Bakom ridån, i det fördolda, spelas fienderollen väl

The right-wing socialists are by far the most dangerous, because they are not known as socialists and call themselves capitalists, individualists, private enterprisers, etc.

– E. C. Riegel

Här har vi alltså det största hotet mot den moderna Individens Frihet i det tredje Årtusendet; fasciststatens ekonomiskt förslavade och moraliskt kidnappade storföretagsetablissemang. Dagens Kapitalism i västvärlden lider av allvarligt Stockholmsyndrom.

Det Riegel beskriver är inget annat än det osunda förhållandet mellan den funktionssocialistiska Staten (korporativism) och ägarna av de stora företagen. De borde befinna sig på en konkurrensutsatt marknad istället för att huka under statlig beskyddarverksamhet för att få handla och/eller bedriva ekonomisk verksamhet på ett visst geografiskt område. Det vi ser är inget annat än gammal osund merkantilism i ny tappning, där hela skådespelet går ut på att förmera de statliga finanserna på de övriga och mindre ekonomiska aktörernas bekostnad.

Denna funktionssocialistiska stats politiska överstepräster (moderater, likaväl som sossar, miljöpartister som sverigedemokrater) i vårt moderna post-representativa pseudo-demokratiska system kommer aldrig säga upp sin vänskap med och kontrollmakt över de kapitalister som äger produktionsmedlen i alla företag (fienderollen är bara ett politiskt skådespel) eftersom det är en mer lukrativ affärsuppgörelse dem emellan om de som kan sköta företag och förmera pengar (ta ut vinster) gör det istället för ideologistyrda politruker med företagsekonomisk gråstarr.

Beskyddarpengarna i det här fallet har man döpt om till ”skatt”, en liten obetydlig avgift storkapitalet gärna betalar för att få åtnjuta alla de fina privilegier Staten ger dem. Statlig Kontroll är alltså lättare och mer inkomsbringande än besvärligt statligt ägande och ger mer klirr i kassan. En insikt inte allt för svår att linda tanken runt för en engagerad politiker.

Att denna affärsuppgörelse är till ekonomiskt och utvecklingsmässigt förfång för alla andra i samhället bekommer dem föga då deras utkablade politiska omfördelningsretorik och övriga ”rättvise”propaganda säger något helt annat.

Den röstande massan vars intressefokus sällan riktar in sig på esoteriska bryderier som den här bloggen fokuserar på, köper därför villkorslöst det riggade omoraliska systemets återkommande valfläsksretorik i den naiva tron att beskyddet och säkerheten kommer att bli bättre den här gången än vad den blev förra gången de lovade samma sak.

Den stora röstande massan tror också att det är så här det bör fungera i ett samhälle; att man måste ge upp sin frihet för att åtnjuta fysiskt beskydd, personlig trygghet och ekonomisk säkerhet. Det är sorgligt hur lurade så många har blivit.

Det intellektuella försvarsmekanismen hos de uppgivna är varianter på Churchills åsikt om demokrati som ett skitsystem, men det är det bästa vi har att tillgå, så vad kan vi göra.

Klassisk liberalism, som lösningen på alla samhällsproblem orsakade av socialism (fascism) har blivit så dissad och baktalad genom decennierna att folk har glömt att det finns alternativ till eländesvalet mellan fascism och socialism, och visar enbart hur omfattande och djupt infekterad den svenska samhällskroppen blivit av deras propaganda och omoraliska idéer.

Följande länk leder till ett klipp på UR där ett samtal förs mellan Göran Hägg och Mårten Blomkvist apropå Häggs bok, ”Italien, ett alldeles särskilt land”.

Hägg ställer här till rätta en rad missuppfattningar och myter om Italien. Vi får bland annat ta del av Göran Häggs research om fascismen och Mussolini och Tony Blair, vilket bör ge en och annan socialdemokrat anledning att göra ideologisk vårstädning och värderingsmässig revision.

Morally, the promise of an impossible “right” to economic security is an infamous attempt to abrogate (upphäva) the concept of rights. It can and does mean only one thing: a promise to enslave the men who produce, for the benefit of those who don’t. “If some men are entitled by right to the products of the work of others, it means that those others are deprived of rights and condemned to slave labor.” (“Man’s Rights” in Capitalism: The Unknown Ideal.) There can be no such thing as the right to enslave, i.e., the right to destroy rights.

– Ur Ayn Rand Lexicon – Word: The Welfare State

Vanföreställningar i samtiden

The Political Economy of Liberal Corporatism:

[…] It is a distortion of fact to speak of monopoly capitalism. It would be more appropriate to speak of monopoly interventionism or of monopoly statism.

– Ludvig von Mises

Kungar härledde förr och rättfärdigade sitt maktinnehav från en påhittat allsmäktig Gud som alla hade att inordna sig under. Det är lätt att förstå hur gammalt och förlegat det måste låta i moderna neo-merkantilisters och korporativisters öron när det är så lätt att själva axla gudsmanteln i det post-demokratiska samhället och vifta avmätt med den ”välgörande” bidragsarmen över samhällsinstitutionerna, från minsta individuella medborgare till de största bank- och företagskonglomeraten.

Vem har lösningarna på det som ständigt river sönder det trygga livet och samhällets rumtidsflöde (space-time continuum)?

Såsom vi skiljde Staten ifrån kyrkan …

… bör vi skilja staten ifrån pengarna.

Att skilja staten ifrån samröre med centralbanken är en av många nyckelpositioner Libertarianer anser viktiga i skapandet av en fredligare och mer sund ekonomisk värld. Det är trots allt Staten och den sittande makten som en gång i tiden tilllåtit och upplåtit Riksbanken med dess privilegier att verka på svensk mark. Den är helt enkelt en stat i Staten.

Centralbankssystemets avskaffande slår undan fötterna på den nuvarande penningeliten som sätter politikerna i knät och skedmatar dom med de politiska åtgärder som ”måste till” för att parera alla kriser och konjunkturvindar. Kriser och konjunkturer som givetvis alltid kommer att existera i ett ”skuldekonomisystem”.

Vilka förlorar i längden på detta, tror ni? Just det.

Tom Woods har mer att säga i frågan:

[…] The correct argument against the Fed is not that we need the federal government to create our money more directly rather than delegating the task to the Fed, but that is the Greenbacker objection to the Fed (socialism, helt enkelt, bloggens anm.). No free-market person thinks this way. No one who takes liberty seriously thinks this way. This naivete on the part of the Greenbackers is especially hard to believe since so many of them are 9/11 Truthers. That means their position is this: we believe the U.S. government conspired to kill thousands of its own citizens in the interest of furthering its imperial ambitions, but we think they are the best people to trust with the creation of money.

Not all Greenbackers are Truthers, to be sure, but the position is terminally naive all the same.

The purely free-market position is the complete separation of government and money. The Fed’s problem is not that it isn’t creating enough money, as the Greenbackers would have it. The Fed’s problem is that a government-privileged monopoly is creating any money at all.

[…] Given the Greenbackers’ benign view of government, it’s no surprise that many of them are eager to persuade themselves that we’ve had a few good presidents who have tried to stand up for the people but were tragically stopped by the bankers.

Merkantilismens återkomst

Library of Economics and Liberty kan vi läsa följande:

[…] Mercantilism is economic nationalism for the purpose of building a wealthy and powerful state (på bekostnad av ekonomisk frihet och individuell och medborgerlig frihet pga rättighetsöverträdelser från Statens håll). Adam Smith coined the term “mercantile system” to describe the system of political economy that sought to enrich the country by restraining imports and encouraging exports. This system dominated Western European economic thought and policies from the sixteenth to the late eighteenth centuries. The goal of these policies was, supposedly, to achieve a “favorable” balance of trade that would bring gold and silver into the country and also to maintain domestic employment.

[…] Most of the mercantilist policies were the outgrowth of the relationship between the governments of the nation-states and their mercantile classes. In exchange for paying levies and taxes to support the armies of the nation-states, the mercantile classes induced governments to enact policies that would protect their business interests against foreign competition.

Hos Lew Rockwell säger, Thomas J. DiLorenzo, följande i, ”What Hamilton has Wrought”. Hamilton har emellanåt kallats, The American Machiavelli:

[…] As George Will once wrote, Americans are fond of quoting Jefferson, but we live in Hamilton’s country. The great debate between Hamilton and Jefferson over the purpose of government, which animates American politics to this day, was very much about economic policy. Hamilton was a compulsive statist who wanted to bring the corrupt British mercantilist system — the very system the American Revolution was fought to escape from — to America. He fought fiercely for his program of corporate welfare, protectionist tariffs, public debt, pervasive taxation, and a central bank run by politicians and their appointees out of the nation’s capital.

[…] Jefferson and his followers opposed him every step of the way because they understood that Hamilton’s agenda was totally destructive of liberty. And unlike Hamilton, they took Adam Smith’s warnings against economic interventionism seriously. Hamilton complained to George Washington that ”we need a government of more energy” and expressed disgust over ”an excessive concern for liberty in public men” like Jefferson.

[…] Hamilton and his political compatriots, the Federalists, understood that a mercantilist empire is a very bad thing if you are on the paying end, as the colonists were. But if you are on the receiving end, that’s altogether different. It’s good to be the king, as Mel Brooks would say. […] Hamilton was the instigator of ”crony capitalism,” or government primarily for the benefit of the well-connected business class.

[…] Thus, Wall Street investment bankers became inveterate (inbitna, vanemässiga) lobbyists for any and all tax increases (on the rest of the population, anyway) to assure that their own principal and interest would be paid, and that they could promise their clients — the purchasers of government bonds — that the bonds were a good investment. They were corrupt from the very beginning.

På Azizonomics i, ”The Return of Mercantilism”, kan vi läsa följande dystra sammanfattning av vart det merkantilist-korporativistiska systemet tagit USA:

[…] First, states around the world, and especially America, have massively adopted corporatist domestic policies, even while spouting the rhetoric of free trade and economic liberalism publicly.

[…] Second, the key difference between a free market economy, and a corporatist command economy is the misallocation of capital by the central planning process. While mercantile economies can be hugely productive, the historic tendency in the long run has been toward the command economies.

[…] Third, these two facts taken together mean that the inherent long-term advantage of the free market system — and by implication, of the United States over the BRICs — has to some degree been eradicated […] This is the worst of both worlds for America. All of the disadvantages of mercantilism — the rent-seeking corporate-industrial complex, the misallocation of capital through central planning, the fragility of a centralised system — without the advantage of a strong domestic productive base.

Vågar bloggen påpeka att resten av världens merkantilist-korporativistiska länder förmodligen kommer att gå samma öde till mötes gällande välfärd, tillväxt och välstånd.

Milton Friedman – Myterna om Välfärdsstatens välsignelser

En bättre akademisk föreläsning har nog aldrig förekommit på något svenskt universitets ekonomiska institution de senaste 35 åren. Friedman kunde lika gärna ha hållit den här föreläsningen igår … eller, förresten, det hade han aldrig kunnat. Han hade aldrig släppts in av Keynesianerna. Frågan är vem som inte har lärt sig nåt de senaste tre decennierna, folket eller politikerna?

A myth is like an air mattress. There’s nothing in it but it’s wonderfully comfortable and deflation causes an uncomfortable jolt.

Milton Friedman, mottagare av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1976. Inom vetenskapen är han mest känd för sin forskning inom konsumtionsanalys, monetär historia och monetär teori samt för hans demonstration av stabiliseringspolitikens komplexitet.[1] Friedmans politiska filosofi var klassisk liberalism och libertarianism.

1) The Robber Baron Myth, 2) The Great Depression Myth, 3) The Demand for Government Service Myth, 4) The Free Lunch Myth, and 5) The Robin Hood Myth.

[…] So, why is this Myth about what caused the Great Depression so widley held? Because Private enterprise has no pressagents, the free market has no pressagents, the government has a great many pressagents, the Federal Reserve has a great many pressagents, and the Fed would never admit, would never proclaim that they produced the Great Depression.

Det är något ruttet i världens välfärdsstater

Hos JoNova i artikeln, The Ground Zero of Global Corruption – it starts with The Currency, kan vi läsa hur den flitigt pengatryckande politisk-ekonomiska korruptionen breder ut sig, främst i Obamas USA och vidare bland världens ”demokratiska” centralbanksledda/styrda ekonomiska kravmaskiner till välfärdsstater.

I artikeln kan vi läsa hur en högt uppsatt inom Goldman Sachs skrev ett öppet brev till sina kolleger om falskheten i deras verksamhet och hur den inte på nåt sätt gynnar folket eller medborgarna.

Hello, I am a current JPMorgan Chase employee. This is an open letter to all commissioners and regulators. I am emailing you today b/c I know of insider information that will be damning at best for JPMorgan Chase. […] I no longer have faith and belief that what we are doing for society is bringing value to people. I am now under the opinion that we are actually putting hard working Americans unaware of what lays ahead at extreme market risk. […] I have seen the disruptive behavior of superiors and no longer can say that I look up to employees at the ED/MD level here at JPM. Their smug exuberance and arrogance permeates the air just as pungently as rotting vegetables. […] Please do not allow this to turn into another Enron.

JoNova berättar:

If the gold and silver markets are free, the bankers and government are much less able to join in cahoots to get more than their fair share off the people, because their government paper currencies suffer competition from gold and silver. The proverbial pot of gold sits at the end of the Fiddled-Gold-Market-Rainbow. If they can whip-saw the gold and silver market, and keep people from getting too much joythere, they can keep interest rates lower, surreptitiously transfer purchasing power from the public to the money printers, and fool the public into thinking that inflation really was only 3% — even as stocks hit record highs, executive salaries grew malignantly, and houses became unaffordable.

[…] If you wonder how corruption in climate science could be connected, look no further than Climate Money. Without the printing presses running flat out at the Fed, which politicians would have had the luxury of glorious schemes to control the weather? […] Underneath it all, if large financial institutions were not looking forward to a brand-spanking-new $2 Trillion market to trade carbon, who would have found millions to install 70 foot Carbon-Clocks, 50 page science reports and to donate and push into “green” education campaigns? Funny money makes for funny decisions. Shame no one is laughing.

And here´s the real kicker:

If real people had to earn real money, investment bankers would need to make real decisions, scientists would have to find real evidence, and politicians would have to come up with real reasons.

Friheten är alltså redan förlorad

Ett litet citat från George Reismans senaste artikel om James Madison, den amerikanska konstitutionens fader. Det Madison sa då om frihet, äganderätt och allt för omfattande makt gäller än idag i västvärldens alla haltande välfärdsstater:

Today, the huge onslaught of regulations such as Dodd-Frank, Obamacare, and the EPA’s controls on energy production has brought us almost to the point of economic paralysis. Buying and selling homes, as well as autos, has all but halted. Companies are hoarding cash and not hiring as they fearfully watch the latest attempts by government to control them. The stock market is epileptic, with seizures up and down triggered by the latest political and economic news. With these curtailments on our right to acquire, use, and control our property in the economic realm, the very essence of our liberty—the right to free action—is lost.