilka de en gång var satta att tjäna och vilkas intressen de var satta att försvara. Man kan helt enkelt säga att politik till sin natur går ut på att konspirera och försöka göra de stora penseldragen under den demokratiska radarn.

Ingo Bischoff, President of the San Francisco School of Economics:

[…] Are there designed efforts to maintain and grow big government and central banking … ? Without a doubt. The question is whether every such effort amounts to a conspiracy. To openely seek one’s self interest, and to enter alliances to be successful in that search is not a conspiracy, as long as it does not subvert the law.

Den enda allestädes närvarande ideologin

Fascism is the system of government that cartelizes the private sector, centrally plans the economy to subsidize producers, exalts the police State as the source of order, denies fundamental rights and liberties to individuals, and makes the executive State the unlimited master of society … This describes mainstream politics in America today. And not just in America. It’s true in Europe, too. It is so much part of the mainstream that it is hardly noticed any more.

– Lew Rockwell

Caroll Quigley, konspirationer och The Global Power Elite

[…] If one understands that Socialism is not a ‘share the wealth’ program but is in reality a method to consolidate and control the wealth, then the seeming paradox of super rich men promoting Socialism becomes no paradox at all. Instead it becomes logical, even the perfect tool of power-seeking megalomaniacs. Communism, or more accurately Socialism, is not a movement of the down-trodden masses but of the economic elite.


– Gary Allen, i den från 1972 bästsäljande boken, ”None dare call it conspiracy”.

Gary Allen som också starkt influerades av historikern Caroll Quigley på Georgetown University när han skrev boken. Andra som också tagit in kunskap från Quigley är förre presidenten i USA, Bill Clinton, enligt wikipedia:

Clinton named Quigley as an important influence on his aspirations and political philosophy in 1991, when launching his presidential campaign in a speech at Georgetown.

Oliver Stone har också använts sig av den Quigleyinfluerade Jim Marrs uttalanden i sina böcker när han gjorde filmen JFK. Marrs är starkt influerad (läs: tolkar fritt) av det Quigley framför i sina böcker om hemliga sällskap som påverkar skeendena i världen.

Den konservativa aktivisten Phyllis Schlafly påstår att Clintons framgång med sin valkampanj berodde på att han förordade The New World Order Agenda.

Det roliga i sammanhanget är bara att Quigley var rätt illa berörd och irriterad på alla författare som tolkade hans böcker alldeles för fritt … och konspiratoriskt för att öka sina försäljningssiffror. Om Gary Allens bok sa han så här:

[…] they constantly misquote me to this effect: that Lord Milner (the dominant trustee of the Cecil Rhodes Trust and a heavy in the Round Table Group) helped finance the Bolsheviks. I have been through the greater part of Milner’s private papers and have found no evidence to support that. Further, None Dare Call It Conspiracy insists that international bankers were a single bloc, were all powerful and remain so today. I, on the contrary, stated in my book that they were much divided, often fought among themselves, had great influence but not control of political life and were sharply reduced in power about 1931-1940, when they became less influential than monopolized industry.

[…] You see, originally the John Birch [Society] periodical had me as a great guy for revealing everything. But then they became absolutely sour and now they denounce me as a member of the Establishment. I’m just baffled by the whole thing.

Så kan det gå när en man vet för mycket, precis som Washington Post Sunday Magazine hävdade i sin artikel, ”The Professor Who Knew To Much”, från 1975.

Man kan tycka vad man vill om detta ämne på vilka grunder som helst och faktiskt kunna påstå också vad som helst utifrån sitt eget politiska perspektiv och eventuella läggning för det dramatiska och hur mycket uppmärksamhet omvärlden bör ge en. Det gör alltihopa väldigt grumligt, tvetydigt, osäkert och väldigt spekulativt, dock inte mindre ointressant.

Därför kan också bloggen därför bara konstatera att om vi nu går mot allt mer globalt centraliserat styre via FN, UNESCO, IMF, Världsbanken, NATO, IPCC, WHO etc. så bör det betyda att vi som världsmedborgare en dag förmodligen måste börja följa denna enhetliga världs lagar, idag är det bara ”samvetsdekret” och råd och tips som prånglas ut via dessa globala organisationers olika kommunikationskanaler.

Det är dock dekret och tips som i alla fall den svenska regeringen verkar ha misstagit för lag eftersom den hoppar och gläfser som en liten terrier utmed husses smalben för att få springa iväg och implementera och missionera om allt som kommer ifrån FN, IPCC, EU eller WHO.

Och precis som medborgare i suveräna nationalstater idag förväntas lyda lagarna i den rådande maktsfären kommer det att förväntas av oss som världsmedborgare att vi lyder dom lagar som ett eventuellt framtida Globalt Parlament stiftar.

Baserat på den här ytterst fria tolkningen så leder det tanken vidare till att eftersom den överväldigande delen av världens stater idag styrs av socialistiska socialdemokratier så kommer dessa globala lagar och all annan samhällelig praxis att reflektera socialistiska värderingar.

En rätt skrämmande tanke för liberaler och fri marknadsförespråkare, eller hur? Vissa, som ni vet, påstår att makteliterna konsoliderar bara sin politiska och ekonomiska makt genom dessa organisationer. Socialism lämpar sig bättre för ett sånt projekt än äkta kapitalism och fria marknader, eller vad ska man tro?

Så här påstås David Rockefeller ha sagt till den församlade journalistkåren i Baden-Baden 1991 då Bilderberggruppen församlades för att lära sig blanda sköna paraplydrinkar, cocktails och röka cigarr och bada bastu:

”We are grateful to The Washington Post, The New York Times, Time Magazine and other great publications whose directors have attended our meetings and respected their promises of discretion for almost forty years. It would have been impossible for us to develop our plan for the world if we had been subject to the bright lights of publicity during those years. But, the work is now much more sophisticated and prepared to march towards a World Government. The supranational sovereignty of an intellectual elite and world bankers is surely preferable to the national auto-determination practiced in past centuries.”

Och det här skall han ha sagt vid ett möte med The Trilateral Commission:

[…] For more than a century, ideological extremists at either end of the political spectrum have seized upon well-publicized incidents to attack the Rockefeller family for the inordinate influence they claim we wield over American political and economic institutions. Some even believe we are part of a secret cabal working against the best interests of the United States, characterizing my family and me as ”internationalists” and of conspiring with others around the world to build a more integrated global political and economic structure – one world, if you will. If that’s the charge, I stand guilty, and I am proud of it.

Och så här skall tydligen Roosevelt ha sagt om Rockefeller:

The real truth of the matter is, as you and I know, that a financial element in the large centers has owned the government of the U.S. since the days of Andrew Jackson.” Just thought I’d add it, and yes, Rockefeller should be charged with treason.

Rationell egoism bättre än altruistisk självuppoffring

Craig Braddle på The Objective Standard i artikeln, ”Capitalism and the Moral High Ground”:

[…] Under socialism, the government forces individuals and businesses to act against their judgment for the sake of the “collective” or “society”; hence the term “socialism” (e.g., present-day Sweden).

[…] Advocates of capitalism must come to see that self-sacrifice is not moral but evil—evil because it is irrational and anti-life. Man’s life does not require that he give up the values on which his life depends. It requires the opposite. It requires that he pursue and protect his life-serving values. And it requires a social system that enables him to do so. Human life requires capitalism: the social system of universal selfishness and prosperity. And if we are to defend capitalism, we must repudiate the morality of self-sacrifice and embrace the morality of self-interest: rational egoism.

[…] Egoism does not call for “doing whatever one pleases” or “doing whatever one feels like doing” or “stabbing others in the back to get what one wants.” Those are caricatures of egoism perpetrated by pushers of altruism who seek to equate egoism with hedonism and subjectivism. Egoism does not hold pleasure or feelings as the standard of value. It holds man’s life as the standard of value—and reason as man’s basic means of living.20

[…] egoism identifies the fact that people must think rationally and act accordingly in order to live and prosper, the principle of individual rights identifies the fact that if people are to act in accordance with their judgment, they must be free to do so. Whereas altruism underlies and supports statism, egoism underlies and supports capitalism.

[…] Under capitalism (which has yet to exist),10 the government is forbidden from forcing individuals or businesses to act against their judgment. In a capitalist society, everyone is legally free to act on his own judgment for his own sake. The government serves only to protect individuals and businesses from physical force by banning it from social relationships and by using retaliatory force as necessary against those who initiate its use.

[…] Despite all this force, however, Americans are, in some respects, still free to act on their judgment for their own sake: free to choose their careers, their hobbies, and their residences—providing that their choices do not “harm” the “environment”; free to marry their lovers—unless their lovers happen to share their gender; free to have an abortion—unless doing so would involve intact dilation and extraction; free to speak their minds—except with respect to certain kinds of political speech, broadcasting, and advertising; free to keep, use, and dispose of their earnings—except the large percentage taken by federal, state, and local governments via taxation; and free to offer employment to whomever they choose—except would-be immigrants from countries that have reached their quotas for emigration to the land of waning liberty.

In short, Americans are partially forced to act against their judgment and partially free to act in accordance with their judgment.

What is the moral status of this arrangement? The arrangement is immoral—immoral because, insofar as the government forces people to act against their judgment, it impedes their ability to live fully as human beings.

Det är lätt att förstå att altruism länge varit ett dominerande socialt tema som prånglats ut av eliterna och att det är något folk och medborgare matats med av eliterna genom historien i det speciella syftet att inte kräva för stort ekonomiskt och individuellt utrymme i rent självintresse och på eventuell bekostnad av eliternas utbredning. Med lite altruism så håller vi massorna på plats.

Kyrkan t.ex. har ju historiskt spelat en stor roll i spridandet av denna för mänskligt liv och rationellt tänkande och individuellt och personligt välmående så depraverade moraluppfattning.

Metoderna för att hålla folk i herrens tukt och förmaning kan väl inte vara obekant för någon med eftergymnasial utbildning. Och idag, i vilka andra moderna maktelitistiska och ekonomiskt starka kotterier samlas gudsälskarna och altruisterna, tror ni? Jo, i de politiska maktcentrumen.

Socialism: samhällets upplösning

A society that chooses between capitalism and socialism does not choose between two social systems; it chooses between social cooperation and the disintegration of society. Socialism: is not an alternative to capitalism; it is an alternative to any system under which men can live as human beings.

– Ludwig von Mises

I det fall du missat den – Four Horsemen

Följande klipp är en paneldiskussion på presstv.com om filmen Four Horsemen:

På svensk TV i Kunskapskanalen repriseras just nu en engelskspråkig dokumentär av Ross och Megan Ashcroft med den knastertorra svenska titeln, ”Systemfel som hotar världen”.

Den engelska titeln, ”Four Horsemen”, anspelar på Uppenbarelsebokens undergångsprofetior i Bibeln där mänskligheten förvarnas om undergången när Apokalypsens fyra ryttare sveper i sporrsträck över världen och allt läggs i ruiner där de dragit fram. En klatschig, målande och färgstark titel för att fånga uppmärksamheten kring en viktig film som borde angå alla som anser att de lever i en demokrati.

Filmen avhandlar många ämnen som har beröring i dagens globala värld men alla ämnen faller tillbaka på orsakerna till den globla ekonomiska krisen och hur det är vi medborgare i västvärldens alla (sken)demokratier som får betala alla krisernas ekonomiska konsekvenser, aldrig dom som orsakar kriserna.

Enligt bloggen går inte filmen hela vägen i sin förklaring till vad som gått snett. Den nämner socialt organiserat våld, skuld, orättvisa, och fattigdom (Four Horsemen) och hur dessa får allt större fotfäste i folklagren.

Filmen analyserar de korrupta och farliga system som orsakar finansiell och etisk kollaps. Är det möjligen de socialistinfluerade tendenserna och regleringarna i ekonomierna som avses? Det nämns aldrig, vilket gör bloggen fundersam på ur vilket temperament filmen är gjord. Nånstans ute på vänsterkanten kan man nog med stor säkerhet säga att filmen tar sitt avstamp då socialismens skadeverkningar i på Den Fria Marknaden aldrig nämns med någon större akuratess.

Filmen har rätt på många punkter och fel på andra mer väsentliga punkter, enligt bloggen. Filmen komplicerar och problematiserar väl mycket kring frågor som kan lösas enbart genom större och mer och tydligare marknadsinslag. Statliga hjälplån till exempel förstör mer än dom hjälper ett land. Konsekvenserna blir helt andra än vad som avsågs från politiskt korrekt håll på hemmaplan.

Handla med fattiga länder istället för att ösa pengar över dem, är en enkel lösning. Som det är nu, visar filmen, går pengarna för IMF-finansierade infrastrukturprojekt rakt ner i det fattiga landets styrande elits fickor och de internationella företags fickor som satts att bygga det fattiga landets nya fina infrastruktur (som ingen i landet har råd att nyttja eftersom de är så fattiga). Vid sidan om står den dystra bonden och tittar på, fortfarande lika fattig, med sin hacka på axeln som sin dyrbaraste ägodel.

Kapitalismen (eg. Den Fria Marknaden) omnämns i filmen bara som att, ”Kapitalismen har inte misslyckats, den har fungerat perfekt, enligt de regler dess skapare satt upp (!?). ”Kapitalismen behöver reformeras. Vilken slags kapitalism skall vi ha i framtiden?” Det är fel frågeställningar och med fel och förvirrande begrepp.

Diskussionen handlar om Den Fria Marknaden och hur välfärden bäst skall distribueras till alla medborgare, inte om hur kapitalismen skall ändras. Ordet kapitalism är ett kunskapsalienerande begrepp skapat av Karl Marx för agiterande, retorikinkontinenta socialister.

Socialister vill gärna peka på kapitalismen och roffa-åt-sig-perspektivet, säga nåt elakt om rövarbaroner och orättvisa och vad man som medborgare kan kräva här i livet och så vidare.

Samtidigt har socialister en blind fläck när de inte inser att det är deras handelshindrande regler som skapar och lockar till sig dessa rövarbaroner och roffa-åt-sig-mentaliteten och försätter en stor del av den övriga marknadens andra, mindre, aktörer ur stridbart skick genom de kostsamma tillstånds- och licensprocesser och allsköns annan byråkratiskt, monopoliserande smörja som injiceras i ekonomin.

Det är ett riggat system för att enbart locka till sig de kapitalstarka intressena i Statens tjänst (Staten och Kapitalet). Ett korrupt och korrumperande system, helt enkelt.

Den Fria Marknaden har inget överordnat etablissemang som sätter spelregler efter politiskt humör för att tillfredsställa en opinion och gynna sig själva. Det överordnade är Markanden i sig själv. Och det mest irriterande är att den sköter sig själv utan alla politiker och deras verklighetsförvridande dekret. Marknaden är utgångspunkten, Marknaden är alltings förutsättning som man förhåller sig till, som man vårdar och inte ens förhandlar om hur man får påverka genom politiska, dekret och regleringar. Det gör Lagen istället. Det är som med den amerikanska konstitutionen, den får inte och kan inte inskränkas, den kan bara utökas.

Den här dokumetären har nåt för alla, såväl nya som gamla skolor och ideologier, utom Den Fria Marknadens lösningar. Det skapar intrycket av att ingen i filmen riktigt förstår vad det är som är fel men eftersom det är så många kloka personer med i filmen (22 stycken och Noam Chomsky; suspekt bara det. Han är lingvistikprofessor) som ger så många kloka svar eftersom de är så många och de är kloka och, … ja, ni hajar. Ordet kapitalism och att vi behöver en annan sorts kapitalism, upprepas väldigt ofta i filmen. Det är inte det saken borde handla om. Det är som Obama och hans ”Change”. Jaja, men ”change” av vad då, herr President? Please, be more specific about what you want to change?

Vi behöver mer Fria, Öppna Marknader utan politikerinblandning, subventioner, bidrag och utlandsstöd eftersom det bara konserverar systemfelen och göder de som gynnas av systemfelen.

Filmen visar mest på dåliga exempel om hur det går till nu istället för att vara pedagogisk och komma med mer lösningar av det slag bloggen önskar (ni vet, mer av allt det den klassiska liberalismen står för) för att vi skall kunna ta oss ur detta eviga ekorrhjul av statliga lånekriser som etablissemanget orsakar men som medborgarna får betala via arbetslöshet, sänkta löner och högre skatter och ”nya kapitalistiska spelregler” för varje ny ekonomisk dikeskörning.

Det finns i grunden bara en orsak. Sluta upp med de socialistiska inslagen i de statliga ekonomierna och marknaderna. Sluta ge politiker incitament för att lägga sig i affärsverksamhet. Sluta upp med politikerstyret av våra ekonomier.Tvätta rent lakanet, en gång för alla, för alla folks väl.

Man jag vet lika väl som alla andra libertarianer att den dagen det verkligen händer, ja, då kramar vi snöbollar i helvetet också.

I Kunskapskanalens tv-tablå anmäls filmen på följande sätt: ”I konsekvensernas tidsålder måste vi granska och ifrågasätta hela systemet i vårt nuvarande samhällsbygge.”

Det är en högst subjektiv och otydligt, svepande ideologisk beskrivning, anser bloggen. Klangbotten för en sådan beskrivning är den alltför vanliga anti-kapitalistiska mentaliteten som enbart visar hur djupt de kunskapsmässiga frätskadorna nått när det gäller synen på ekonomi och dess roll för välfärdens utveckling.

Det är som det är sagt. Det finns ingenting som behöver ifrågasättas i systemet och samhällsbygget mer än de förvridna ekonomiska principerna för sund marknadsekonomi som enbart gynnar de som har, äger för mycket och redan befinner sig på spelplanen där de inte vill ha mer konkurrens, det vill säga storföretagen, stor-, och investeringsbankerna och sist men absolut inte minst, den parasiternade, politikerstyrda, totalomfattande, lägga-sig-i-allting-Välfärdsstaten, utan  så att de alla istället kan få mer utdelning, i evighet, från den vinst- och inkomstbringande såssleven när den svingas över den globala marknadsbuffén.

En aforism som fastnade hos mig i filmen är den att, ”Socialism är för rika och Kapitalism är för fattiga”.

Vi behöver inte fundera länge för att förstå varför vi har mycket av det ena och mindre av det andra i våra ekonomier. Det är inte svårt att de inte vill ändra på ett sånt system utan istället komma med nya lösningar hela tiden. Det betyder att de inte ens på demokratisk väg skulle få för sig att lämna rikedomsbuffén i värmestugan.  Bloggen undrar om det är detta system SVT och en mängd andra anser behöver ifrågasättas i dessa konsekvensernas tidevarv?

Knappast. Vänstertrojkan, i alla dess kalejdoskopiskt gnistrande färger, tillsammans med sina propagandaorgan vill helst renodla maktbasen ännu mer i det redan pågående centralstyrda socialistiska ekonomiprojektet och tvätta bort de marknadsmässiga inslagen i alla system.

Att de skulle inse att det är deras socialistiska ideologi i det marknadsmässiga systemet som leder oss till alla dessa kriser kommer de aldrig att erkänna. Ideologi går alltid före verkligheten. Kollektivet går före individer. De vill hellre styra och fingra och politisera hela vår tillvaro, ställa samhällsgrupp mot samhällsgrupp … och skapa kriser som de sen kan skylla (the usual suspect) för och sen komma med sina lösningar ännu en gång. Det är ett självförsörjande krissystem med åtföljande politiska åtgärder i ett evigt kretslopp, helt enkelt.

Att politikerna långsiktigt korrumperas av verklighetens aktörer (Kapitalisterna, bankerna, Företagen) genom deras påstötningar om ständigt nya privilegier och dispenser från regelverket som en konsekvens av socialismens systembromsande effekter på marknaden är av mindre vikt.

Filmen är en berättelse om förlorare, nämligen alla vi medborgare som sätts i skuld för att kunna åtnjuta det mervärde vi skapat genom vårt arbete.

Legaliserat bedrägeri nämns i paneldiskussionen i klippet ovan. Så sant, så sant.

I anti-Hong Kong-landet

Dick Erixon har idag en passage i sin senaste artikel, Inbördeskriget har börjat, som beskriver precis raka motsatsen till HKSAR-modellens (med 8-10 miljoner invånare) liberala, frihetliga och enkla ekonomiska spelregler:

Det går säkert att hitta någon sorts kompromiss, eftersom det finns så många parametrar i ekonomiska regleringar att leka med. Men den linje S till sist väljer kommer att ge intryck av antingen vinstförbud eller vinstacceptans.

Jag riktigt känner hur kroppshåren dras inåt i hårsäckarna när jag läser sånt där.

Den dag socialister börjar begripa hur ekonomi, välståndsskapande och jobbskapande går till utan att trixa till och reglera sönder de enkla och få spelregler som finns på den samhällsekonomiska, välståndsskapande marknaden, den dan lär de sig spelreglerna för schack.

De måste lära sig att hålla händerna borta från kakburken. Ett ordentligt rapp skall de ha på fingrarna.

De måste få in i sina huvuden, kanske genom att fortbilda sig i lite ekonomisk historia, att länderna i dagens globala ekonomi och handel inte längre fungerar enligt de merkantilistiska uppfattningarna (1500-talet till ungefär 1750-talet) om den starka Staten som protektionist (gynna export, missgynna import) och att ekonomiska transaktioner är ett nollsummespel där det för varje ”vinnare” måste finnas en ”förlorare” vars intressen sossar måste tillvarata genom att berätta för omvärlden vad Rättvisa är för något och sen förvrida alla vedertagna koncept och enkla regelverk om hur ekonomi och handel skall bedrivas och hur välstånd för ett samhälle skapas. Tyvärr ingår inte den regleringsmaniska och fiskalt inkontinenta byråkratväldesprincipen i detta regelverk.

Så med detta sagt tycker jag sossarna bör ändra partisymbol till ett gulnat höstlöv.

Hong Kong-modellen under hot

Y C Richard Wong har ett klarsynt perspektiv på Hong Kongs ekonomiska historia. Han sitter även på första parkett och kan bevittna hur en aldrig förr skådad och mer framgångsrik ekonomisk modell håller på att luckras upp av allt mer regleringar och anta en alltmer svulstig och omfattande flora av byråkratvälde.

Han berättar att den rådande administrationen visar tecken på att ha allt svårare att stå emot trycket från de grupper som vill intervenera i ekonomin genom regleringar:

What is not so widely recognized is that fewer regulations also leads to a smaller public sector and a more efficient economy.

First, regulations have to be enforced and this would imply a larger public bureaucracy and possibly a busier judiciary.

Second, regulations that are adopted tend to be political compromises between various interest groups. None of the affected parties are fully satisfied with the outcome and often continue to lobby for further regulatory changes. Additional time, effort and resources are inevitably spent on amending and modifying the initial regulations.

Third, adopted regulations, no matter how well conceived, or how thorough the public consultation, inevitably suffer unforeseen third party effects. In other words, parties who have no direct interest may well be affected unintentionally. Further mitigating measures are therefore introduced to correct the unforeseen consequences. This process can continue ad infinitum. Regulations therefore beget regulations. The public bureaucracy expands.

Regulations are essentially another way of redistributing resources within society without resorting to the taxation-spending-deficit financing mechanism. They are rules that force one person pay another directly thus avoiding indirect resource transfers through government.

[…]

Hong Kong today is becoming a more regulated economy and is indirectly growing its government. The administration has proven unable to resist the lobbying for more intervention through regulation. Its attention has been focused on resisting attempts to increased taxes and spending, and avoiding deficits, but not the proliferation of regulations, the growing burden of which will inevitably reduce the flexibility of Hong Kong’s legendary open market.

[…]

Hong Kong’s political system is showing signs of a government divided against itself. This bodes ill for the future of our economy. Citizens on the Mainland sometimes misunderstand this as the incompetence of our civil servants and sometimes mistake it as a failure of our system of government. Hong Kong’s democracy advocates blame the problem on a half-baked democractic system. But I am not sure anyone has the correct answer. The problem is a diffcult one and we face an enormous challenge in understanding our predicament and overcoming it.

En läxa att lära för EU kanske? Skillnaden ligger dock i det omvända för EU:s del; de gör istället allt för att upprättahålla sin ineffektiva socialistiska centralstyrning. Hong Kong kan istället vara på det sluttande planet mot att glida ner i käftarna och offras, i demokratins namn, på det offentliga byråkratiska ekonomiska spenderingsaltaret á la EU:s modell.

För en liten ekonomisk region av HKSAR:s typ får man förmodligen anta att det finns nån slags naturlag eller kritisk övre gräns kring när ett framgångsrikt välståndsprojekt, fritt styrt och fungerande enligt de grundläggande marknadsmässiga reglerna, styrt av lagen och med minimal administrativ politisk [byråkratisk] inblandning blir för stort.

Det måste finnas nån slags tröskel i fysisk utbredning (New Territories?) som överskrids och sen skickar signaler till välståndets och överflödets byråkratgamar och parasiter vilka sen bildar parti och börjar blåsa i regleringstrumpeterna och kräva sin lön och att någon annan skall börja betala för deras medlemmars särintressen för att genomdriva och upprätthålla regleringarna.

Denna avundsjukans hindrande och omdistribuerande styresform har sina försvarare och de menar att Hong Kong är ett flagrant exempel på hur illa det kan gå för en stad/region ur alla [mänskliga] aspekter då flertalet invånare väljer att minimera politikens inverkan i sina liv.

Good Luck, Hong Kong!

Ett välkänt mönster med ”tvättad” etikett

Mussolini, Flynn continued, had initiated ”a kind of statism in which the government should be responsible for the material welfare of the people.” Flynn would have called it socialism, but he noted that Mussolini called it fascism because that ”didn’t have a bad name.” Yet the only new industry that kept Italy prosperous was ”militarism and war.” By 1937 Mussolini was spending 37 billion lire on the armed forces. Now Americans, Flynn noted, were emulating Mussolini.

 

– Ur förordet på John T. Flynns bok, ”As We Go Marching” (1944).

Grundbulten

”Problemet med socialism är att andra personers pengar kan ta slut.”

– Margret Thatcher

Dumma kapitalister, socialism och fattigdom

Artikeln, ”Turning Rich Natural Resources Into Scarcity”, berättar om hur det en gång så rika Venezuela, nu har hyllor i matvarubutikerna som gapar tomma, precis som en gång i Sovjetunionen.

Den kloke socialistledaren Chavez skyller givetvis allt på kapitalisterna och företagen:

Mr. Chávez and his ministers say “companies cause shortages on purpose, holding products off the market to push up prices. This month, the government required price cuts on fruit juice, toothpaste, disposable diapers and more than a dozen other products.”

[…]

Only three years ago, the country was a coffee exporter.  Now, Venezuelans can’t find it on the shelves.  The government price is too low, driving planters and roasters to stop production and not invest in new plantings or fertilizer.

It is incredible that in this day and age, a government could be so blind, stupid, and cruel toward its own people.  It’s one thing to teach this sort of nonsense at expensive universities, but another to put it in practice and ruin people’s lives.

Vänsterexploateringen av Rättvisebegreppet

”Fairness,” an elusive idea normally exploited by spoiled children, is now the foundation of the Democratic Party’s economy policy.

[…] As for fairness, the wealthy already pay more than a fair share (the top 1 percent of income earners make 16 percent of income but pay nearly 40 percent of federal income taxes), and—notwithstanding Warren Buffett’s secretary—every category of the wealthy pays higher tax rates than the non-rich. (Let’s hope that Obama doesn’t start getting technical about ”fairness,” because the plutocrats would be in for a huge tax break.)

[…] the wealthy did not create our debt; government did. Government—this administration in particular but all of them in general—is, by nature, risk-averse and never deals with the consequences of its failed ”investments.” It is the un-entrepreneur. Really, should the head of an organization that annually spends $1.6 trillion it doesn’t have be setting the parameters for a discussion on ”fairness”?

Old Skool Democracy, Löfven tar Per-Albin Hansson åter

Dick Erixon har skrivit en knivskarp analys i artikeln, ”Socialdemokratin kommer att spricka”. Dick spekulerar kring varför Lövfén är så tyst och om den svenska socialdemokratins förestående sönderfall på grund av den radikala falangen inom partiet och dess bristande förmåga till pragmatism (denna så viktiga politiska egenskap).

Erixon menar att Lövéns mediala tystnad bara är exempel på att han förbereder sig för den kommande inre striden i partiet.

Den nye och hyllade partiledaren Stefan Löfven kommer att vara den utlösande faktorn till ett inbördeskrig som slutar i Socialdemokratins sönderfall. Inte därför att han skulle ha några sådana avsikter, naturligtvis inte. Men han personifierar den gamla, patriarkala, pragmatiska, teknik- och tillväxtvänliga arbetarrörelse som dominerade svenskt 1900-tal. […] Han är en återgång till Socialdemokratin före Olof Palmes radikalisering. En återgång till Per Albin Hansson – landsfadern och den S-ledare som mer än någon annan förstod att hålla nere skattetrycket och inte lägga för stora bördor på företagen. […] Stefan Löfven fick redan före tillträdet intern kritik. Och i nya numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tvärdrag framgår att kraven växer i ”rörelsen” på att ifrågasätta privat äganderätt och göra demokrati till en fråga om kollektivisering och förstatliganden. […]

Ja, där ser man. Säkert inte många politiskt slöintresserade som kände till att det dväljs såna progressiva, radikala och samhällsförstörande tendenser inom det gamla ”hederliga” arbetar- och samhällsbyggarpartiet socialdemokraterna.

För att förstå sin nutid och fortfarande kunna fortsätta vara en politisk kraft i Sverige bör socialdemokratin vända sina blickar bakåt i sin egen politiska historia och hämta idéer, kraft och inspiration. De måste blicka bortom agitatorn Olof Palme och de politiska galenskaperna från 1968.

Så enkelt är det. Frihandel, globalisering, pragmatism, anpassning, förmåga att se till realiteter är de saker som gäller om man vill bygga samhället för folket, istället för att använda samhället som en socialekonomisk experimentverkstad för elitens nyckfulla samhällsteorier som sker på skattebetalarnas allt större bekostnad (de få skattebetalare som finns kvar när de härjat färdigt, vill säga).

På ett annat vis förstår man också att Löfven är ett tecken på skademinimering inom partiet, rädda det som räddas kan, slicka såren och gör det som måste göras, för annars sjunker skutan … på grund av att den seglat, alldeles för länge, helt i otakt med tiden och Folk(et)s vilja.