Capitalism Magazine: Environmentalism – Who are the Idiots

Följande länk är en hänvisning till arkivet och kategorin ”Environmentalism” hos Capitalism Magazine.

Det är en mängd artiklar och underbart avslöjande läsning om hela den politiska förstatligade alternativenergi-industrin som lockar till sig en ändlös kö av privata bidragsprofitörer och politiska lobbygrupper fullspäckade av statligt avlönade (indirekt via bidrag) vänsteroppotunister. Skillnaden idag är bara att deras politiska sparkdräkter är mer gröna än röda.

Högervinden avtar, socialistiska jetströmmen rusar på

Fredag morgon. SVT nyhetsrapporterar. En frukostreflektion kring medialt språkbruk och dess syften.

Ett kärt manipulativt begrepp i media är ordet ”högervindar”. Politiska högervindar avtar eller tilltar i olika hög grad, då och då i mediarapporteringen. I kristider som nu rapporteras givetvis att högervindar avtar. Det inger hopp hos socialisternas fanbase inför framtiden, till exempel inför ett stundande valår.

Det skall även, förmodar jag, inge en trygghetskänsla hos den oroliga och ekonomiskt åtgärds- och regleringsutsatta medelklassen som kan tillåtas drömma om fler bidrag och större subventioner från den röda centralmakten. Allt är med andra ord lugnt. Saker och ting återgår till det normala. Allt är som förut, inga kriser i sikte, ekonomiska eller andra. Dessutom, priset på guld sjunker ju och mer kapital flödar in på aktiemarknaden. Så, cirkulera, återgå till era sysselsättningar! Här finns inget att se längre.

Försök nu påminna dig att du hört det politiskt motsatta begreppet ”vänstervindar” i några sammanhang. Nä, precis. Det är sällsynt eller till och med helt och hållet obefintligt.

Vänstervinden, den är någonting helt annat, mycket större och osynlig (det talas inte om den) för oss i den stora mediakonsumerande massan. Vänstervinden fungerar precis som den atmosfäriska väderreglerande jetströmmen, den styr högervinden, av och på, när de rätta förutsättningarna uppstår. Den är allestädes närvarande, vinande och framrusande, lämpligt osynlig, högt ovanför våra huvuden.

Den opartiske granskaren skulle ställa sig frågan om denna begreppsanvändning sker omedvetet som en del av det underhållande mediala språkbruket eller helt enkelt är uttänkta strategier för att påverka den demokratiska massan.

Användandet av ett visst språkbruk är en liten men tydlig indikation på vilka det är som befolkar den påstått opartiskt granskande mediavärlden, vilka värderingar de har, vilken politisk grundsyn lejonparten av journalisterna har i de rapporteringsorgan vi har att hålla oss till, förutom Internet.

Den snart 20-åriga ”Internetreformationen” har lyckligtvis ändrat på dessa mediala konsumtionsvillkor. Det går idag, för den som vill, att kontrollera och granska medias syften och agendor på ett helt annat sätt än förr när mediakonsumenterna skedmatades som fågelungar och fostrades till (via det mediala språkbruket) att acceptera allt som sades och hur omvärlden var beskaffad. Idag kan man lättare få en annan syn och vinkling på de betydelsefulla, större strömningarna i våra samhällen.

Tack för det, oberoende teknikutveckling, lyckligen befriad från centralstatliga propåer om vad folk och individer behöver och inte behöver.

”One of the sources of the Fascist movement is the desire to avoid a too-rational and too-comfortable world”

– George Orwell, 1943 in – Can Socialist Be Happy?

Chomsky, Encore!

Den svenska (extrem)vänsterns egen lilla amerikahatande poster boy måste ha fått morgongröten spetsad med nåt vitaliserande.

Noam Chomsky är verkligen på krigsstigen mot demokraterna och deras högste förändringsorganisatör och hans administration. Nu hävdar Chomsky att Obamaadministrationen helt enkelt mördar sina kritiker, till skillnad mot Bushadministrationen som bara torterade och fick sina motståndare att försvinna.

Med historie- och nutidsskildrare som Noam Chomsky i dagens smått kaotiska informationsflöde, av både höger- och vänsterpropaganda, behöver världen sannerligen inte bara en väl fungerande undersökande och objektiv journalistkår.

Jag tror dessutom att vi informationskonsumenter bör förse oss med ett välutvecklat bullshitfilter.

Det är inte mycket som passerar gränsvärdena för vad som klassas som respekt för läsarna idag.

Känslor är makt, inte kunskap

Ett kort meddelande från avdelningen Absurditeter-och-missuppfattningar-bortom-Orwells-1984-eftersom-den-inte-var-en-instruktionsbok.

Skolstyrelsen (Dep. of Education) i New York bannlyser 50 ord i standardiserade tester för att inte någon elev skall ta anstöt av dessa farliga, känsloframkallande ord.

Ordet ”terrorism” (barn med anhöriga som dog i 11/9), ”födelsedag” (Jehovas vittnen firar inte födelsedagar), ”dinosaurie” (Kreationister tror jorden bara är 6000 år), ”dans” (associerar för mycket till sex, förutom balett, då), ”Skilsmässa” (ja, gissa själv), är några av de ord som anses olämpliga att finnas med i ett standardiserat kunskapstest.

Detta måste vara en ”anka” eftersom det är valår i USA. Det finns inga rimliga möjligheter att detta kan hända i vänster(liberala), progressiva New York.

Vad är vitsen med förutsättningslös utbildning annars? Vad är meningen med objektiv (och opolitiserad) vetenskap? Vad är meningen med universell kunskap om livet och det vi tillåts veta enbart skall handla om indoktrinering, uteslutning och skyddandet av det egna sekteristiska tänkandet?

Här ser vi alltså ytterligare en effekt av den politiska inkompetensens välmenande försiktighetsåtgärder som leder rakt ner i kunskapsmörkret, Upplysningens motsats.

Det är inte svårt att veta vilket gammalt etablissemang som önskar oss alla dit

Hollywoods limousinliberaler under luppen

Jason Mattera, författare, radiovärd och aktivist, har skrivit boken, ”Hollywood Hypocrites: The Devastating Truth About Obama’s Biggest Backers.

Breitbart.com kan man dessutom läsa om (och se) hur Mattera frågade Chris Rock under Sundance Festivalen i januari om varför han sagt att Tea Party-aktivister är rasister. Det skulle han inte ha gjort, … för då brast ett blodkärl och det började ryka ur öronen på Chris Rock, sen gick han till attack …

Det är uppenbarligen inte lätt att vara en överbetald 1%-are och gapig åsiktsposör (till skillnad från bra stå-uppare) och dessutom behöva utveckla innebörden i sina korkade uttalanden. Ännu en att stryka från listan. Det börjar bli många nu. Det är skönt att kunna rösta med plånboken.

Det finns de som tror att Chris Rock bara försökte krama kvinnan som höll kameran.

Insikter mentalt blockerade för vänstern

Dick Erixon i artikeln, ”Kulturvänstern, makten och indignationsprivilegiet”:

… Och därmed kan man ju vända Lena Anderssons resonemang mot kulturvänstern: deras hat och hån mot borgerlig kritik beror på att de borgerliga budskapen trampar på mycket ömma tår hos vänstern – de gapar och skriker för att stilla samvetet, men i praktiken innebär deras samhällssyn en ekonomisk kollaps a la Grekland – som naturligtvis drabbar de mindre bemedlade hårdast. Fria marknader, tillväxt och meritokrati gynnar oss som kommer ur arbetarklass bäst. Bara där blir vi jämlika med de intellektuella i rödvinsvänstern.

Så sant som det är sagt.

”… evasion of argument by turning the debate into an issue of style and character”

Det engelska språket är ibland så mycket mer målande än det lilla provinsiella, kvisttorra svenska. Det är därför rubriken blev på engelska.

Rubriken är från James Delingpoles senaste artikel, Why I am so rude To Warmists, om hur han förklarar varför han blir så otrevlig i debatter med moraliskt högtravande, planeträddande vänsterdebattörer som hela tiden använder sig av samma falska verklighetsbeskrivning för att de har som ”välmenande” mål att rädda jorden från undergång åt framtida generationer. Denna eviga nonsensargumentation gör Delingpole frustrerad och förbannad var gång han numera stöter på den.

Och givetvis, säger Delingpole, när deras argument tryter så byter de alltid fokus och gör istället debatten till ett resonemang om karaktär och vett och etikett eftersom de inte kan kontra med faktabaserade argument. Det visar bara att de tar sig själva på alldeles för stort allvar och att deras självdistans är fullständigt obefintlig.

Delingpole kan inte annat än fräsa avsnäsande till dem med följande litania:

The reason this cant phrase makes me want to throw up every time I hear it is that it’s such a grotesque inversion of reality. It’s not people on my side of the debate who want to ravage the countryside with wind farms (with no provision for decommissioning them), rein in economic growth, introduce wartime-style rationing, raise taxes, destroy farmland and rainforests to create biofuels, and base heinously expensive public policy on hysteria and junk science. It’s not people on my side of the debate who are condemning those ”future generations” to a lower standard of living and an uglier environment in order to deal with a problem that doesn’t exist. So how dare they have the gall to try to take the moral high ground?