På den ”fria marknaden”: Utmana inte statens kompisars etablerade företag

Via Lew Rockwell och Gary North hittar vi till följande absurditet på den påstått friaste och mest kapitalistiska marknaden i världen: ”Teens Start Rental Car Company That Undercuts Avis And Hertz. Get Sued By City Of San Francisco For “Unfair Business Practices.”

Ungdomar i San Francisco hade en affärsidé om att hyra ut bilarna folk parkerade på flygplatsen medans de var bortresta till turister som kommer till San Francisco på besök. Så de startade en firma som givetvis fick de etablerade biluthyrningsfirmorna Avis och Hertz att reagera på denna konkurrent och uppstickare. Att de var billigare gillades inte alls. Att de dessutom inte betalade procentpengar på sin inkomst till stadens flygplats gjorde att staden SF stämde det uppstartade ungdomsföretaget.

Anklagelsen är att de utsätter de etablerade biluthyrningsfirmorna för ”osund konkurrens”.

Den liberalt sinnade vet att det inte existerar något som heter ”osund konkurrens” på en fri marknad. Det är bara på en planstyrd, ofri, sönderreglerad och av staten privilegiestyrd marknad och ekonomi som liknande begrepp kan brukas för att svartmåla konkurrenter som försöker komma med bättre och billigare affärsidéer för konsumenterna.

Bloggens budskap: Lär er konkurrera på en fri marknad eller flytta på er!

Ur kommentarerna på artikeln i Liberty Crier:

ANCAP308: I live in San Francisco. A beautiful city filled with political morons. This is a city of socialist […]. The Board of Supervisors is almost entirely outwardly socialist. My next door neighbors are socialist and the wife is a grade school principle, next to them is a high school teacher who is a proud Marxist. I encounter communist at the neighborhood cafe routinely. This is a town of spineless men and women. I have been here 26 years and can’t take it anymore. I am an Anarcho-Capitalist , this is my hell.
Det nya innovativa uppstickarföretaget FlightCar bråkar med San Franciscos flygplats om den procentandel flygplatsen anser sig ha rätt till från företag av det här slaget, ”som drar nytta” av flygplatsens existens, heter det.
[…] The startup continued to resist airport regulations, which require off-airport car rental agencies to pay the airport 10 percent of gross profits and a $20 transportation fee for each rental car transaction; fees currently paid by SFO’s more traditional off-airport car rental companies including Advantage, Airport Van Rental, and Pay Less.

Budskap till borgare och socialister: Beskatta förluster istället för vinster, om ni är så ”sociala” som ni säger

[…] By rendering their enterprises profitable, the consumers shift control of the factors of production into the hands of those businessmen who serve them best. By rendering the enterprises of the bungling (ung. dåligt skötta) entrepreneurs unprofitable, they withdraw control from those entrepreneurs with whose services they disagree. It is antisocial in the strict meaning of the term if governments thwart these decisions of the people by taxing profits. From a genuinely social point of view, it would be more “social” to tax losses than to tax profits.”

– Ludwig von Mises – The Ultimate Foundation of Economic Science

Vi förstår ju att det i grund och botten inte handlar om att vara social för det decentraliserade samhällets och medborgarnas väl i första hand. Det handlar primärt för socialister och borgare att komma åt makten genom förföriska politiska budskap, sen blir det andra bullar när de får riksdagsmajoritet.

Först vårt sunda förnuft, sen våra behov och sist våra krav

”Some writers have so confounded society with government as to leave little or no distinction between them; they are not only different, but have different orgins. Society is produced by our needs, and government by our wants; the former promotes our happiness positively by uniting our affections, the latter negatively by restraining our vices. The one encourages dialouge, the other creates distinctions. The first is a patron the last is a punisher.”

– Thomas Paine i pamfletten, ”Common Sense”.

Inkompetenseskalering i välviljans namn

Dick Erixon skriver om det som allt för få röstberättigade verkar förstå och borde kräva av sina politiska representanter i artikeln, ”Staten oduglig på affärer”:

[…] Politiken ska sätta upp ramarna för ekonomin, däremot ska politikerna inte leka företagare. Politiker i stat, kommun och landsting är odugliga på affärer. Politiken lever i en sorts utopi om att tillfredsställa alla goda ändamål. Deras världsbild är helt osynkad med den verkliga världens förutsättningar.

Totalstaten och media i skön samverkan

I Carl-Johan Westholms utmärkta lilla skrift, ”Se Staten!” hittar läsaren följande citat om hur EU anser att folks skattepengar bör användas:

Europaparlamentet anser att institutionerna i enlighet med bestämmelserna i budgetförordningen (hur skattemedel skall användas, min anm.) bör ingå avtal med tv-bolag som kan producera dramaserier, tävlingar, filmer, nyhetsinslag och andra högkvalitativa och lättillgängliga tvprogram av alla slag med populär inriktning, som kan bidra till att föra fram EU:s idéer och värderingar.

– Maria Ludvigsson citerar i Svenska Dagbladet den 31/7 2005

Tydligare bevis än så för att staten tillsammans med MSM (mainstream media) gör vad den kan för att manipulera medborgarna till att ”tänka rätt” är det svårt att finna.

Det är inte utan att man önskar se moralfilosofi som ett kärnämne i dagens skolundervisning, redan från mellanstadiet, när man läser Westholms skrift för ”statsblinda”. Alla som har förmågan att se staten, och vad den gör och inte gör och även vad den bör göra och inte bör göra, har lite av en naturlig moralfilosof i sig.

Alla andra i dagens samhälle är mer eller mindre medvetet socialdemokrater eller rena socialister (förstadiet till kommunism). Den konservativa borgerligheten som fullständigt tappat sin historiskt politiska kompassriktning stämmer numera även den in i samma totalstatliga reglerings- och förbudskör som vänstern med endast få gradskillnader.

Vi har ännu inte förstått att idén med demokrati och fri marknad innebär att det inte finns någon att skylla på om inte saker blir som vi vill . . . Rädslan för frihet gör att vi önskar oss en härskare som förser oss med en känsla av ett ordnat liv.
– Nina L Chrusjeva, barnbarnsbarn till forne sovjetledaren Nikita Chrusjtjov, undervisar i ”International Affairs” vid the New School University i New York. (Wall Street Journal Europe, 4–6/3 2005)

40 år in i framtiden

Familjen Lindell i Hässelby i Stockholm har i sex månader, under 2011, kämpat för att skära ned på sina koldioxidutsläpp.

– Vi tog bort kött, fisk, ägg, ost, alla mejeriprodukter. Vi kunde inte fika, inte gå på restaurang, kunde inte göra någonting. Då var det extremt för att verkligen komma lågt, säger pappa Nils Lindell, 53.

Synd att man inte kan säga att det är science fiction. Är det här vad vi har att vänta? En framtid av samvetstyngda, moraliskt självspäkande medelklassfamiljer som tävlar i att framstå som bäst i att minimera den livgivande spårgasen CO2, för att staten och anslagskorrumperade forskare säger så.

Man tar sig för pannan. Hur många klimatpoäng får man om man håller tyst och inte pratar, alternativt inte öppnar munnen och andas när man opponerar sig mot korkad vänster- och allianspolitik? Finns det duktighetspoäng också, kanske? Månadens klimaträddare på reklampelare över hela staden? Kanske lite skattebonus? En gratis månad genom vägtullsmuren som omger staden, kanske?

Men å andra sidan är det bara dumt och elakt att skriva som jag gör, för tänk om inte dessa kreativa skattekreatörer och planeträddare hade våra skattepengar att visa sig duktiga med … ja, då skulle ju all vettig och förståndig utveckling stanna av här i världen … och jorden skulle gå under i en samtidig klimat- och miljökatastrof. Doh!!

Social interaktion utan Staten

Anarki, detta mytomspunna och i mångas öron fruktansvärda ord och begrepp som alla vet precis vad det betyder och alla uttalar sig om när de vill beskriva något politiskt extremt eller nåt som urartat i vårt samhälle. Det mesta du hör och hört om vad anarki är och innebär via media (få har läst böcker om det) kommer oftast från de som inte gillar det av politiska skäl. Saken är den att det faktiskt är få som vet vad det betyder och innebär på riktigt.

En sak är i alla fall säker, det betyder absolut mindre av den sorts politiska metoder och vilsna krishanteringspolitik av ekonomin som vi ständigt lever med idag.

Bloggen hittade en avhandling, ”Order In The Jungle” som försöker reda ut de vanligaste missförstånden och begreppen kring anarki, sedvänjor, decentralicerad lagstiftning, våldsmonopol, m.m.:

[…] To begin, let us develop a clear understanding of the meaning of genuine anarchy and of the basic postulates of anarchist theory.

[…] Clearly, anarchists may believe in the importance of social norms, rules, laws, and controls.

[…] What anarchists oppose is the provision and enforcement of such social constraints by a central, compulsive, state monopoly. Anarchists argue that the government’s ability to alter laws as it sees fit corrupts and violates the true rule of law (Osterfeld 1989).

[…] Authoritative law requires the use of extensive force for both implementation and enforcement, in contrast to customary law, which arises through social interaction. Juxtaposing (ställa mot varandra; jämföra) customary and authoritative law, Bruce Benson has observed, “if a minority coercively imposes law from above, then that law will require much more force to maintain social order than is required when law develops from the bottom through mutual recognition and acceptance” (1990b, 12). The coercive state evidently is not a prerequisite for the development of social norms, rules, and laws.

[…] The choice is not between having social rules enforced by a compulsive state and not having social rules at all. What is really at stake is the means by which the development and enforcement of such rules takes place; the root issue is state versus private provision.

[…] we can understand better how various flaws in Tullock’s analysis arise. The error lies not in semantics, but in a fundamental misconception of what the notion of anarchy entails. If we consider only two choices, both of which exclude the possibility of market provisions—total chaos where life is nasty, brutish, and short, or total harmony in the absence of conflict—we easily reach the conclusion that a compulsive state is needed as an effective enforcement mechanism.

[…] Once the possibility of the market provision of rules, laws, and enforcement mechanisms is admitted, however, the conclusion that the state is the necessary and only source of order is exposed as a misconception.