FN:s Israelfokus, socialistiska folkmord och kålsuparteorin 2.0

Alan Dershowitz 2 maj – 2009:

Alan Dershowitz 22 september – 2011:

Och här har vi en sann exploatör av den samtida kålsuparteorin och lögnaktiga berättelsen om judar, Israel och deras försvarare:

Norman Finkelstein är ytterligare en moderator av den israeliska, sionistiska och lögnaktiga snyftberättelsen som försöker påverka omvärlden att sympatisera med judarnas folkmord på alla Palestinier:

”I´ve never been in a crowd like this, they´re nuts”. Omdömet om Finkelstein kan bara bli ett: som man känner sig själv, så känner man andra.

Campus-Watch.org kan man läsa att inför Finkelsteins professorsutnämning vid DePaul University skrev bland annat:

[…] Charles Suchar, dean of the College of Liberal Arts and Sciences, […] writing in a memo that the ”personal attacks” in many of Finkelstein’s books ”border on character assassination and, in my opinion … embody a strategy clearly aimed at destroying the reputation of many who oppose his views,” according to the Chronicle. The memo went on to state that Finkelstein’s record is ”inconsistent with DePaul Vincentian values, most particularly our institutional commitment to respect the dignity of the individual and to respect the rights of others to hold and express different intellectual positions.

Finkelstein är kontroversiell på fler sätt. Han kallar nobelpristagaren Eli Wiesel för ”the resident clown of the Holocaust circus”. Simon Wiesenthalcentret får sig också en känga då han tillskriver dem en ”Dachau-meets-Disneyland” mentality and is known for ”the successful use of sensationalistic scare tactics for fund-raising.” Han jämställer även Israel med Saddam Husseins regim när han påstår att ”Israel’s human rights record is interchangeable with Iraq’s under Saddam Hussein.”

Om judarna måste dras med såna här ”vänner”, så behöver de sannerligen inga fiender.

Medborgarjournalistikens irriterande förtjänster

Från avdelningen för intressanta personnummer kommer här en story som handlar om amerikas mest kända personnummer, en änka och ordentlig medborgarjournalistik.

Det blir lätt så här när etablissemanget vägrar svara på frågor från ”lätta media” och viftar avvärjande och ler i mjugg och ”tunga media” är tysta som musslor och vägrar undersöka eller rapportera. Då kan en liten tuva medborgarjournalistik kanske välta ett stort lass.

From Daniels’ perspective, one felonious use of a fraudulent number is enough. She believes this to be a more tangible scandal than the birth certificate and wonders when someone beyond WND will start paying attention.

Därför tror du att du är Vänster

Andrew Breitbart intervjuades på Uncommon Knowledge av Peter Robinson när det var dags för släppet av hans bok Righteous Indignation:

WHO’S WINNING THE CULTURAL MEDIA WAR?

—————–

De Fördömdas Planet och obekväma faktum

Walter Starck, en av de ledande forskarna och pionjärerna kring korallrevsforskningen i världen, skriver intressant i På Quadrant Online om Antropogenic Global Warming

Sammanfattningsvis visar artikeln på hur demokratiska människors ökande insikt om att AGW är en bluff och enbart framställer demokratier i dålig dager. Kan detta vara ett av kommunistinternationalens syften? Nåväl, …

Starck radar upp de vanligaste variationerna på undergångs- och förstörelsetemat som kablas ut i TV, radio och tidningar med jämna mellanrum och sågar dem jämns med fotvårtorna:

[…] Climate alarmists claim that the global climate has warmed by about 0.7°C over the past century and that this is entirely due to the greenhouse effect of fossil fuel emissions. Even if one ignores the sundry uncertainties involved in the amount and cause of any such warming and accepts the entire fraction of a degree as real and due solely to the use of fossil fuels, why should this be so alarming? 0.7° is only a small fraction of the warming which occurs daily between night and day or winter and summer or from one day to the next.  It is an amount which commonly occurs while one is eating breakfast or within a few minutes of the sun emerging from behind clouds.  As an annual average it is about what one might expect from moving a two hour drive along the coast or a hundred metres downhill.  In other words, it’s barely perceptible, trivial in either detriment or benefit and totally incommensurate with all the dramatic claims being made.

[…] The idea that a few degrees of warming will somehow wreak havoc on the environment arises from the postmodern mythology of nature as fragile and existing in a delicate state of balance which is vulnerable to collapse at the slightest disturbance. If caused by humans, any detectable effect is described as an impact.

[…] This fairy tale view of nature has found strong appeal with the large population of urban non-producers which our increasing prosperity has spawned. Environmentalism offers them a satisfying sense of righteousness and absolves any need of gratitude for the effort from others their way of life demands or guilt about the massive impact it imposes on nature.  In reality, the delicate fragile myth bears little relation to the tough, hard, messy and often tragic struggle which is life in nature. This is also the reality with which primary producers must cope in order for the urban cocoon to exist. Without a constant flow of energy, food and water the condition of life in the huge modern urban areas would become desperate within a few days; and ironically, it is where the naïve demands of climate alarmists would quickly lead if fully implemented.

Det är en insiktsfull analys Starck ger av hur den miljö- och klimatindustri fungerar som har till syfte att ”omvända” oss syndfulla naturförstörande urbana lättingar.

De övriga käpphästarna du säkert hört varianter på i media är hur havsnivån ökar och hotar att dränka bosättningar och ödelägga tusentals människoliv. Utrotning av av tusentals djurarter påstås givetvis också vara en konsekvens av ökande värme på jorden.

Korallrevens påstådda oerhörda känslighet inför mänsklig indirekt påverkan är en annan viktig banérförare i kampen mot och avvecklandet av den västerländska välståndsmaskinen. Starck har dock en annan historia att berätta för oss demokratiska medborgare om orsakerna till de vitblekta korallreven:

[…] Coral reefs have survived everything from asteroid impacts to ice ages and even extensive reconfiguration of the oceans and continents by plate tectonics. Nevertheless, the self-appointed experts of climate change tell us that coral bleaching due to a barely detectable warming threatens reefs with extinction and is already devastating them through coral bleaching events. […] What the doomscryers have failed to recognise is that the warm water associated with bleaching events does not come from heating of the atmosphere but is a result of periods of extended calm weather when normal wave driven mixing ceases and a shallow surface layer heats up from the sun. A week or more of calm weather can result in the upper metre or two of the ocean becoming bathtub warm. […] The strong bleaching events claimed to be due to climate change have all been the result of this kind of El Niño associated calms which have nothing to do with atmospheric co2 […] Scars from numerous past bleaching events can be seen in the skeletons of corals over the past thousand years and also in fossil corals from millions of years ago.

Där ser man. Undanhållandet av obekväma faktum går uppenbarligen igen i all verklighetsbeskrivning hos våra människoälskande planeträddare. De ljuger inte men de säger inte heller hela sanningen. De anser säkert att de arbetar med helgade medel.

Så därför använder jag mig av den ännu mänskliga rättigheten (men ännu ej den demokratiskt politiska förmånen) att betacka mig för denna sortens människors allomfattande politiska avsikter, som denna natur-, miljö- och klimatalarmism till syvende och sist kokar ner till.

Starck fortsätter sina smått prosaiska sågningsövningar av alarmisterna genom att avhandla de mest kända käpphästarna och påstådda hoten som vi matas med och det är allt ifrån metangasutsläpp från nötboskap, alternativ energi och mediafenomenet att Goda Nyheter på det här området är Dåliga Nyheter och hur klimatexperterna fungerar.

Han fortsätter med en styckerubrik som handlar om ClimateGate, en annan om hur Peer-Review går till, en annan om var forskarpengarna på området kommer ifrån (Starck lär ju veta). Litanian verkar inte ha någon ände men han avslutar faktiskt med den nästan viktigaste punkten i hela bluffen och det är kvalitén på vetenskapen som bedrivs, den urusla alltså.

Det är mycket intressant läsning och ger en AGW-kritiker en rejäl arsenal av argument.

Så till exempel är ju Stora Barriärrevet ett av medias käraste och tydligaste exempel på hur fruktansvärt vi människor indirekt skadar vår planet, eller hur? Saken är  bara den att det finns inga synliga bevis, inte om man skall tro det som står i Walter Starcks artikel från 2005 i alla fall, ”Great Barrier Reef threatened: so where is the evidence?”

Om inte den mediala sanningen befriar dig är det nåt fel på de filter den måste passera igenom!

I en vänstermediavärld

Det är skillnad på vad för saker och vilka politiker vänstermedia sätter strålkastar ljuset på.

Medborgarna känner det därför lättare att gå till en sån kille som Andrew Breitbart än till de stora mediakonglomeraten.

Det är särskilt belysande i ett fall som ”Weinerskandalen”.

”It’s a Cultural War Going On”

”I’m at war with these people and my entire goal is to destroy them, … I’m not playing for the establishment, I’m playing for the american people”.

Accuracy In Media har tittat på hur amerikanska media rapporterar och beskriver Andrew Breitbart. Det är fascinerande att se med vilken intensitet och frenesi vänsterjournalister och andra vänsterpolitiska medhjälpare spyr ut sitt hat mot den man som bäst lyckas/lyckats klä av dem all politisk förljugenhet om lyckan med den socialistiska totalstaten som planerar allt för de enskilda individerna och/eller familjen för deras egna inarbetade pengar.

De flesta vet att ju mer indignerad och upprörd någon blir av vederhäftig kritik desto mer nära sanningen om ett avslöjande av dem är du. Det är uppenbarligen någontin som oroar folket i underhållningsbranchen, alltså de omåttligt överbetalda (vänster)kändisarna och deras vänsterpolare, de subjektiva (!) journalisterna.

Underhållningsbranchen är ett kraftfullt politiskt verktyg. Det är inte konstigt att det är där det kulturella slagfältet har sin största skådeplats.

Tur är också att Internet är ett så fantastiskt, folkligt kommunikationsmedel (om man orkar sålla ut all viktig info från det övriga skräpet) som kan ge så många perspektiv på politiska konflikter där kombattanterna aspirerar på att ta makten över våra liv…och våra pengar. Det handlar sällan om att de vill ta makten för att ge oss kontrollen över våra liv men det där har ni säkert tänkt på.

The Liberal Media’s War Against Andrew Breitbart

Politisk dådkraft – mänsklighetens undergång

”The common enemy of humanity is man. In searching for a new enemy to unite us, we came up with the idea that pollution, the threat of global warming, water shortages, famine and the like would fit the bill. All these dangers are caused by human intervention, and it is only through changed attitudes and behavior that they can be overcome.
The real enemy then, is humanity itself.”

———————–

Romklubben (Club of Rome), första, största och högsta miljöthink-tanken, konsulter till Förenta Nationerna

Den som svävade på målet förut om vad hela AGW- (Anthropologic Global Warming, människoorsakad global uppvärmning), klimat- och miljödebatten handlar om kan sluta med det nu.

Romklubben är misantropiska ”välgörare” bestående av högt uppsatta kapitalister, politiker och akademiker. Dom har som självpåtagen uppgift att rädda mänskligheten från sig själv. Dom anser att dom vet vad som skall och bör göras för att ”komma till rätta med problemen”, och värst av allt, dom är rådgivare till FN:s organ IPCC.

Så, är det någon som kan lägga färdigt sitt pussel nu?