”It’s a Cultural War Going On”

”I’m at war with these people and my entire goal is to destroy them, … I’m not playing for the establishment, I’m playing for the american people”.

Accuracy In Media har tittat på hur amerikanska media rapporterar och beskriver Andrew Breitbart. Det är fascinerande att se med vilken intensitet och frenesi vänsterjournalister och andra vänsterpolitiska medhjälpare spyr ut sitt hat mot den man som bäst lyckas/lyckats klä av dem all politisk förljugenhet om lyckan med den socialistiska totalstaten som planerar allt för de enskilda individerna och/eller familjen för deras egna inarbetade pengar.

De flesta vet att ju mer indignerad och upprörd någon blir av vederhäftig kritik desto mer nära sanningen om ett avslöjande av dem är du. Det är uppenbarligen någontin som oroar folket i underhållningsbranchen, alltså de omåttligt överbetalda (vänster)kändisarna och deras vänsterpolare, de subjektiva (!) journalisterna.

Underhållningsbranchen är ett kraftfullt politiskt verktyg. Det är inte konstigt att det är där det kulturella slagfältet har sin största skådeplats.

Tur är också att Internet är ett så fantastiskt, folkligt kommunikationsmedel (om man orkar sålla ut all viktig info från det övriga skräpet) som kan ge så många perspektiv på politiska konflikter där kombattanterna aspirerar på att ta makten över våra liv…och våra pengar. Det handlar sällan om att de vill ta makten för att ge oss kontrollen över våra liv men det där har ni säkert tänkt på.

The Liberal Media’s War Against Andrew Breitbart

GM – en spegelbild av USA:s färdriktning

George Reisman ger sin syn på GM, slöseriet med miljarder dollar och den generella färdriktningen på välståndsutvecklingen i landet som president Obama är satt att regera, i inlägget ”GENERAL MOTORS, RIP”:

…”What has happened to General Motors is symbolic of what is happening to the United States. The United States is being destroyed economically and culturally by irrational theories and policies. The standard of living of its people is falling. Government officials are preparing to accelerate the fall by means of the imposition of insane policies designed to curtail energy consumption and roll back the production of wealth. The American people have elected a President who has expressed regret that the Supreme Court “never entered into the issues of redistribution of wealth” because it “didn’t break free from the essential constraints that were placed by the Founding Fathers in the Constitution.” […]

På grund av Googles uppenbara inkompetens, oansvarighet och feghet så kommer Reisman att flytta sin blogg till WordPress.

[…] Whatever the explanation, Google in this case has shown itself to be incompetent, grossly irresponsible, and cowardly. It apparently does not care about the consequences of its actions or show any readiness to correct them or willingness even to hear about them. Nothing less than a public campaign is required to get its attention. This is not a good performance for a company whose motto is supposedly, “Don’t Be Evil.” What Google has done in this case is evil.

Keynes hade jublat

From 1811 to 1815, banks multiplied like mushrooms on a dung heap, lending out credit they didn’t have as if it were manna from heaven. Where actual money in bank vaults had decreased by 9.4% during that period, paper bank notes and deposits, all with claims on that money, had increased by 87.2%. Keynes himself would have been proud.

– C. J. Maloney på Mises.org i artikeln ”1819: Americas First Housing Bubble”

Maloney kommer bland annat fram till en enkel slutsats, nämligen den att kongressledamot Barny Frank pratar i nattmössan när han babblar på om att den här finanskrisen är ett nytt fenomen.

Visst känns alla alarmistiska utrop och katastrofskall i media och i politiken om än det ena och än det andra som rätt små och lätthanterliga när man får lite perspektiv, genom att t.ex. ta historia till hjälp och läsa på, i det här fallet ekonomisk historia.

Sydamerikas alldeles egna lilla Zimbabwe

Socialistledaren i Venezuela, Hugo Chavez, tar ett allt fastare grepp om saker och ting i landet, meddelar Michael C. Moynihan, på libertarianska Reason Online i artikeln ”The Further Erosion Of Venezuelan Democracy”.

Han tar kontrollen över nationella transportnätet (vägar och järnvägar), han kommer införa priskontroller, höja momsen på varor och tjänster, höja minimilönerna med minst tio procent.

Det här inget annat än tydliga steg på vägen mot den redan förutspådda ekonomiska nedgången i Venezuela.

Hett tips. Det vi ser är ett nytt Zimbabwe under uppsegling i Sydamerika. Jag hoppas givetvis att jag har fel av hänsyn till det Venezuelanska folket.

Intressant att läsa i artikeln är också vilka Hollywoodskådisar och diverse andra artistiska förebilder (nyttiga idioter anser somliga) som söker audiens eller villigt accepterar inbjudningar att sitta nära tronen hos denna diktator in spe.

(Det komiska är att det var Lenin på sin tid som myntade uttrycket ‘nyttiga idioter’ om västerlänningar som frivilligt kom till Sovjetunionen och därmed gjorde gratisreklam för den politiska sovjet-cirkusen)

Liberalism vs. Socialism

Apropå de tendenser till socialism som en rad konservativa skribenter i USA ser i alla nya kreativa förslag till releringar av ekonomin och alla lån/bidrag till banker och företag så vill Alan Wolfe på The New Republic likväl hävda motsatsen i artikeln ”Obama vs. Marx”.

Obama är inte socialist. Vi är inte på väg mot en ny global socialistisk era. Socialism och Liberalism är två skilda politiska arter som står i direkt konflikt med varandra avseende deras målsättningar för hur samhället skall ordnas för medborgarna. Alan Wolfe reder ut de historiska vindlingarna samtidigt som han försvarar Obamas handlingar:

[…] But all these commentators–right, left, and middle–may want to take a deep breath. We aren’t headed for an era of socialism at all, since socialism is not a natural outgrowth of liberalism. Liberalism is a political philosophy that seeks to extend personal autonomy to as many people as possible, if necessary through positive government action; socialism, by contrast, seeks as much equality as possible, even if doing so curtails individual liberty. These are differences of kind, not degree– differences that have historically placed the two philosophies in direct competition. Today, socialism is on the decline, in large part because liberalism has lately been on the rise. And, if Barack Obama’s version of liberalism succeeds, socialism will be even less popular than it already is.

[…] It is true that European societies are committed to an active role for government and that a number of their public policies, such as national health insurance, owe something to the socialist tradition. But the roots of the European welfare state are much more complex than is commonly acknowledged. European ideas about government have Christian as well as socialist origins. Two great papal encyclicals–Rerum Novarum (1891) and Quadragesimo Anno (1931)–spurred Catholic countries to adopt the idea that government should protect the rights of workers and that society has an obligation to help all.

[…] Given all this, it’s no wonder that liberalism is experiencing a comeback in Europe. The revival of liberal sentiment is as much a reaction against both Christianity and feudalism as anything else.

[…] In the United States, liberalism is the alternative to which we turn when conservatism fails, just as in Europe it is what people look to when socialism sputters, Christianity no longer appeals, and the old feudal statism appears moribund. Liberalism has always been more comfortable finding its place between the extremes than mimicking either one of them.

– Alan Wolfe

¤ ¤ ¤      ¤ ¤ ¤      ¤ ¤ ¤

En irriterande känsla infinner sig dock när jag läser Alan Wolfes artikel, nämligen den att han (amerikanerna) ändå på nåt sätt inte begriper det här med Liberalism och frihet (de har tappat sina egna historiska rötter), eftersom de varken befunnit sig i den totalitära maktsfärens skugga, som Sverige, eller än mindre, som folk, i dess omedelbara och skoningslöst handfasta strupgrepp. Jänkarna ser inte och känner inte nyanserna lika tydligt och lätt som vi, historiskt förtryckta, européer.

Liknelsen blir tydligast när Vaclav Klaus ställer sig upp i EU-parlamentet och kritiserar det som han ser att EU håller på att utvecklas till. Ingen kan slå honom på fingrarna faktamässigt, allt han säger är sant eftersom han upplevt den kommunistiska statsfascismen på nära håll. Han ser nyanserna, tendenserna och likheterna med det gamla systemet. Skamset reser sig istället åhörarna upp i sina bänkar och går ut och beskyller Klaus för att i princip svära i kyrkan. Så var det med den yttrandefriheten.

Här tolereras ingen intolerans!

Grönokratins monomani och Undergången

Noterat i essän ”All The Leaves Are Brown” på Claremont Institute:

On what principle is it that when we see nothing but improvement behind us, we are to expect nothing but deterioration before us?

– Thomas Babington Macaulay, 1830

[…] Environmentalism didn’t exist in its current form in Thomas Babington Macaulay’s time, or he would easily have discerned its essential pessimism bordering at times on a loathing of humanity. A trip down the environment and earth sciences aisle of any larger bookstore is usually a tour of titles that cover the narrow range from dismay to despair. […]

*   *   *

[…] This preference for soft despotism has become more concrete with the increasing panic over global warming in the past few years. Several environmental authors now argue openly that democracy itself is the obstacle and needs to be abandoned. […]

When the chips are down I think democracy is a less important goal than is the protection of the planet from the death of life, the end of life on it. This [rationing] has got to be imposed on people whether they like it or not.

– Mayer Hillman, Senior Fellow Emeritus vid Britain’s Policy Studies Institute i sin bok How We Can Save The Planet

*    *   *

[l]iberal democracy is sweet and addictive and indeed in the most extreme case, the U.S.A., unbridled individual liberty overwhelms many of the collective needs of the citizens…. There must be open minds to look critically at liberal democracy. Reform must involve the adoption of structures to act quickly regardless of some perceived liberties.

– David Shearman and Joseph Wayne Smith i boken The Climate Change Challenge and The Failure of Democracy

Shearman har gjort andra lika smickrande uttalanden om vart vi bör rikta blickarna i världen för att komma till rätta med den förestående katastrofen:

[T]he savvy Chinese rulers may be first out of the blocks to assuage greenhouse emissions and they will succeed by delivering orders…. We are going to have to look at how authoritarian decisions based on consensus science can be implemented to contain greenhouse emissions. […] To retain an inhabitable earth we may have to compromise the eternal vicissitudes {variationer och förändringar i nåntings utveckling} of democracy for an informed leadership [myten om den upplysta despoten] that directs. There are countries that fall within this requirement and we should use them to initiate more active mitigation…. The People’s Republic of China may hold the key to innovative measures that can both arrest the expected surge in emissions from developing countries and provide developed nations with the means to alternative energy. China curbs individual freedom in favour of communal need. The State will implement those measures seen to be in the common good.

*   *   *

Vi fortsätter citera akademiska politiska teoretiker. Några av dem är fullt beredda att att kasta Lockes principer om Individuell frihet överbord för att istället kunna lägga grunden för den Gröna Globala Grundlagen, Robyn Eckersley vill stöpa om hela Upplysningsprojektet för att uppnå sina idéer om den post-liberala Staten (sic!), han säger bland annat i boken The Green State: Rethinking Democracy and Sovereignity:

By framing the problem as one of rescuing and reinterpreting the Enlightenment goals of autonomy and critique, it is possible to identify what might be called a mutually informing set of ”liberal dogmas” that have for too long been the subject of unthinking faith rather than critical scrutiny by liberals. The most significant of these dogmas are a muscular individualism and an understanding of the self-interested rational actor as natural and eternal; a dualistic conception of humanity and nature that denies human dependency on the biological world and gives rise to the notion of human exceptionalism from, and instrumentalism and chauvinism toward, the natural world; the sanctity of private property rights; the notion that freedom can only be acquired through material plenitude; and overconfidence in the rational mastery of nature through further scientific and technological progress.

Jo jo, det tänks verkligen ordentligt på de Samhällsvetenskapliga Institutionerna runt om i världen.

*   *   *

Environmental tales of tragedy begin with Nature in harmony and almost always end in quasi-authoritarian politics.

– Nordhaus och Shellenberger i boken Break Through: From The Death Of Environmentalism To The Politics Of Possibility:

The problem is not simply that it is difficult to answer the question ‘Who speaks for nature?’ but rather that there is something profoundly wrong with the question itself. It rests on the premise that some people are better able to speak for nature, the environment, or a particular place than others. This assumption is profoundly authoritarian.

– Nordhaus och Shellenberger

De fortsätter dissekera miljö-rörelse-klimat-anti-kapitalist-och-fri-marknads-alarmisternas bakvända sätt att resonera:

Environmentalists…have tended to view economic growth as the cause but not the solution to ecological crisis. Environmentalists like to emphasize the ways in which the economy depends on ecology, but they miss the ways in which thinking ecologically depends on prospering economically…. Few things have hampered environmentalism more than its longstanding position that limits to growth are the remedy for ecological crises.

*   *   *

Vi fortsätter med lite citat om den datorstyrda klimatmodelleringen som är ett kärt och återkommande basebollträ att slå förnekare i huvudet med samtidigt som dessa i sin tur är lika pigga på att slänga samma basebollträ i närmaste träflis:

[p]erhaps the single most important reason that quantitative predictive mathematical models of natural processes on earth don’t work and can’t work has to do with ordering complexity. Interactions among the numerous components of a complex system occur in unpredictable and unexpected sequences [kaosforskning].

[…] Applied mathematical modeling has become a science that has advanced without the usual broad-based, vigorous debate, criticism, and constant attempts at falsification that characterize good science […]

– Orrin and Linda Pilkey i Useless Arithmetics: Why Environmental Scientist’s Can’t Predict The Future

När rätt bara helt enkelt är rätt och inte politik

Peter Schiff är ekonomen som förutsade den rådande ekonomiska kraschen och efterföljande krisen redan för fyra år sedan och hånades av alla ekonomiska för-stå-sig-påare och tyckare och politiker.

Nu sågar han alla regeringars agerande och fingrande i den ekonomiska politiken jäms med fotknölarna.

Det är politikerna som ställt till det här, enligt Schiff. De måste fås att förstå sin roll i det hela och träda tillbaka. Obama gör givetvis tvärtemot Schiffs råd. Höll han sina kladdiga fingrar borta i det här läget, så vore DET verkligen CHANGE.

Det är en dyster prognos Schiff gör för USA:s framtida roll i världen som dess ledande ekonomiska nation, om de fortsätter på Obamas inslagna väg att göra precis som sina politiska företrädare, nämligen att kasta friska pengar efter sjuka pengar, bara för att blidka en opinion.

Tyvärr går Schiffs varningsrop också att överföra på all annan konsensuspolitik i vår samtid. Den politik som påkallar samstämmighet och starkt enande mot de hotande farorna, både från himlen och underjorden, och som utesluter, pekar ut och fjärmar de som är kritiska till den taktfasta och uppblåsta hyllningsparaden.