Old Skool Democracy, Löfven tar Per-Albin Hansson åter

Dick Erixon har skrivit en knivskarp analys i artikeln, ”Socialdemokratin kommer att spricka”. Dick spekulerar kring varför Lövfén är så tyst och om den svenska socialdemokratins förestående sönderfall på grund av den radikala falangen inom partiet och dess bristande förmåga till pragmatism (denna så viktiga politiska egenskap).

Erixon menar att Lövéns mediala tystnad bara är exempel på att han förbereder sig för den kommande inre striden i partiet.

Den nye och hyllade partiledaren Stefan Löfven kommer att vara den utlösande faktorn till ett inbördeskrig som slutar i Socialdemokratins sönderfall. Inte därför att han skulle ha några sådana avsikter, naturligtvis inte. Men han personifierar den gamla, patriarkala, pragmatiska, teknik- och tillväxtvänliga arbetarrörelse som dominerade svenskt 1900-tal. […] Han är en återgång till Socialdemokratin före Olof Palmes radikalisering. En återgång till Per Albin Hansson – landsfadern och den S-ledare som mer än någon annan förstod att hålla nere skattetrycket och inte lägga för stora bördor på företagen. […] Stefan Löfven fick redan före tillträdet intern kritik. Och i nya numret av den socialdemokratiska idétidskriften Tvärdrag framgår att kraven växer i ”rörelsen” på att ifrågasätta privat äganderätt och göra demokrati till en fråga om kollektivisering och förstatliganden. […]

Ja, där ser man. Säkert inte många politiskt slöintresserade som kände till att det dväljs såna progressiva, radikala och samhällsförstörande tendenser inom det gamla ”hederliga” arbetar- och samhällsbyggarpartiet socialdemokraterna.

För att förstå sin nutid och fortfarande kunna fortsätta vara en politisk kraft i Sverige bör socialdemokratin vända sina blickar bakåt i sin egen politiska historia och hämta idéer, kraft och inspiration. De måste blicka bortom agitatorn Olof Palme och de politiska galenskaperna från 1968.

Så enkelt är det. Frihandel, globalisering, pragmatism, anpassning, förmåga att se till realiteter är de saker som gäller om man vill bygga samhället för folket, istället för att använda samhället som en socialekonomisk experimentverkstad för elitens nyckfulla samhällsteorier som sker på skattebetalarnas allt större bekostnad (de få skattebetalare som finns kvar när de härjat färdigt, vill säga).

På ett annat vis förstår man också att Löfven är ett tecken på skademinimering inom partiet, rädda det som räddas kan, slicka såren och gör det som måste göras, för annars sjunker skutan … på grund av att den seglat, alldeles för länge, helt i otakt med tiden och Folk(et)s vilja.

Selimovich demonterar mångkulturalismens överideologi

I dagens GP skriver Jasenko Selimovic (FP) klokt om ideologiseringen av mångkulturalismen i artikeln, ”Mångkulturalism som politisk ideologi är farligt”.

Selimovic menar att ideologiseringen av mångkulturen innebar en demontering (i sann progressiv vänsteranda, min anm.) av det universella upplysningsbegreppet om att vi alla är lika till att vi alla har rätt att vara olika.

Selimovic förklarar för de osäkra och tveksamma inför det politiskt inkorrekta han ger uttryck för. Han säger att han inte ogillar att leva i ett mångkulturellt samhälle men att han ogillar mångkulturalism som politisk ideologi:

”…jag ogillar mångkulturalism som politisk ideologi eftersom den prioriterar grupprättigheter. På så sätt förvandlas etniska och religiösa grupper till isolerade öar där separatism och skillnader mot majoriteten uppmuntras, i stället för gemenskap med den.

Här delas alltså ut en kraftig bredsida till den sorts nationellt politiskt ledarskap som för att få medborgarnas förtroende (vissa medborgare) spelar på den nationella söndringens och splittringens tangenter och hellre ser till röstetal från de grupper de själva marginaliserar och definierar i politiskt syfte.

Gruppen har inte större rättigheter än individen i en modern rättsstat. Inför Lagen är det meningen att vi alla skall vara lika, oavsett vilken grupp vi tillhör. Oavsett vilket religiöst gäng vi tillhör.

Den minsta gemensamma nämnaren i samhället är du och jag, han och hon och att vi alla skall leva där tillsammans på lika villkor.

Din grupp (vilken förening, sammanslutning, sekt det än må vara) har ingen större rättighet från eller till någonting än vad jag har som enskild individ.