Upprepa en lögn tillräckligt länge …

”Varje felaktigt använd skattekrona är en stöld från folket”

Ernst Wigforss, fd socialdemokratisk finansminister

Rätt (s)orts åsikter i debatten och rätt (s)orts demokratiska beslut

[…] ”Det viktigaste för oss [d.v.s. socialdemokraterna] är inte vem som äger företagen, utan vem som bestämmer över dem.” När jag läste de där orden som Olof Palme hade uttalat, tänkte jag för mig själv – ”Precis de där orden hade Benito Mussolini kunnat ha sagt också!”

[…] De flesta svenskar gör inte det. Därför ser de inte att (s) har drag av fascismen. De flesta svenskar har bara en ”slarvig” definition av fascismen. De tänker – ”fascismen är ett dyrkande av våldet och brutaliteten”. Men den exakta definitionen av begreppet fascismen är – ”totalitär funktionssocialism”. Fascismen är funktionssocialismen när den har gått så långt att den har blivit totalitär. Essensen i det system som rådde i Italien under Mussolini och i Tyskland under Hitler, var att de privata kapitalisterna fick äga företagen i teorin, men att det var ”staten” som bestämde över företagen i praktiken (hur styrda av byråkratutövning och myndighetsregler är svenska privata företag idag?). Det var Mussolini, Hitler och deras byråkrater som bestämde vad de italienska och tyska företagen skulle producera, vem de skulle anställa, vem de skulle sälja till, vilka priser de skulle ta, vilka löner de skulle betala.

[…] Finns det några konkreta tecken på att vi är på väg mot fascismen? För att svara på den frågan måste vi känna till vilka konkreta egenskaper fascistiska samhällen brukar ha. Ett par viktiga egenskaper är korporativismen och rasismen. Många, dock inte alla, fascistiska samhällen har historiskt kännetecknats av korporativism och/eller rasism.

[…] Korporationerna blir till hälften privata organ och till hälften politiska organ. På så sätt flätas staten samman med det privata näringslivet och med intresseorganisationerna. Känner du igen det här? Det påminner mycket om dagens Sverige, eller hur?

[…] Och hur är det då med rasismen? Tja, alla socialister är väl övertygade *motståndare* till allt som heter rasism? I teorin ja. Men jag har arbetat mera än 30 år inom industrin. Jag har snackat med massor av socialdemokratiska jobbare, mest metallarbetare. Och jag har råkat på *väldigt* många sossar som inget hellre vill än att staten ska minska invandringen. Att vilja minska invandringen är förstås inte liktydigt med att vara rasistisk. Men det ligger väldigt nära. Det är fråga om xenofobi – d.v.s. en rädsla för, eller fientlighet mot, *främmande* (jag berättade om en invandringsfientlig socialdemokratisk klubbordförande som jag kände i essän ”Varför jag hatar facket” –  http://henrik-unne.blogspot.com/2009/02/varfor-jag-hatar-facket.html ).

Det är inte konstigt att sossar vill minska invandringen. De är kollektivister. Så de är vana att tänka i termer av att – ”det är vi mot dem”.

[…] Tja, jag har en del personlig erfarenhet av graden av den där demokratin hos den svenska arbetarrörelsen. De stödjer demokratin mycket konsekvent – så länge de demokratiska besluten är just de beslut som de själva vill ha! Men sossarna blir hur intoleranta och ”odemokratiska” som helst när någon snubbe dristar sig till att motsätta sig ”arbetarrörelsens värderingar”. Jag blev själv mobbad och utfryst när jag valde att i mera än 25 år stå utanför facket (Metallindustriarbetarförbundet). Sedan, för ett par år sedan efter drygt 25 år som skubbare, fattade jag beslutet (som visade sig vara ett misstag) att gå med i facket igen. Jag resonerade att det viktigaste för mig var att bilda opinion för mina åsikter. Och jag tänkte att om jag gick med i facket skulle jag kunna få in debattinlägg i fackets tidning, Dagens Arbete. Jag ville gärna exponera några hundratusentals arbetare för mina radikala åsikter. Men jag räknade fel när jag trodde att jag skulle få delta i debatten i Dagens Arbetes spalter.

[…] De ville att fackets tidningar skulle vara fyllda med debattinlägg som förespråkade välfärdspolitik och utjämning, och som fördömde kapitalismen och borgarna. Deras debattsidor skulle tydligen inte innehålla någon debatt. Detta innebar att ledarna för fackföreningarna visade ett suveränt förakt för sina egna medlemmar. Ledarna för facket tyckte tydligen att de egna medlemmarna inte var tillräckligt myndiga för att ta ställning i politiska frågor alldeles själva. Ledarna för facket tyckte att de egna medlemmarna behövde förmyndare som ”filtrerade” de politiska åsikterna, så att medlemmarna inte kom i kontakt med några ”olämpliga” åsikter. Som t.ex. mina åsikter.

– Henrik Unné om socialdemokraterna i artikel på Newsmill (2010-09-04, Uppdaterad: 2011-11-02)

Den politiska energigalenskapens hysteriska tidsålder

Imagine you invented a machine that revolutionized travel. You know your invention could cut local and long distance travel time substantially and vastly improve the ability for business to deliver freight efficiently. The invention would add trillions to global GDP. If released, your invention would no doubt be universally used and admired. However, based on the initial safety assessments, analysts predict that if used widely your invention would cause the deaths of 300,000 Americans per year and countless more around the globe. Would you still release it?

If not, imagine a world without cars.

It turns out that car accidents are among the leading causes of death in the US, and yet few of us would give up the luxury, convenience, and autonomy of owning an automobile. We’ve decided the benefits are worth the risk.

Now, the bigger question: why isn’t this same measure used when judging nuclear energy?

Citatet ovan passar in apropå den senaste tidens anti-kärnkraftshysteri och lögnerna om strålningens farlighet i grundvattnet runt det havererade kärnkraftsverket i Fukushima Dai-ichi.

Mer om denna hysteri kan man läsa i Capitalism Magazine i artikeln av John Downs, ”The Symptoms of Nuclear Hysteria”. Där kan man ta del av en mer vetenskapligt och faktamässigt orienterad inställning till de få kärnkraftskatastrofer, snarare missöden, som trots allt inträffat de senaste 60 åren till skillnad från de faktiska lögner som prånglas ut av välståndsfientliga vänsterjournalister och miljögröna aktivistfascister som Greenpeace och deras falska påståenden kring kärnkraftens mytiska farlighet.

John Downs säger följande om radioaktiv strålning och de nivåer som EPA tillåter:

[…] But radiation is not nearly as pernicious or outright dangerous as the media leads us to believe. In the US, by EPA regulations, nuclear plants are expected to annually release radiation less than what any passenger receives on one flight from LA to New York (a route I travel quite often). Living in a brick or concrete building for a year will give you twice the dose of that flight. A chest X-ray will give you over 80 times the dose of your brick-walled apartment. A nuclear plant worker is allowed 10 times the dose from a medical X-ray scan per year. Still, the worker would have to receive double his maximum yearly dose to have a measurable increase in cancer risk – and 4 times that dose in a day to show any signs of radiation sickness.

[…] In comparison, other forms of energy have led to significant deaths and environmental risks. The burning of fossil fuels pumps greenhouse gasses into the atmosphere. Coal mines collapse, trapping and killing miners. Oil tankers and offshore derricks spill petroleum into the ocean. But these risks are more tolerated than nuclear concerns.  The difference lies in the fear of radiation.

Perhaps due to its invisibility, or its mysterious and often long-delayed effects, or perhaps as a relic of Cold War propaganda, the threat of radiation exposure provokes an irrational, emotional response. As a result, nuclear power is often held guilty until proven innocent.

[…] The risk is truly minuscule, especially when we consider the alternatives. As much as President Obama likes to talk about “renewable energy” and “green initiatives,” the reality is that there is no clean source that can provide energy nearly as inexpensively as our current sources. This means that a switch to entirely “green” sources, including wind, solar, and hydro, would cause the average American’s standard of living to drop by an order of magnitude. So, the viable alternatives to nuclear energy are limited to coal, oil, and natural gas. Each of these poses significantly more health and environmental dangers than nuclear.

I artikeln, ”The Enemies Of Nuclear Power”, säger Travis Norsen:

[…] Its safety record is also exemplary. In America today, the nuclear industry ranks among the safest places to work. It experiences only 0.34 accidents resulting in lost work time per 200,000 worker-hours, compared with a 3.1 average throughout private industry. While during the past 40 years, hundreds of thousands have died as a result, directly and indirectly, of coal mining and other means of energy production, there has not been a single fatality, or even a serious injury, resulting from the operation of civilian nuclear plants in the United States.

[…] The annual probability of radiation leakage for the newest reactors is estimated at less than one in a billion–a level of safety no other source of energy can even approach.

Why then is opposition to nuclear power so strong?

The loudest objection raised by the anti-nuclear groups is that there is “no safe level of radiation.” It is also the phoniest. The major sources of radiation are natural and ubiquitous: we are continuously bombarded with radiation from cosmic rays in the upper atmosphere and from naturally occurring radioactive elements in the earth. Compared with these background sources, the radiation from nuclear power plants is negligible.

[…] The average annual radiation dose received by Americans is 360 millirems (or “mrems”), about 300 of which come from naturally occurring sources like radon. By contrast, you would get only 0.01 mrems per year as a result of living 50 feet from a nuclear power plant. Even a single annual cross-country airplane flight exposes you to 3 mrems, while a medical X-ray gives you a dose of 20 mrems.

[…] They are against nuclear power, not on any sound scientific grounds, but for the same reason they consistently oppose logging and oil drilling and dam construction–because they want to reverse the progress we have made in conquering nature to serve man’s interests.

Ja, ni förstår ju att sån här nyansering av hur det verkligen förhåller sig med kärnkraft inte passar in i den Grönpolitiska propagandan, eller hur?

Så det är som vanligt med (grön-)vänstern och deras förhållande till siffror, statistik, fakta, vetenskap och verkligheten, de jobbar alla emot dem så det är därför de drivs till att berätta lögner för den del av befolkningen som de vet inte har kunskap att ifrågasätta deras politik, de är ju dessutom redan köpta via deras korrupta och resursförstörande bidragspolitik.

Den politik de driver måste förneka, relativisera och ljuga om verkliga förhållanden för att kunna få igenom sin politiks misantropiska ”endlösung” (alltså, konsekvenser de aldrig nånsin själva kan förmå sig att inse och givetvis än mindre erkänna). Det är en politik som strävar efter att hålla de fattiga i världen på sin fattigdomsmatta och använda dem som schackbönder i deras avskyvärda politiska spel för att vinna den politiska makten. Energipolitiken är bara en av deras spelstrategier för att nå detta slutmål.

För vidare läsning och kunskapsmässig förkovran:

The Enemies of Nuclear Power ( … the motives of it´s militant opponents)

Låt sökandet efter sanning ske på bästa sätt

KEYNES

AT

HARVARD

Economic Deception
as a Political Credo

[…] Keynesian measures in the United States proceeded at full speed. Keynes’ influence was tremendous. A swarm of those who had been associated with the Socialist Party and its various divisions (League for Industrial Democracy, Rand School for Social Science, etc.) and their sympathizers entered various government agencies by the thousands. Keynesism was a respectable cover for emergency measures that were really designed for socialist purposes, as was realized by Frankfurter, Lippmann and their associates who could count on the help of Fabian minded persons like the President’s wife and Labor Secretary Frances Perkins.

Merkantilismens återkomst

Library of Economics and Liberty kan vi läsa följande:

[…] Mercantilism is economic nationalism for the purpose of building a wealthy and powerful state (på bekostnad av ekonomisk frihet och individuell och medborgerlig frihet pga rättighetsöverträdelser från Statens håll). Adam Smith coined the term “mercantile system” to describe the system of political economy that sought to enrich the country by restraining imports and encouraging exports. This system dominated Western European economic thought and policies from the sixteenth to the late eighteenth centuries. The goal of these policies was, supposedly, to achieve a “favorable” balance of trade that would bring gold and silver into the country and also to maintain domestic employment.

[…] Most of the mercantilist policies were the outgrowth of the relationship between the governments of the nation-states and their mercantile classes. In exchange for paying levies and taxes to support the armies of the nation-states, the mercantile classes induced governments to enact policies that would protect their business interests against foreign competition.

Hos Lew Rockwell säger, Thomas J. DiLorenzo, följande i, ”What Hamilton has Wrought”. Hamilton har emellanåt kallats, The American Machiavelli:

[…] As George Will once wrote, Americans are fond of quoting Jefferson, but we live in Hamilton’s country. The great debate between Hamilton and Jefferson over the purpose of government, which animates American politics to this day, was very much about economic policy. Hamilton was a compulsive statist who wanted to bring the corrupt British mercantilist system — the very system the American Revolution was fought to escape from — to America. He fought fiercely for his program of corporate welfare, protectionist tariffs, public debt, pervasive taxation, and a central bank run by politicians and their appointees out of the nation’s capital.

[…] Jefferson and his followers opposed him every step of the way because they understood that Hamilton’s agenda was totally destructive of liberty. And unlike Hamilton, they took Adam Smith’s warnings against economic interventionism seriously. Hamilton complained to George Washington that ”we need a government of more energy” and expressed disgust over ”an excessive concern for liberty in public men” like Jefferson.

[…] Hamilton and his political compatriots, the Federalists, understood that a mercantilist empire is a very bad thing if you are on the paying end, as the colonists were. But if you are on the receiving end, that’s altogether different. It’s good to be the king, as Mel Brooks would say. […] Hamilton was the instigator of ”crony capitalism,” or government primarily for the benefit of the well-connected business class.

[…] Thus, Wall Street investment bankers became inveterate (inbitna, vanemässiga) lobbyists for any and all tax increases (on the rest of the population, anyway) to assure that their own principal and interest would be paid, and that they could promise their clients — the purchasers of government bonds — that the bonds were a good investment. They were corrupt from the very beginning.

På Azizonomics i, ”The Return of Mercantilism”, kan vi läsa följande dystra sammanfattning av vart det merkantilist-korporativistiska systemet tagit USA:

[…] First, states around the world, and especially America, have massively adopted corporatist domestic policies, even while spouting the rhetoric of free trade and economic liberalism publicly.

[…] Second, the key difference between a free market economy, and a corporatist command economy is the misallocation of capital by the central planning process. While mercantile economies can be hugely productive, the historic tendency in the long run has been toward the command economies.

[…] Third, these two facts taken together mean that the inherent long-term advantage of the free market system — and by implication, of the United States over the BRICs — has to some degree been eradicated […] This is the worst of both worlds for America. All of the disadvantages of mercantilism — the rent-seeking corporate-industrial complex, the misallocation of capital through central planning, the fragility of a centralised system — without the advantage of a strong domestic productive base.

Vågar bloggen påpeka att resten av världens merkantilist-korporativistiska länder förmodligen kommer att gå samma öde till mötes gällande välfärd, tillväxt och välstånd.

De monomana konfliktmakarnas strategier

Dick Erixon rakar återigen hem en fullpoängare i artikeln, ”Sverigedemokraternas bäste vän: Khemiri”, när han beskriver gnället från kulturelitens senaste gullgosse.

”Khemiri utmålar sig och alla med invandrarbakgrund – “mörka, icke-blonda, svarthåriga” – som svaga, stackars offer som vita svenskar ständigt trampar på, förnedrar och utsätter för ett “konstanta lågintensiva förtryck”. Vi är riktiga svin som inte erkänner hur dåliga vi svenskar är som människor. Samtidigt tycks Khemiri mena att alla med invandrarbakgrund är änglar som inte ens kan ha tillstymmelse till fördomar och förakt mot svennar.”

Det verkar som om någon är ute för att provocera och medvetet skapa motsättningar i tider där folket i samhällets botten- och mellanskikt redan känner sig pressade och utsatta och irriterade på inkompetenta ”folkvalda”. Bättre propagandist för de som kräver en stark ledare eller dito stat (tänk; folket i tyskland på 30-talet) är svår att uppbåda (socialister vurmar ju gärna för såna).

I det här sammanhanget när Sverige och invandrare och flyktingar debatteras i media kommer jag alltid att tänka på USA. Det är en märklig skillnad på folk som invandrar eller flyr/söker asyl och kommer till Sverige och folk som kommer till USA på ungefär liknande villkor.

I USA blir dom och uppfattas och känner sig som ”amerikaner” i samma sekund de satt sin fot på amerikansk mark, och dom är stolta över det och de möjligheter som nu ligger i deras framtid, de har invandrat eller flytt dit för att skaffa nytt medborgarskap och se till att få ett nytt liv … trots alla upptänkliga fel, orättvisor och eventuellt ”lågintensivt förtryck” som finns i det samhället. I USA gnäller de inte, där jobbar de på och skapar sin egen framtid (även om Obamas centralistiska vänsterpolitik numera håller på att förändra bilden av USA som möjligheternas land; han har väl Sverige som förebild?!).

I Sverige blir du aldrig svensk. Här är du alltid invandrare eller flykting i nån form, mer eller mindre. Och dom nyttjas och utnyttjas politiskt (ungefär som de arabiska flyktingarna i UNWRA:s flyktingläger) för att slå sina politiska motståndare i huvudet när helst det passar i debatten.

I Sverige kan de på sin höjd uppnå status som tredje-generationssvensk, vilket då skall visa ungefär hur duktiga och hur länge de och deras familjer tvingats stå ut i vårt kalla, oförsonliga, rasistiska och kulturdepraverade land.

Vad tror en sån som denne Khemiri (och hans politiska strateger) att han uppnår med sitt politiserade anti-svenska gnäll, annat än konfliktskapande? Vad tror han blir bättre med att han framställer sig som ett offer? Syftar hans anektoder och hörsägner (inget visar att det är nåt annat i artikeln) om lågintensivt förtryck i det svenska samhället till att hjälpa socialisterna till makten eftersom bidrag till alla offer i samhället och moraliska pekpinnar i morgon-TV-sofforna blir fler och större  och mer frekventa då? Eller är det så banalt att alla socialistiska humanister och statsförsörjda kulturarbetare söker uppfostra och ta ur svensken hans (latenta) rasism genom att framhålla offerstämpeln. Att demonisera en stor del av en befolkning som varandes rasister lär inte vara ett framgångsrecept för valseger 2014, det är då ett som är säkert.

För att vara författare verkar du vara en gnällspik av sällan skådad sort, endast värdigt en svensk socialist. Men du har väl lärt dig hur man marknadsför sig i Sverige om man vill ha lite dusörer och ryggklappningar från stats- och etablissemangshåll. Kanske lurar ännu ett litet författarpris runt hörnet inom kort.

Det sätt socialister bygger politisk opinion på i det här fallet är avskyvärt och ovärdigt en demokrati.

Cancersvulsten mitt i London City och dess metastaser

The Daily Bell introducerade begreppet Directed History, ungefär ”regisserad eller guidad historia” (numera ger sökbegreppet ca. 265.000 svar på Google).

Det är en uppfattning som hävdar att vår senaste 2-300-åriga världshistoria inte enbart utgörs av en serie slumpmässiga händelser som tagit oss i olika oförutsägbara riktningar och vars orsaker endast akademiskt skolade historiker klarar av att utröna.

Enligt denna syn på historien så har många, för att inte säga de flesta, av de makrohistoriska, omvälvande händelserna vi läst om i våra historieböcker planerats noggrannt i förväg av en ekonomisk/politisk gränsöverskridande superelit med en ekonomisk agenda, dels för sig själva och dels för världens alla länder (det handlar om Rotschilds, Morgans, Warburgs, Rockefellers och deras polare).

De benämns superelit för att särskilja dem från alla andra, mindre och i sammanhanget, obetydliga nationella kotterier och maktetablissemang, som våra demokratiskt valda regeringar och deras kompisgäng. Vissa av denna superelits representanter hittar vi idag i organisationen, The Trilateral Commission.

Begreppet ”regisserad historia” signalerar att det är en världsomspännande elit som har politiska och ekonomiska planer för alla världens länder. Deras planer och slutgiltiga mål syftar till allas bästa och därför kan de också framställas som välvilliga och goda, precis som det görs med välfärdsstatens socialister och konservativa, som är de som verkställer denna elits planer i världens alla länder.

Det påstått demokratiska, politiska spelet vi beskådar från våra tv-soffor, i utrikes- och inrikesrapporteringen, är inget annat än tidsfördriv och meningslös underhållning och kvasidemokratiskt smink för att avleda uppmärksamhet från det som denna superelit håller på med ute i världen.

Egentligen behöver man inte ta ställning till huruvida de är goda eller onda. Carroll Quigley, till exempel, ansåg dem vara goda och störde sig på allt tal om konspirationer som följde i kölvattnet på hans bok, Tragedy and Hope: A History of the World in Our Time.

På The Daily Bell anser de att Quigley hade fel eftersom minsta lilla tecken på att denna elits globala planer stöter på motstånd eller är på väg i fel riktning så drar de sig inte det minsta från att knuffa ner världens länder i vilka slags lämpliga kriser som helst som kan tänkas verka för deras syften.

Hemvisten och maktbasen för denna superelits ekonomiska härjningar ligger på ett för de flesta människor okänt och ganska osannolikt ställe, nämligen i frimurarstadsdelen, City of London, ”The city within the city” eller som den också benämns ”The welthiest squaremile on earth”, ett litet borough innanför den gamla ursprungliga romerska ringmuren kring London och som åtnjuter alldeles egna, speciella privilegier som andra londonboroughs inte åtnjuter.

Filosofiprofessorn Steven Yates, säger:

The superelite are global. There is an excellent case to be made that their home base is the City of London (the ”City Within the City”), which headquarters the British Crown, the Bank of England, N.M. Rothschild and Sons, the London Stock Exchange, and the London School of Economics (LSE) founded by the Fabian Society and contained within the University of London. Satellite bases are to be found in Basel, Switzerland (the Bank for International Settlements), Brussels in Belgium, New York City, Washington D.C. of course, and elsewhere.

Värt att notera är att LSE, London School of Economics, som grundades av det socialistiska Fabian-sällskapet (grundare: George Bernhard Shaw och makarna Webb) ligger i Clare Market, på praktiskt gångavstånd till denna priviligierade lilla stadsdel.

Är det någon som nu börjar få lättare att lägga ihop debit och kredit om hur politiken och de ekonomiska hjulen snurrar (eller stannar) i vår värld och var värderingarna och influenserna kommer ifrån och vilka som samarbetar?

I följande artikel hos The Daily Bell finns mer att läsa för den intresserade: ”Directed History – A Fact of Life?

På Swash.com kan du i fem delar läsa Rob Rimes essä, “The Five Developmental Stages of the Progressive Beast”, … ”Once understanding how the Fabian Society works, you’ll see how it created a template used by the Progressives.”

Rob Rimes i ”The Fabian Society: Britain´s socialist Movement and It´s Hold On America”:

[…] How did the Fabian Society pull the wool over the eyes of the people as well as opposing politicians? Well, to start, the word “socialism” was not to be used. Instead, they talked of benefits for the people. These benefits were welfare, medical care, higher wages and better working conditions. On one hand they called for social justice and socialist legislation behind a mask, while on the other hand they spoke out against the spread of communism. The reason for this was not because they opposed communist ideals, they just opposed the methods the communists used to obtain them. However, the Fabians were very aware that if the world was pointing the finger at Russia, China and all the other communist shitcocks that rose to power, that no one would be watching them and their slow-roasted socialism could flourish. In fact, the Fabian Society adopted the turtle as their symbol.

Intellektuellt och mentalt sladdtrassel i (c)

Dick Erixon analyserar centerpartiet i sitt senaste inlägg, ”Teknikoptimism kontra miljöregleringar”.

[…] Om detta gör C-programmet ingen analys alls. Man föreslår både centralism (”verkningsfulla internationella spelregler för klimatpolitiken”) och tilltro till människorna (”höga ambitioner stärker entreprenörskap, utveckling av miljöteknik och initiativ inom civilsamhället”). Därmed erkänner programmet just den centralism man säger att C är en reaktion emot.

[…] Snacka om hyckleri! MP är bara för folkomröstning när det passar partiet, inte när det passar folket. På samma sätt är C emot centralism, utom i hjärtefrågor som miljö där man ställer sig i armkrok med V om att centralisera makten.

Alice i Underlandet … med en hammare

FBI annual Crime Statistics

Apropå den förespeglade farligheten för den obeväpnade delen av medborgarna i USA när det finns galningar som påstås ”springer runt med gevär och pistoler” på våra gator och torg så finns det andra vapen som enligt FBI används flitigare när mord och dråp begås.

Det bör nu framstå med tydlighet att USA-hatarna och den amerikanska antivapenlobbyn inte läser och än mindre bryr sig om statistik i det här fallet. Statistik är annars ett av deras käraste, ähum, vapen i debatterna när de vill knåda till verkligheten för att passa deras drömsamhälle.

Det är rätt uppenbart att ett försvarslöst folk passar socialister bättre än ett folk med diverse vapenlicenser och generell inympad misstro i sitt DNA mot regeringar, överheten och maktfullkomlighet.

Den Fria Marknaden fördelar välfärden bäst

The Daily Bell and Dr. Tibor Machan and comments from Ingo Bischoff:

Machan:

[…] This, however, hasn’t reached popular consciousness. instead, most people are schizophrenic and preach collectivism while practicing individualism.

[…] Socialism is the political economic order that sees human beings as part of a larger entity, society, to which they are all beholden and which they must serve not of their own free will but as a matter of coerced duty.

[…] The common sense appeal of communal systems as guiding human action comes from the historical need for collective conduct in the face of threats from groups that would overpower those who are vulnerable. (F. A. Hayek makes this point well in his works.) Once it turned out that individuals who unite of their free will provide better protection to the group, individualism began to gain support. It is better suited to human life, with individuals being the source of solutions to most problems.

Bischoff:

[…] Socialism is neither a form of government, nor is it an economic system. Socialism is quite simply a distribution system that rests to one extent or another on a government mandate to distribute the wealth produced. Therefore, you can have ”Capitalism” and ”Socialism” at the same time. As a matter of fact, most political economies in the world today are of that kind.

[…] The contrast to ”socialism” as a distribution system is not ”capitalism”, but the ”free market” system. The ”free market” system was elevated and protected with the creation of the U.S. Constitution. The ”free market” distribution system can only really function to its full potential with a republican form of government.

[…] What about Communism? Communism is neither a form of government, nor an economic system, nor a distribution system. Communism is an ideology which attempts to replace ”natural law” as the force which influences the survival of the human species. In this attempt, it combines the worst of the governmental system which is dictatorship or oligarchy, with the worst of socialist distribution, where the distribution of wealth is almost totally madated by government. From all his pronouncements (uttalanden, min anm.), I am convinced that President Obama holds a communist ideology, which finds its prescription for implementation in the writings of Marx and Alinsky.

Patientens diagnos

Permit me to issue and control the money of a nation, and I care not who makes it´s laws

– Mayer Anselm Rotschild, Banker

Hollywoodkapitalister med rätt politisk etikett

Det börjar bli alltför vanligt att den snuskigt rika och förmögna Hollywoodeliten uttalar sig negativt om sitt eget land och kapitalism och programatiskt deklarerar att de sympatiserar med socialism och att de i hjärtat tillhör de 99 procenten förfördelade i den här orättvisa världen som vanstyrs och ägs av 1 procent rika rövarbaroner och andra kapitalistiska mörkermän.

Kultureliten gör detta för att skaffa sig ”street cred” bland de unga och arga och media för att slippa få kritiska frågor och bli synade i sömmarna om hur de förvaltar sina egna rikedomar och förmögenheter (läs: betalar skatt eller skatteplanerar och investerar).

På Pyjamas Media/The Tatler berättar Zombietime i artikeln, ”Another Hollywood Millionaire Outs Self as Faux-Socialist Hypocrite” att den senaste i raden att klistra på sig rätt etikett för att undkomma kritik från de 99 procenten är Joss Whedon, framgångsrik regissör till den senaste superhjältefilmen The Avengers, som korkade upp en veritabel anti-kapitalistdrapa på Comic-Con i fredags (120817) som svar på ett fans fråga om hans anti-corporation-tema i sina produktioner.

Zombietime frågar sig, efter att sammanfattande ha redogjort för oss läsare vad Whedon sa som svar på frågan/-orna, om Whedon är beredd att slänga in lite stålar också tillsammans med det storstilade snacket om socialism, sina röda rötter och kapitalismens tillkortakommanden:

Does Whedon sound the rallying cry for socialism to the assembled Hollywood elite at his $5.8 million mansion overlooking the Riviera Country Club in the toniest part of LA?

Does he rail against the czar as he collects his majority percentage of the $1.33 billion earned by his film The Avengers, the third-most profitable film of all time?

No, Joss Whedon is no socialist. He’s the ultimate capitalist, and he obviously loves to enjoy the lavish comforts that having tens of millions of dollars can bring him.

Joss Whedon is not just the 1%: he’s the 0.000001%. But he thinks he can retain his street cred if he recalls his red diaper baby roots and denounces capitalists like himself.

If you really look forward to a socialist America, Josh, put your money where your mouth is, and sign over your entire personal assets to the central government.

C’mon. We’re waiting.

I kommentarena på The Wraps artikel om Whedons drapa fastnar jag bland annat för kommentaren från signaturen E Kemperman, som säger följande:

Riiight… An Whedon only got paid a modest fee for Avengers and won’t get another cut of the cheese now that the money train is riding in … Or is he donating everything to charity? Oh yes, capitalism has truly mistreated you, Joss. I really liked The Avengers, but I’m kinda not interested in your political opinions.

Och den här av signaturen, Evil Otto:

Socialism is for the masses, never the socialist. Whedon spouts this cookie-cutter leftist crap because he knows, deep down, he’ll never be called on it. He’ll continue to amass wealth and influence beyond the dreams of the proles who work for him, and he’ll never understand his own hypocrisy.

Med detta i backspegeln skall man fråga sig hur många i den hollywoodska filmindustrin som är konservativa och vågar ha åsikter på samma tema som Whedon? Ett perspektiv i frågan ges på Sodahead i artikeln, ”Conservatives In Hollywood: A Real Underdog Story”.

Hollywoodproducenten Gerald Molen (Schindler´s List, Minority Report, Rain Man, Jurassic Park … ) ger sin syn på saken hos Hollywood Reporter.

Hollywoods limousinliberaler under luppen

Jason Mattera, författare, radiovärd och aktivist, har skrivit boken, ”Hollywood Hypocrites: The Devastating Truth About Obama’s Biggest Backers.

Breitbart.com kan man dessutom läsa om (och se) hur Mattera frågade Chris Rock under Sundance Festivalen i januari om varför han sagt att Tea Party-aktivister är rasister. Det skulle han inte ha gjort, … för då brast ett blodkärl och det började ryka ur öronen på Chris Rock, sen gick han till attack …

Det är uppenbarligen inte lätt att vara en överbetald 1%-are och gapig åsiktsposör (till skillnad från bra stå-uppare) och dessutom behöva utveckla innebörden i sina korkade uttalanden. Ännu en att stryka från listan. Det börjar bli många nu. Det är skönt att kunna rösta med plånboken.

Det finns de som tror att Chris Rock bara försökte krama kvinnan som höll kameran.

FN:s Israelfokus, socialistiska folkmord och kålsuparteorin 2.0

Alan Dershowitz 2 maj – 2009:

Alan Dershowitz 22 september – 2011:

Och här har vi en sann exploatör av den samtida kålsuparteorin och lögnaktiga berättelsen om judar, Israel och deras försvarare:

Norman Finkelstein är ytterligare en moderator av den israeliska, sionistiska och lögnaktiga snyftberättelsen som försöker påverka omvärlden att sympatisera med judarnas folkmord på alla Palestinier:

”I´ve never been in a crowd like this, they´re nuts”. Omdömet om Finkelstein kan bara bli ett: som man känner sig själv, så känner man andra.

Campus-Watch.org kan man läsa att inför Finkelsteins professorsutnämning vid DePaul University skrev bland annat:

[…] Charles Suchar, dean of the College of Liberal Arts and Sciences, […] writing in a memo that the ”personal attacks” in many of Finkelstein’s books ”border on character assassination and, in my opinion … embody a strategy clearly aimed at destroying the reputation of many who oppose his views,” according to the Chronicle. The memo went on to state that Finkelstein’s record is ”inconsistent with DePaul Vincentian values, most particularly our institutional commitment to respect the dignity of the individual and to respect the rights of others to hold and express different intellectual positions.

Finkelstein är kontroversiell på fler sätt. Han kallar nobelpristagaren Eli Wiesel för ”the resident clown of the Holocaust circus”. Simon Wiesenthalcentret får sig också en känga då han tillskriver dem en ”Dachau-meets-Disneyland” mentality and is known for ”the successful use of sensationalistic scare tactics for fund-raising.” Han jämställer även Israel med Saddam Husseins regim när han påstår att ”Israel’s human rights record is interchangeable with Iraq’s under Saddam Hussein.”

Om judarna måste dras med såna här ”vänner”, så behöver de sannerligen inga fiender.

Socialister i samstämmig förbrödring

Två av världens ledande socialister pratar skit om Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Visst måste det vara skönt när man kan komma överens om nånting med en amerikansk president som ledare för världens mest märkvärdiga europeiska land.

Netanyahu framstår mer och mer som en man i kontakt med verkligheten men som tvingas samtala med aningslösa småglin som kivas om vem som skall stå först i kön till bamba.

Forty Centuries of Wage and Price Controls

By special arrangement with the authors, the Mises Institute is thrilled to bring back this popular guide to ridiculous economic policy from the ancient world to modern times. This outstanding history illustrates the utter futility of fighting the market process through legislation. It always uses despotic measures to yield socially catastrophic results.

It covers the ancient world, the Roman Republic and Empire, Medieval Europe, the first centuries of the U.S. and Canada, the French Revolution, the 19th century, World Wars I and II, the Nazis, the Soviets, postwar rent control, and the 1970s. It also includes a very helpful conclusion spelling out the theory of wage and price controls.

This book is a treasure, and super entertaining!

Ur recensionerna av boken:

[…] The Allies retained the Nazi controls after WWII. Goering, from prison in 1946, wondered why. He could not make it work. Why would we repeat his mistake. The German economic miracle started almost immediately after controls were ended.

Mark Steyn om Multikulturalismen

Multikulti-ismen är den mest undvikande ismen, argumentationsmässigt och debattmässigt sett, enligt Mark Steyn.

Ser man till fascismen, nazismen, kommunismen, säger Steyn, så är dessa ismer nästan per definition designade för att provocera fram en diskussion om rätt o fel, moral och etik och så vidare till skillnad från den förrädiskt undvikande multikulturalismen som i grunden säger att den tror på allt och därför, logiskt sett, säger att den inte tror på någonting och därför är det meningslöst att ens diskutera fenomenet. Visst känns det igen?

[…] The core belief of our culture is that we don´t have any core values and beliefs

Ralph Nader, TEA-party vs. Occupy WS och en diktator

Ralph Nader, konsumentjournalisten och demokraten, uttalar sig på FOX Business – Freedom Watch … om likheterna och skillnaderna som med tiden utmejslat sig mellan den lugna, medelsvensson-TEA-partyrörelsen och Occupy Wall Streetrörelsens ravepartyliknande protester…och angående en president som i en och samma person agerar domare, jury och bödel [tidsindex 2:25]. Intressant, minst sagt.

…”He has outdone Bush in his unconstitutional behaviour!”

Du ska jobba så att jag får ekonomisk rättvisa

The Ususal Suspects demonstrerar i New York på Wall Street. De vill förstöra kapitalismen och ersätta den med ett rättvisare ekonomiskt system. Tänka sig!

Det kanske är dags att lägga ner utbildningsdepartementet i Sverige innan eländet kommer hit och vi också börjar pumpa ut sån här kunskapssörja i samhället från våra skolor? Jaså, det är redan för sent?

Vi har aldrig haft så lite oreglerad kapitalism och dito marknadstänk i världen som som nu i vår tid, ändå skall vi behöva höra sånt här från folk som inte ens har ett jobb. Till dessa indignerade aktivisters försvar kan man säga att de utifrån en rad grumliga anledningar, som de nog inte är riktigt på det klara med själva, står och skäller vid fel träd.

Man kan inte ha förtroende för de intellektuella tankegångarna i såna här protester när de skäller på sin socialistregering (ja, just det, Obamaadministrationen) och anser att kapitalism är orsak till den allomfattande moderna välvärdsstatens ständiga ekonomiska dikeskörningar som hela tiden räddas med samma idiotiska stimulanspaket till konkurrensutsatta företag och hela den övriga samhälleliga bidragsfloran.

Aktivisterna borde lära sig fokusera på vad det är dom är arga på först. Sen rentvätta sin lista med argument och presentera den på ett mer tilltalande sätt.

Kvantitet är inte alltid bättre än kvalitet. Såna här protester är inget annat än Ravepartyn utan discjockey, ingen tar dom på allvar som är över 25 bast:

Saxat från wikipedia:

Tendenser till modifierade former av korporativism har även uppträtt i många moderna demokratiska system. Efter andra världskriget har länder som Sverige[1] och Österrike, under långvariga socialdemokratiska maktinnehav, utvecklat korporativistiska drag med samförstånd mellan regering, fack och näringsliv (jfr. saltsjöbadsandan).

I Sverige kommer detta också till uttryck genom myndigheters och organisationers inflytande i den centrala politiska beslutsprocessen, via det statliga remissinstitutet, reglerad i regeringsformen.

Och på avdelningen Kuriosajournalistik kan jag här länka till ett klipp där Al-Jazeera rapporterar (objektivt och neutralt) om dessa anti-kapitalistprotester:

Samma politik där som här

En socialist utmärker sig genom sina uttalade åsikter och genom sina handlingar. Två kriterier som inte gäller de som kritiserar socialister. Alphonso Rachel har ordet:

Er jämlikhet är fel, vår diskriminering är rätt

[…] every single opponent fell face first into the simple logical trap the Republicans had set: If you think the pricing scheme is “racist,” because it discriminates according to ethnicity, then you must also think that Affirmative Action is racist, since it does exactly the same thing!

Det är alltid roligt att läsa och se bilderna från alla protestmöten som mästerbloggaren Zomblog/Zombietime dyker upp på och (bild)dokumenterar i San Francisco.

Zomblog dokumenterar    —>>>

Det här senaste protestmötet gick av stapeln på Berkeley University där konservativa studenter protesterar mot en kalifornisk lag om Affirmative Action som nyligen röstades igenom.

Vad jag förstått det som så går lagen ut på att göra det rumsrent att ta hänsyn till ras, hudfärg, kön, sexuell läggning osv. vid antagningsförfarandet till universitetskurser och linjer.

Det handlar helt enkelt om diskrimerande raskvotering som rättesnöre i antagningsförfarandet istället för att se till meriter och dokumenterade bevis på att man har färdigheter att kunna tillgodogöra sig utbildningen.

Därför höll de konservativa studenterna ett ironiskt protestmöte i form av en muffinsförsäljning där de prissatte färgade muffins på olika sätt för tydliggöra det dumma och fullständigt korkade i detta med Affirmative Action.

Det är inte svårt att gissa vilka på universitetet som fann en anledning att krascha denna demonstration och påpeka att demonstrationen är orätt och rasdiskriminerande i sig eftersom det är rätt att diskriminera de redan priviligerade, …

Det som säkert retade kommunisterna mest var nog att alla konservativa anti-Affirmative Actiondemonstranter inte enbart var vita, priviligierade överklassungar.

Det kan även ha varit en student som var gay som insåg att prislistan på muffins inte hade några gay-muffins och därmed kan ha känt sig både oerhört uppretad och kränkt genom att inte ha blivit upptagen på den diskriminerande och kränkande konservativa muffinförsäljningsslistan.

Intressant i sammanhanget är att John Stossel gjorde samma slags Bake Sale i en shopping mall för ett tag sedan och där hade inte den konsumerande majoriteten svårt att fatta det totalt orättvisa i Affirmative Action:

—————

Vänstern hatar verkligen när man använder deras egen taktik emot dem själva.

Ku Klux Klan, Svarta amerikaner och demokraterna

I youtube-klippet ”Examining Black Loyalty to Democrats” ställer sig Alfonzo Rachel ett par intressanta frågor som för vissa kommer att bli en aha-upplevelse och för andra nåt att komma med en hel drös med ursäkter för.

Offerrollen berättigar till hat, våld och rasism

Det handlar nog till största delen om projicering: Jude kontra gapig, dålig människa.

Kort reflektion kring Israelhatet

När det gäller att kritisera det civila demokratiska samhället och landet Israel som enbart försvarar sig mot fanatiska islamisters fysiska våld och raketbeskjutningar och allsköns hatiska propagandastunt kan man bara kallt konstaera att, ”Svinhugg går igen” och ”som man ropar får man svar”.

Alla israelattacker understöds dessutom av dessa islamisters västerländska allierade i kändisvärlden och i media och i diverse judehatsorganisationer som är inspiraerade av kommunistisk Bader-Meinhof”filosofi”… då är det minsann inga problem överhuvudtaget för pressen och övrig media att få en betraktelse från proffstyckare och experter ända ner till mannen på gatans åsikter om vad som borde göras med landet Israel och vad man tycker rent generellt om judar och deras senaste ”fascistiska, sionistattack”.

Inga som helst kritiska frågor ställs om attackerna mot den israeliska civilbefolkningen eller till de nyttiga idioter till kändisar som lånar ut sig till dessa propaganda- och terroriststunt.

Det är just fragmenteringen och det sönderklippta sammanhanget som gör att media till aningslösa, och nyttiga idioter som går anti-semitismens och judehatets ärenden.

Historielösheten och verklighetsomskrivningen börjar anta enorma proportioner snart. Ingen känner längre till att Israel har all tänkbar rätt till allt område väster om Jordanfloden (ja, just det, det inkluderar både Gaza och Västbanken och delar av Golanhöjderna). Det finns inga som helst hinder för judar eller andra israeler att bosätta sig varhelst de vill på det området.

Läsen och lär, allen I kunskapstörstande fredsälskare humanister, det är så här det ligger till angående den israeliska bosättningspolitiken, inte på något annat sätt, det hjälper inte hur mycket man än vill skriva om historien för sina egna politiska syften, >>>>

Israel har rätt till Gaza och Västbanken

COP15 – AntiCapitalists of the World Unite

Är det någon som börjar se mönstret nu då? Är det någon som längre tvivlar på vad den rödgröna röran har för ambitioner med sin klimatagenda och allt tjat om miljön i vår värld?

Västvärldens politiker är bakbundna av sina demokratiska bojor och sneglar nog lite avundsjukt på sina mindre nogräknade kolleger som använder klimatcirkusens träffar för sina egna syften. En talare som formligen rev ner applåder under sitt tal i Köpenhamn uttrycker sig bland annat så här:

”This meeting in Copenhagen is not democratic, it is not inclusive, but isn’t that the reality of our world, the world is really and imperial dictatorship…down with imperial dictatorships”

När applåderana lugnat sig något och efter han överträtt den stipulerade taltiden med 15 minuter avslutar han med att uttrycka sig så här:

”…our revolution seeks to help all people…socialism, the other ghost that is probably wandering around this room, that’s the way to save the planet, capitalism is the road to hell….let’s fight against capitalism and make it obey us.”

***         ***          ***         ***          ***          ***

Det är dags att inse vilka ni lierar er med, ni maktens duktiga oavlönade fotsoldater  som i er allomfattnade godhet går omkring och proklamerar hur miljövänliga ni är, hur mycket ni sopsorterar, sparar på vatten, byter ut glödlampor, sänker inomhustemperaturen, betalar diverse ”klimatavgifter”, handlar ekologiskt…FÖR mijlöns och klimatets skull, pyttsan!.

Ni pratar så lättvindligt om hur rätt och riktigt det är att göra allt detta för att hjälpa och skydda oss i framtiden mot klimatkatastrofernas härjningar och varför vi måste göra något NU, på momangen och ”ställa om” den västerländska vålståndskulturen, som har givit oss allt det välstånd vi har.

Inser ni inte vad för slags temperament denna retorik och dessa kollektivistiska uppmaningar har sitt ursprung? Är ni alla så poliskt och historiskt glömska, döva och förblindade? Har ni redan glömt de spöken, med sin retorik, som gått över den europeiska kontinenten i historisk tid?

För att återknyta till inledningsfrågorna så handlar allt till syvende og sidst om pengar. Det handlar inte om Klimatet. Människan kan inte påverka klimatet i global skala, varken förstöra det eller rädda det. Tro aldrig något annat.

Det handlar bara om den politiska makten. Det handlar om att få tillgång till de politiska styrmedlen över en allt frigjordare och rikare medelklass i världen, en medelklass som tenderar att bry sig allt mindre om vad deras (stolliga) politiker har för sig med deras pengar. Det är detta alla dessa politiska toppmöten är till för. En desperat politikeradel som håller på att tappa greppet och försöker få med ALL annan politikeradel världen över. Hela cirkusen framstår som mer trovärdig då, ja, alltså om de lyckas skapa konsensus, för då är det ju demokrati.

Lyssna inte på vad de säger. Titta på vad de gör istället. Släpp relingen nån gång, för tusan!

———————————-

Inspiration: Dick Erixons, ”Klimatmötet gav Hugo Chavez stående ovationer”