Anti-humanisternas, ekologisternas och miljöaktivisternas gissel

Ur Robert Zubrins bok, ”Merchants of Despair: Radical Environmentalists, Criminal Pseudo-Scientists, and the Fatal Cult of Antihumanism”:

”In a world of plenty, antihumanism declares that hungry may not eat. Where there’s space enough for everyone, antihumanism insists that myriads must be slain for make room for others. Where cures are available to avert disease, antihumanism demands they not be employed. When new technology could make power cheaper and cleaner, antihumanism decries halt. When improved crops offer more food with fewer chemicals, antihumanism says no. Instead of welcoming the human spark of inventive genius, antihumanism condemns it for doing so, and call for arrest and severe punishment. Where democracy allows for freedom of thought and conscience, antihumanism seeks to submerge reason and compassion and turn citizens into a herd. Where means exist on every side to make life on Earth a Heaven, antihumanism demands they be forgone to sentence ourselves to Hell.”

Och allt detta leder konsekvensmässigt till följande logiska och skrämmande slutsats om vad det är dessa människor har för värderingar och syn på världen och människorna i den, enligt Zubrin:

If the idea is accepted that the worlds’ resources are fixed with only so much to go around, then each new life is unwelcome, each unregulated act or thought is a menace, every person is fundamentally the enemy of every other person, and each race or nation is the enemy of every other race or nation. The ultimate outcome of such a worldview can only be enforced by stagnation, tyranny, war and genocide. The horrific crimes advocated or perpetuated by antihumanism’s devotees over the past two centuries prove this conclusively.

Skapa ordning i egna leden: utmåla kritiker som galningar

[…] When I was a kid ”libertarians are crazy druggies” was the meme from the right to keep their adherents in line. Now the left has to use all of their tools to keep their minions in line. Libertarians must be labeled as crazy, otherwise the two tribes don’t get to practice their corporatism unfettered by principles.

Ur kommentarerna till artikeln, ”Is Bill Maher Right That ”Libertarians Have to Stop Ruining Libertarianism”?

Intellektuellt och mentalt sladdtrassel i (c)

Dick Erixon analyserar centerpartiet i sitt senaste inlägg, ”Teknikoptimism kontra miljöregleringar”.

[…] Om detta gör C-programmet ingen analys alls. Man föreslår både centralism (”verkningsfulla internationella spelregler för klimatpolitiken”) och tilltro till människorna (”höga ambitioner stärker entreprenörskap, utveckling av miljöteknik och initiativ inom civilsamhället”). Därmed erkänner programmet just den centralism man säger att C är en reaktion emot.

[…] Snacka om hyckleri! MP är bara för folkomröstning när det passar partiet, inte när det passar folket. På samma sätt är C emot centralism, utom i hjärtefrågor som miljö där man ställer sig i armkrok med V om att centralisera makten.

Democrats: Not responsible enough … to own a gun!

Vapenhandlaren Cope Reynolds i Pinetop, AZ vill inte göra affärer med de som röstade på Obama i valet. Farbrorn har nog lackat ur på grund av den socialism han ser komma krypandes från Washington och Vita Huset.

Hr Reynolds är nog mer exakt sur på de vapenlagar han anar vid horisonten och de generella regleringar för småföretagare som kommer införas.

While anticipation of stricter gun control may be a contributing factor to the letter, the gun shop will be affected by President Obama’s other policies and regulations just like any other small business.

Det där med vapen är ju rätt farligt. Särskilt i händerna på ansvarsfulla människor i medelklassen som bara vill skydda sig och de sina och sin egendom när polisen inte kan göra det.

En annan syn på saken ger signaturen, USMC:

The only time the liberals tolerate guns is when they’re in the hands of street gangs or terrorists.

Anti-kapitalisternas miljövandalism

Frän bloggens Ironi-avdelning kommer här en inblick i de tyska vattenmelonernas försök att rädda miljön och förmodligen världen, som de ju försökt sig på två gånger förut, och misslyckats:

The energy-saving light bulb ends up as hazardous waste, too much insulation promotes mold and household drains are emitting a putrid odor because everyone is saving water. Many of Germany’s efforts to protect the environment are a chronic failure, but that’s unlikely to change.

Marknadens lösningar: Enviropreneurs

Bloggen Master Resource citerar Richard L. Stroups essä, ”Free Market Environmentalism”, i artikeln, ”PERC: Free Market Environmentalism in Action”.

Är det mer Jämlikhet du vill ha? Stöd Kapitalismen då

”Free markets are the real source of economic opportunity”, säger på Reason Online i sin senaste artikel.

If the wealthy get wealthier, no one has to become one penny poorer. This childish idea that the economy is a zero-sum game might appeal to the populist sentiments of the so-called 99 percent—or to the envious nature of some others or to the emotions of many struggling through this terrible economy—but in the end, it doesn’t stand up to the most rudimentary inspection.

Zero-sum game (nollsummespel) kan enklast beskrivas som ett spel där endast en spelare kan vinna genom att någon annan förlorar.

En enkel men fullständigt felaktig beskrivning av Kapitalismen. Det är en beskrivning som givetvis passar socialister som hand i handske för deras syften. Kapitalismen, det självstyrande ekonomiska samhällsmonstret som, om det inte tyglas och regleras av politiska intressen, löper amok och skadar alla delar av samhället.

Sanningen är att kapitalismen är till för alla. Alla kan bli rika (i betydelsen ett välmående och rikt samhälle i första hand) i ett marknadsmässigt styrt samhällssystem med de rätta initiativen från makthavarna och regeringsmakten.

Kapitalismen kan endast liknas vid ett nollsummespel i den bastardform av kapitalism vi har i världen idag och som förfäktas av vänstern, Keynesianismen och alla étatister världen över.

Var är frihandeln idag, t.ex.? Varför behövs WTO, tror ni? WTO har främst kommit till som en organisation som vill liberalisera handeln mellan länder, minska antalet tullar och avgifter på gods och produkter som far över jordens alla gränser.

Som det är nu så skor sig alla samhällens toppskikt (kompiskapitalism) på alla andra samhällens toppskikt genom att tullbelägga deras varor. För vänstern heter det att man ”värnar om jobben”, ”traditionella näringar”, o.s.v.

Utan tullar skulle även medborgarna och våra samhällen, i alla länder, åtnjuta fördelarna av Frihandel. Så fundera en gång till vilka det är som inte vill ha bort tullar? Vilka är det som ropar efter ett sagoliknande Shangri-La, det oberoende landet bortom vidderna som är självförsörjande på livets nödtorft? Ett land som inte behöver handla med andra länder? Ett land som är sig självt tillräckligt? Landet som inte bidrar till att släppa ut den förfärliga spårgasen CO2? Landet med den politiskt och politiserade Gröna miljön?

Står de verkligen vid sitt ord eller är det bara fraser som passar bra att slänga omkring sig när det passar, för att framstå som ordentligare, duktigare och präktigare än alla andra?

Nä, gör er inga illusioner. Konsekvensanalys ligger inte för dem som står vid rodret. Analysen skall vi som röstar göra före vi ställer dem vid rodret. Det är vi, folket, som är marinettmästaren, inte tvärtom. Frågan är om vi förtjänar den respekt vi borde vara värda. Som det ser ut nu, verkar i alla fall inte den politiska adeln tycka det.

Det verkar helt enkelt inte bättre än att vi får vår demokrati precis så som vi vill ha den, hårt och skoningslöst … och inkompetent, skulle jag vilja tillägga.

”Svarta Republikaner vet sin plats”

I sann demokratisk anda irriterar de sig på när svarta inte gör som vita demokrater vill:

”One of the things about Herman Cain is, I think that he makes that white Republican base of the party feel okay, feel like they are not racist because they can like this guy,” Finney said. ”I think he giving that base a free pass. And I think they like him because they think he’s a black man who knows his place. I know that’s harsh, but that’s how it sure seems to me.”

– Karen Finney på MSNBC

[…] Liberal comedienne Janeane Garafalo told Current TV host Keith Olbermann earlier this month that Cain is popular with Republicans because it ”hides the racist element” of the party. Watch that video here.

Det är inte utan att vänsterns rasperspektiv börjar bli tjatigt. I vänsterkretsar går det uppenbarligen att skruva till verkligheten, förtala och svartmåla precis som man vill för att den skall passa deras redan cementerade åsikter om konservativa (klassiska liberaler skall vi inte prata om, jisses!). De verkar börja inse att Obama inte kommer att bli omvald.

Det är inte speciellt svårt att lista ut varför det blir så här. Vänstern aldrig kunnat diskutera i sakfrågor utan att spela ut känslokortet när de blir överbevisade eftersom de är i grunden okunniga när det kommer till verkligheten och de omständigheter som oftast styr där. Sen handlar det dessutom om en generell okunskap om hur människan fungerar.

De vet bara vad de vill och vad deras politik är tänkt att ha för slutmål, sen är det bara att rätta in allt man säger och gör efter det. För att åstadkomma detta behöver de givetvis pengar och de vet var pengarna finns att få tag på, dummare än så är de inte, även om det inte är speciellt svårt att hitta någon i vänsterkretsar som fortfarande inte vet var social- och bidragscirkusens alla pengar kommer från.

I vänsterns värld upprättar man då bara en politik som ser till att få tag på de där pengarna. Svårare än så är det inte när man betraktar världen ur ett tvingande, omfördelande jämlikhetsperspektiv långt utanför lagens grundläggande principer om äganderätt.

Nä, vänstern är bäst på att slänga okvädningsord, pejorativ och andra nedsättande epitet mot de och dom de inte gillar och försöker argumentera med källfakta. Faktiska omständigheter har aldrig intresserat dem, än mindre att det är något hinder för genomförandet av deras krav.

Här är en länk till den amerikanska politiska sällsynthet som nästan inte ens är värd att registrera, enligt vissa vita politiska bedömare, men som ändå retar gallfeber på både svarta och vita demokrater i USA; svarta amerikanska republikaner.

Bättre än så kan den vita konservativa överhögheten i samhället inte beskrivas, enligt vänstern och demokraterna. Konservativa svarta som vet sin plats. Svarta som givit upp kampen och striden för sin rätt och de befriande socialistiska, humanistiska människoidealen.

 

The 1972 Playboy interview with Saul Alinsky

I en intervju i Playboy från 1972 berättar Saul Alinsky om det ur politisk synvinkel ytterst viktiga och lovliga bytet vi kallar medelklassen. Det är nämligen om deras gunst striden står.

I den politiska striden om hur samhället skall styras och av vilka är det av största vikt för den parlamentariska vänstern och deras radikala fotsoldater ute i samhället och i organisationer att infiltrera medelklassen. Det finns en handbok för dem om hur de skall gå till väga. Den heter ”Rules For Radicals” och är ett stycke utstuderad uppvisning i hur politisk taktik (lögner och bedrägligt beteende?) bäst skall utföras för att uppnå målen för samhällets förändring.

En viktig sak är att få över massmedia på sin sida. I USA ser vi det tydligaste exemplet på hur de hittills lyckats skrämma över det numera s.k. ”Liberal Media Complex” på sin sida (ABCNBCCBSMSNBCCNN). Ute på myndigheterna finns det också politiskt färgade fotsoldater.

Vänsterns taktik går ut på att vinna medelklassens förtroende genom att påvisa hur utnyttjade folk egentligen är (i det avhumaniserade [fascistiska!?], känslokalla, kapitalistiska och storföretagsstyrda samhällssystemet) och därmed få dem att känna sig misslyckade och villiga till förändring.

En förändring som självklart skall ledas av den politiska kraft som verkligen förstår dem och känner med dem och som skall ställa allt till rätta om de bara får deras röst på valdagen (lite som vargen och Rödluvan, eller hur?). För att uppnå detta är det viktigt att ha makten över den nationella berättelsen om hur det står till i landet. Detta är numera ett fenomen i alla västerländska nationer.

Här berättar Alinsky om sin syn på medelklassen:

Right now they’re nowhere. But they can and will go either of two ways in the coming years — to a native American fascism or toward radical social change. Right now they’re frozen, festering in apathy, leading what Thoreau called ”lives of quiet desperation”: They’re oppressed by taxation and inflation, poisoned by pollution, terrorized by urban crime, frightened by the new youth culture, baffled by the computerized world around them. They’ve worked all their lives to get their own little house in the suburbs, their color TV, their two cars, and now the good life seems to have turned to ashes in their mouths. Their personal lives are generally unfulfilling, their jobs unsatisfying, they’ve succumbed to tranquilizers and pep pills, they drown their anxieties in alcohol, they feel trapped in longterm endurance marriages or escape into guilt-ridden divorces. They’re losing their kids and they’re losing their dreams. They’re alienated, depersonalized, without any feeling of participation in the political process, and they feel rejected and hopeless. Their utopia of status and security has become a tacky suburb, their split-levels have sprouted prison bars and their disillusionment is becoming terminal.

They are the first to live in a total massmedia oriented world, and every night when they turn on the TV and the news comes on, they see the almost unbelievable hypocrisy and deceit and even outright idiocy of our national leaders and the corruption and disintegration of all our institutions, from the police and courts to the White House itself. Their society appears to be crumbling and they see themselves as no more than small failures within the larger failure. All their old values seem to have deserted them, leaving them rudderless in a sea of social chaos. Believe me, this is good organizational material.

Det är utstuderat och det är listig retorik men sådan är synen på medelklassen hos vänstern, de som vill förändra samhället för ALLAS bästa.  Medelklassen ses inte som något annat än formbart, manipulerbart material för radikal förändring av samhället. Det är inte svårt att bara byta ut ordet ”organisational” mot ordet ”revolution”.

Alinskys bok ”Rules For Radicals” är en politiskfilosofisk manifestering om hur man bör/skall agera enskilt och som organisation i lokalsamhället för att påverka folks värderingar (genom fulspel och förnedrande tilltal eller etikettering av motståndaren och att aldrig berätta hela sanningen, t.ex.) och därmed i förlängningen försöka omvandla och omstörta det här påstått hemska människofientliga samhället för att istället uppnå det  ultimata lyckoriket, det Marxist-/Maoistiska samhället där Staten styr över allt och alla i både stort som smått.

Var inspirationen till Alinskys regler kommer ifrån talas det givetvis tyst om. Reglerna är ju bara till för att organisera fattiga människor, va? Visst! Det är nog snarare så att reglerna är till för att utnyttja fattiga människor som brickor i ett lömskt och elakt spel.

Så nästa gång du lyssnar på eller ser en politiker på vänsterkanten kan du alltså lugnt förvissa dig om att det är en liten Alinskysoldat du bevittnar…

Nä, riktigt så enkelt är det givetvis inte.

Alinsky som person är knappast levande historia för de flesta unga extremvänster- och radikala samhällsomstörtande världsförbättrarna idag, än mindre hos politikerna. Möjligen bland dem som var med 1968 och som idag sitter på fina samhällspositioner och äter gåslever antingen på skattebetatalarnas bekostnad eller sitt Diners Club-kort.

Alinsky är ett -68-spöke vars ”regler” anammats och inlemmats  i tänkandet under dryga 40 års tid nu. Det är numera modersmjölk för alla unga i olika vänsterpolitiska organisationer. Det är som en legendarisk muntlig berättartradition som muterat till en ny modernare uppdaterad variant som alla får berättad för sig men ingen vet längre dess ursprung och att det är hard-core marxist och mao-inspirerad (hans tankar om de ”rätta idéerna”, PK=politisk korrekthet) lågintensiv krigföringstaktik de får sig till livs.

John Lennon, republikan i lönndom

Det var tydligen ingen som talade om för vänstern att John Lennon växte upp och blev en man med starka politiska individuella åsikter formade av dels hans uppväxt och senare den verklighhet han genomlevt och att han sympatiserade med republikanerna och även såg tillbaka på sitt yngre 60-tals, vänster-jag med viss pinsamhet.

John Nolte på Big Hollywood skriver om Beatles-legenden John Lennon som tydligen aldrig riktigt vågade komma ut ur den politiska garderoben och tala om att han gillade Ronald Reagan:

Fred Seaman worked alongside the music legend from 1979 to Lennon’s death at the end of 1980 and he reveals the star was a Ronald Reagan fan who enjoyed arguing with left-wing radicals who reminded him of his former self.

Många känner nog igen ljudet när man klämmer sönder luftblåsorna i bubbelplast. Det är samma ljud som nu hörs när huvudena exploderar på folk i föreställningsvärlden (vänsterns alternativa verklighet) när de får veta att deras störste idol John Lennon egentligen var republikan (om han varit medborgare i Förenta Staterna) och att han gillade Ronald Reagan.

Givetvis är det elakt att avslöja sånt här eftersom det handlar om religiös tro för många människor och sånt skall man akta sig för att häckla och kritisera. Givetvis kommer det att hävdas på sina håll att det är högerbloggare som håller den här myten levande med sina lögner om vänsterns största popkulturella ikon (helgonförklaring av honom ligger nog inte långt bort).

Att tala om och att tala om sanning är fullständigt irrelevant för troende människor. De som tror på John Lennon gör det på grund av den ungdomliga bild de har av honom från 60-talet. Enligt dessa Lennon-troende finns det säkert en mängd metafysiska skäl till att John Lennon senare, som vuxen, korrumperades och gick över till den onda sidan och dessutom påstod sig vara Reagan-fan.

Men å andra sidan, kan John Lennon växa upp och konvertera, så finns det nog hopp för alla andra ute på vänsterflanken också. Ge dom bara tillräckligt med tid och bra uppslag till eftertanke så ska det nog gå vägen.

Signaturen dcase kommenterar John Noltes artikel och säger upplysande:

No real surprise here…
Anyone who followed Lennon’s life and career knew him to be a motivated self starter and a tough kid from a broken home. His leanings were always conservative until he took up with the Evil Witch of the East, Yoko Ono.
She approved of, and facilitated, his heroin use and surrogate sex partner Mai Pang. SHE was, and is, a communist. And she manipulated Lennon into a political trip he never really believed in, much like the dalliance with Yoga and the Maharishi, whom he mockingly referred to as ‘Sexy Sadie’.
Lennon was an astute observer of people, and saw fraud instantly. It is no surprise he was a ‘closet conservative’…

Kanske borde man ha anat någonting redan när sången ”Revolution” kom på The White Album. Det krävs ingen större textanalytisk förmåga för att inse att texten inte har nåt med samhällsomstörtning av det kapitalistiska systemet att göra. ”Rörelsen” ansåg ju dessutom att Lennon  svek ”saken” genom den här låttexten:

You say you want a revolution
Well, you know
We all want to change the world
You tell me that it’s evolution
Well, you know
We all want to change the world
But when you talk about destruction
Don’t you know that you can count me out

[…]

You say you got a real solution
Well, you know
We’d all love to see the plan
You ask me for a contribution
Well, you know
We’re doing what we can
But when you want money
for people with minds that hate
All I can tell is brother you have to wait

[…]

You say you’ll change the constitution
Well, you know
We all want to change your head
You tell me it’s the institution
Well, you know
You better free you mind instead
But if you go carrying pictures of chairman Mao
You ain’t going to make it with anyone anyhow

Till och med på The Nation kan man tydligen hitta nyanserade kommentarer, som den av signaturen, 6. posted by: 1200FPS at 06/30/2011 @ 2:13pm:

That’s funny. I saw that article too. My reaction: Who gives a damn?

Most celebrities strike me as fairly stupid people. They live for vanity and accolades and they truly believe they’re doing something important — like if they fell off the planet the next pretty-face/empty-head wouldn’t just come and take their place.

As reality shows have revealed, celebrities can be completely devoid of talent – they don’t even have to be interesting! – and still have lucrative careers and be worshipped by millions. Kind of ironic when you consider how few celebrities live in a realistic world. For many of them, it seems their only claim to fame is that their lives are a train wreck.

Lennon, Stallone, Streisand, Willis, Redford…who gives a shark? Think for yourselves, people.

Det handlar inte om oljan, dumskallar!

De flesta politiskt intresserade känner till USA-hatarnas ständigt återkommande käpphäst om vad det är som driver USA:s Mellanösternpolitik.

Man kan ofta höra och läsa saker i stil med, ”USA krigar enbart för oljans skull”, USA bryr sig bara om oljan”, de skulle aldrig gå in på grund av humanitära skäl”. Ja, så där kan det ofta låta.

Givetvis beror såna där uttalanden på oinitierad känslostyrd vänsteretorik. Det är en retorik som inte bryr sig om verkligheten, historien, fakta eller ens vad som de facto sker i realtid. Retoriken hämtar dessutom sin mesta näring och sina källor från vänstermedias vinklade vardagsdramatiska perspektiv. Med sådan input är det med andra ord en slapp retorik som hellre relativiserar än försöker framstå som objektiv och saklig.

Shika Dalmia, senioranalytiker på Reason Foundation och columnist på The Daily, skriver i Reason Magazine´s onlineversion en artikel om denna vänsterpropagandistiska lögn, ”It´s Not About The Oil, Stupid!”

Greenwald rests his case on a rather tendentious reading of a single Washington Post story revealing that lately, Gadhafi had been demanding bigger up-front payments from Western countries for drilling rights and greater profit-sharing. This allegedly offers proof that the United States wages wars “not for humanitarian or freedom-spreading purposes, but rather to exploit the resources of other nations for its own large corporations.”

För oss som bryr sig om verkligheten och navigerar i de politiska åsiktsfarvattnen efter vad vi sett och vad vi hör på flera håll och källor och vad vi på grund av detta rimligen kan sluta oss till skall hända i framtiden i diskussion med andra, så framstår USA:s mellanösternpolitik i ett helt annat och något mer komplicerat sken än den kindergartenvariant vänstern vill framhålla för sin åsiktsdrillade lilla flock.

The idea that oil lust drives America’s Middle East policy is a perennial—and tired—saw invoked by U.S. critics both at home and abroad. But why, then, does America keep spurning this oil through sanctions on hostile regimes? In the decade between the two Iraq wars, America wouldn’t let Saddam Hussein sell any oil except for food. Washington’s sanctions on Iranian oil are costing America $38 billion to $76 billion annually in lost revenue. And America had sworn off Libyan oil until Gadhafi abandoned plans to develop weapons of mass destruction and compensated the victims of the Lockerbie terrorist bombing.

[…]

That we are after Libya’s oil is particularly untenable for the simple reason that Libya is only a bit player in the world oil market. It is not even among our top 15 crude oil suppliers. The U.S. consumes about 20 million barrels a day and Libya produces 1.7 million barrels for the whole globe. America lost 1 million barrels a day during Hurricanes Katrina and Rita and the U.S. economy barely hiccuped.

Förbiser man sånt här i sitt reflexmässiga USA-hat är det inte konstigt att myterna är så många och svåra att avliva.

Att starta ett så impopulärt krig som det Libyska som redan kostat USA bortåt 700 miljoner verkar till och med för dumt för att vara Obamaadministrationen. Men om det nu inte är oljan det handlar om, vad är det då? Jo, det är faktiskt av humanitära skäl, säger, Shikha Dalmia.

Vänstern (antikrigslägret?) vill så hemskt gärna hålla bilden levande om det giriga, kapitalistiska USA som bedriver sina till synes ändlösa krig enbart för oljeprofitens skull.

Visst, för de sinnesslappa är det en lätt och enkel förklaring som de inte behöver ta ansvar för, det gör ju de ”intellektuella” i deras ideologiska läger åt dom.

Det dessa intellektuella dock aldrig kommer att tala om för sina lärjungar (med mindre än att de kommer på det själva när de vuxit upp) är att den verkligt nedslående insikten, det är den om att vägen till helvetet på jorden knappast är kantad av girighet utan istället av alla välmenande och goda avsikter.

Wikileaks kontaktperson antisemit

Obegripligt att Wikileaks har en antisemit som kontaktperson

[..] Wikileaks svenska kontaktperson Johannes Wahlström, den ryska kontaktpersonens son, har fortfarande inte kommenterat detta, men har tidigare försvarat sin far och dennes åsikter, skriver Expressen Kultur. Det skulle, som Andreas Ekström skriver i Sydsvenskan, vara väldigt välkommet om Johannes Wahlström kunde svara på kritiken och redogöra för sin hållning.

Wikipedia tvättar Johannes Wahlström sig ren från sin antisemitiska hållning genom att hävda att han bara återgivit den israeliska statens mediastrategi:

[…] Vad är det då jag har skrivit som skapat denna reaktion? Jo, jag har redogjort för den israeliska statens mediestrategi.

Tänk så dumma och elaka de där judarna kan bli för sådana till synes struntaktiga saker.

För övrigt så kan man här se hur tydligt Wikipedia används av ”aktivistiska” vänsterfolk/personer för rentvättning, omskrivning, försköning av personer, ideologier, uttalanden och politiska händelser.

Förlorarideologin

Guillou menar att eftersom USA är så mäktigt, både politiskt och ekonomiskt, så bör även resten av den demokratiska gemenskapen ha rösträtt i det amerikanska presidentvalen. Kort och gott så säger Guillou att man bör sänka motståndaren innifrån genom fällning.

Citatet är från bloggen TOR som skriver en bra sammanfattning om rikssocialisten Jan G. efter han läst Jans artikel, ”Därför är det viktigt att kritisera USA” i husorganet AB.

TOR har helt rätt. Hela artikeln är ett tvättäkta resonemang på hur en politiskt omoralisk förlorare är beredd att bete sig och hur han rättfärdigar sig själv och sin ideologi och sätter upp egna regler för att passa de egna syftena.